Ta vara på förskolebarnens fördomsfrihet och fira en mångfald av högtider, tycker etnologilektor Agneta Lilja. Och skolmyndigheterna är samstämmiga: förskolans uppdrag är att förbereda barn för en internationell värld.
Ta vara på förskolebarnens fördomsfrihet och fira en mångfald av högtider, tycker etnologilektor Agneta Lilja. Och skolmyndigheterna är samstämmiga: förskolans uppdrag är att förbereda barn för en internationell värld.
Barn är fördomsfria. Att ta vara på det kan göra dem toleranta som vuxna och där kan förskolan spela en viktig roll. Ofta är det de vuxna som står i vägen, barnen är öppna för det okända, säger Agneta Lilja.
Hon är lektor i etnologi på Södertörns högskola och har ägnat en stor del av sin forskning åt varför vi firar olika högtider. Hon ser fler likheter än olikheter i olika kulturers firanden: innehållet är ofta detsamma. Man vänder sig till en högre makt, för att få frid eller hitta samförstånd.
– För barn spelar det inte så stor roll om det är jul eller ramadan, det är ju fest!
Också från myndighetshåll vill man att förskolan tar tillvara på sitt uppdrag att värna, stödja och utveckla mångfalden i Sverige. Läroplanen nämner inte något specifikt om högtidsfiranden, men den betonar till exempel att förskolan ”är en social och kulturell mötesplats som kan stärka denna förmåga och förbereda barnen för ett liv i ett alltmer internationaliserat samhälle” (ur den del som beskriver förskolans uppdrag).
– Det är ju självklart att en mängd huvudprinciper i både skollag och läroplan innehåller begrepp som hävdar att mångfalden, i alla dess aspekter, ska finnas i förskolan. Vi ser positivt på att förskolor tar med det perspektivet också i sina högtidsfiranden, säger Agneta Ericsson, som är undervisningsråd på Skolinspektionen.
Någon generell bild av hur det ser ut med högtidsfiranden inom den svenska förskolan i dag, finns inte berättar hon.
– Nej, någon sådan granskning har vi inte gjort.
Men vid sina regelbundna tillsynsbesök runt om i Sveriges kommuner ställer Skolinspektionen alltid frågor om hur förskolorna arbetar för att barn med annat modersmål än svenska ska utveckla sitt modersmål, det svenska språket och sin kulturella identitet.
– Många barn av i dag växer inte upp för att tillhöra en enda kultur, utan har många kulturer inom och runt sig. Förskolans uppdrag är att båda föra barnens egna kulturarv vidare och ge dem verktyg att sätta sig in i, förstå och lära sig om andra människors sätt att leva, säger Agneta Ericsson.
Hon får medhåll från Skolverket. Skollagen gäller som bekant samtliga förskolor sedan i somras, också de fristående. Och det innebär att ingen får förkunna enbart en lära, religion eller ett sätt att se på världen.
– Om man firar jul, påsk och lucia bör man även uppmärksamma andra högtider, sa undervisningsråd Magdalena Karlsson i Förskolan nummer 8/2011.
Men hur gör man då, om man inte vet ett dugg om hur man firar koptiskt nyår? Eller ramadan eller pesach? Agneta Lilja, etnologilektorn, tipsar om att tänka som pedagogerna i reportaget från avdelningen Apelsinen här bredvid: använd dig av barnens kunskaper. Låt dem berätta. Eller föräldrarna, om de vill och har möjlighet. Dessutom är traditioner något som förändras, ingen har monopol på hur man ska göra, anser Agneta Lilja.
– Det är en falsk föreställning att till exempel julgranen är genuint svensk. Nästan alla våra högtider har influerats utifrån och anpassats till vad människor vill ha. Så kommer det att fortsätta vara.
Agneta Lilja har särskilt tittat på de lite mer ”nya” firanden, halloween och alla hjärtans dag. De har snabbt vuxit i popularitet i Sverige, speciellt bland barn. Agneta Lilja tror att det har att göra med högtidernas gränslöshet: de är inte knutna till någon särskild religion, man kan göra lite som man vill och de möjliggör möten över religiösa gränser. Halloween tillfredsställer dessutom barns behov av att närma sig rädsla och skräck under kontrollerade former.
Som förskollärare bör man dock vara uppmärksam på de risker som finns att högtidsfirande exkluderar: alla hjärtans dag kan bli ett urskiljningssystem över vilka barn som gäller och vilka som inte gör det, om det går galet. Likaså Lucia, många har minnen av hur bara skolans snyggaste fick gå där längst fram och lysa. Men Agneta Lilja tycker att förskolan sedan länge varit en motkraft till sådana system: här råder anarki och alla får vara lucior.
– Inom förskolan är man totalt hänsynslös med våra högtider. Det gillar jag!
Tora Villanueva Gran