Hockey, husdjur, dans och familjen. På engelskbloggen skriver eleverna i klass 4 i Ersmarks skola om det som intresserar dem just nu. "Engelskan skapar kontakt. Det är spännande att få respons från människor i andra länder", säger läraren Lena Åkersten.
När eleverna kommer in från rasten kollar de på tavlan för att se var de ska vara. Det är torsdag och rullande schema hela dagen. Kloten, Kuberna och Konerna växlar mellan slöjd, geografi och engelska. Det är Kubernas tur att ha engelska.
– Nu ska vi se vad som hänt på bloggen sedan sist, säger Lena Åkersten som är lärare i Ersmarks skola i Umeå kommun.
Hon ställer sig vid Smartboarden och pekar på en blå ruta där ord som ”pet”, ”school” och ”team” snurrar runt. Tillsammans kommer eleverna fram till att orden kommer från deras blogginlägg. Lena Åkersten berättar att det kallas etiketter eller tags och att de som besöker bloggen kan se vad eleverna skriver mest om.
Läxan till i dag var att skriva ett blogginlägg. De tidigare skrivmomenten har inte krävt inloggning. Men trots att det var första gången har nästan alla lyckats med det, konstaterar hon.
Eleverna turas om att läsa varandras texter och diskuterar sig fram till vad de betyder. Att många är idrottsintresserade och att hockeysäsongen är i full gång är tydligt.
Nästa steg är att träna sig på att lämna kommentarer. Några har redan listat ut hur man gör, andra behöver lite hjälp med tekniken.
– Ni får gå in på vilket inlägg ni vill som ni tycker är intressant eller roligt. Vad ska man tänka på? undrar Lena Åkersten.
– Inte skriva fula saker!
– Vad gör man om man inte kan ett ord?
– Går till Google översätt, tittar i en bok eller frågar en kompis!
Eleverna får välja om de vill arbeta enskilt eller i par. De flesta väljer att sitta själva, hämtar en dator och sätter genast igång. Klassrummet försänks i en koncentrerad tystnad.
Axel har skrivit om sin hockeycup och har fått två kommentarer. Nu ska han svara på en kommentar från en kille på en annan skola. Unni kommentar ett inlägg om dans och söker på Google Translate efter ett uttryck. Lena Åkersten går mellan borden och hjälper till när något krånglar.
Dags för lunch. Inte förrän deras lärare påminner om att de får fortsätta efter den kommer hela gruppen iväg. Samtalen om inläggen fortsätter på rasten.
– De lär sig verkligen verktygen och tekniken bakom. Det står tydligt i nya läroplanen att eleverna ska kunna använda och kommunicera genom modern teknik.
Dessutom skapar bloggen viktiga diskussioner om vad som är tillåtet på nätet. Men hittills har de bara fått positiva kommentarer. Att läraren är redaktör och läser allt innan det publiceras skapar trygghet.
– Barnen växer upp med internet. Skolan har en viktig roll i att lära eleverna hantera sociala medier.
Det var när Lena Åkersten skulle få en ny klass som hon började fundera på olika sätt att komma utanför skolans väggar. Ett seminarium om sociala medier i skolan blev startskottet. Workshopen handlade om en sluten blogg. Men den tanken övergav hon ganska snabbt.
– Engelska är ett världsspråk som skapar kontakter. Eleverna tycker att det är spännande att de får kommentarer från människor i andra länder.
När kommunens IKT-pedagog tipsade om Webbstjärnan var saken klar (se faktarutan här intill). Lena Åkersten provade sig fram och började göra ett embryo till hemsidan.
– Jag skrev till Webbstjärnan och fick jättebra support. Det var bara att följa manualen.
Bloggen är byggd efter läroplanens mål och innehåller olika moment som eleverna kan arbeta med. Den första sidan döptes till ”Hallo I’m…”. Här fick alla presentera sig, berätta var de bor och hur gamla de är.
På sidan ”Number story” skrev eleverna meningar som bygger på siffror. Bloggläxor varvas med glosläxor. Innan de skrev sina sifferberättelser fick de öva på siffrorna 1–20.
Klassen ägnar 60 minuter i veckan åt bloggen. Varannan vecka skriver deras lärare något nytt som hon vill att de ska svara på eller få inspiration till att skriva själva.
Varje måndag skriver en elev något hon eller han själv valt på själva bloggsidan. Dessutom har eleverna möjlighet att skriva både på fritidsklubben och när de är med läraren som undervisar i datoranvändande.
Två månader in på terminen tycker Lena Åkersten att hon hittat ett arbetssätt med många fördelar.
– Förut tyckte många att det var jobbigt att skriva på engelska. Nu vet alla vad de ska skriva. Dessutom vågar de mer när de utgår från sin egen värld. Arbetet är elevdrivet.
En annan fördel är att alla kommer till tals. Elever som behöver tid för att svara i klassrummet och ibland blir tysta, syns på ett annat sätt på bloggen. Här finns tid att tänka igenom det man vill berätta och hur man vill uttrycka sig.
– Poängen är att den engelska de skriver utgår från deras egna intresseområden. Jag behöver aldrig påminna om läxor. Bloggen lever sitt eget liv.
Men det viktigaste är nog att skrivandet är på riktigt. När eleverna skriver på bloggen lär de sig det de behöver för stunden i stället för att de till exempel håller på med kapitel två om djur, poängterar Lena Åkersten.
– Vad är det för vits att skriva om sitt husdjur i en skrivbok som bara läraren läser?
Att få kommentarer är kul. Extra roligt är att människor från andra länder som Belgien och England visat sin uppskattning. En person skrev att hon fått tillbaka tron på internet när hon läste klassens blogg.
– Jag brukar uppmana kollegor som jag möter på kurser runt om i landet att låta sina elever gå in och kommentera.
Klassrumsdiskussionerna är viktiga. Eleverna lär av varandra. När gruppen läser igenom inläggen och upptäcker felstavningar leder det till intressanta diskussioner. Till exempel om skillnaden mellan ”end” och ”and” eller när man använder I’m, förklarar Lena Åkersten.
När eleverna skriver själva är det lättare att upptäcka språkliga missförstånd. Varje ”misstag” blir början på något nytt som leder undervisningen rätt.
– Arbetet med bloggen är formativt eftersom eleverna berättar vad de inte förstår. Jag får hela tiden belägg för vad de inte kan och kan anpassa undervisningen.