Vilken är din drivkraft i arbetet som specialpedagog?
– Jag vill utveckla lärandemiljöerna så att alla elever blir delaktiga. Jag har alltid varit intresserad av delaktighet, kanske för att jag bär med mig känslor från min egen skolgång. Barns olikheter ska tänkas in från början och ses som en tillgång. Det handlar om att exempelvis erbjuda böcker för både ögon och öron, som Daisy-böcker. Det blir ett förebyggande arbete och också ett sätt att avdramatisera olikheterna. Jag brinner för att hitta former som är bra för alla elever, och särskilt bra för dem i behov av särskilt stöd. De digitala lärverktygen är en språngbräda till ökad delaktighet, och därför är jag speciellt intresserad av dem.
Du arbetar mycket med skolutveckling. Saknar du det nära arbetet med eleverna?
– Ja, att vara ute i klass är så roligt att jag blir alldeles upprymd. Exempelvis har jag och en bibliotekarie boksamtal med elever i årskurs ett och två. Bibliotekarien visar böcker och jag visar ett minneskort med kanske tio böcker. Barnen tycker att det är så kul när de får upp böckerna på datorn och när de skriver berättelser med talsyntes i gång på datorn. Jag ska också delta i en studie under ledning av Linnéuniversitetet och göra så kallade interventioner vad gäller appar (applikationer, dvs program för telefoner eller surfplattor, red:s anmärkning) för elever i läs- och skrivsvårigheter. Det blir roligt!
Vad är svårt i ditt arbete?
– När jag arbetar med kompetensutveckling gäller det att hitta strategier så att det händer något i verkligheten. Det spelar ingen roll om jag kan hundra appar eller strategier för tillgänglig utbildning om de inte blir användbara i skolorna.
Hur vill du att ditt arbete ska se ut om fem år?
– Jag önskar att vi specialpedagoger i högre grad ser möjligheten med ikt och att den digitala kompetensen höjs. Personligen gillar jag utmaningar, så jag hoppas att jag även om fem år jobbar med något som gör att jag nästan känner ”oj, ska jag klara det här?”.
Vad ger dig återhämtning och energi på fritiden?
– Jag promenerar, tar en joggingtur eller går till gymmet. Sedan tycker jag om att lyssna på musik, allt från klassisk musik till glamrock. Om jag är hemma är det lätt att slå på datorn och fastna i arbete. För att verkligen koppla av behöver jag resa bort. Jag blir bättre och bättre på det.
Vad betydde det för dig att få Guldäpplejuryns särskilda pris 2011?
– Det är så roligt att det blir mer ljus på området specialpedagogik och ikt och jag hoppas att fler ska se hur ikt möjliggör tillgänglighet. Rent personligen är priset förstås en bekräftelse på att jag är på rätt spår. Behovet av bekräftelse växer man aldrig ifrån. Vi kollegor behöver verkligen uppmuntra varandra mer!