Lasse lotsar unga

– De är för jäkligt smarta de där tjejerna. En kom hit som ensam flykting. Det kommer att gå bra för dem, säger Lasse Hellström till mig och skiner upp i ett leende.

I kön till matsalen småpratar han sedan med flera lärare och elever. Väl framme vid maten passar han på att slänga några ord med kökspersonalen.

– Det var som sjutton. Prövar du skyddshandskar i dag, ropar han till en av diskarna så att det ekar i hela matsalen.

Lasse Hellström gratulerar också en gymnasieelev i tvåan som nyligen har blivit pappa innan han sätter sig ner tillsammans med tre elever som går första året på individuellt alternativ. Tillsammans äter de dagens rätt, laxröra med ris.

– Vi lärare äter gratis med eleverna. Det borde vara en självklarhet i alla skolor, tycker Lasse Hellström.

Hans arbetsplats är Studieförberedande centrum, sfc-Atle. Skolan ligger i en före detta teve-studio intill Backateatern. Det är högt i tak och många trappor. I personalrummet sitter flera lärare och jobbar intill det kök där Tina Nordström och Tomas Tengby spelat in teveprogrammet Tinas kök.

Här på Studieförberedande centrum går elever som inte har behörighet för gymnasieskolans nationella program. Från och med i höst är det ett nytt system där fem introduktionsprogram har ersatt gamla iv.

Lasse Hellström har i hela sitt lärarliv engagerat sig för elever som av olika orsaker inte når de fastställda målen. Han är uppväxt i Uppsala och beskriver sig som ett arbetarbarn. ”Det blev mer Biggles än Sartre”. Det gick bra för honom i skolan, eller som han själv sammanfattar det:

– Jag var bra på att få bra betyg.

Som ung studerade han psykologi och socialkunskap på universitetet. På fritiden blev det en hel del basket. Lasse Hellström hade en plats i Uppsalas elitlag.

– Jag mötte till exempel Glenn Berry i Alvik. En helt otrolig människa, elegant basketspelare och trevlig. Jag var ganska snabb och envis som fan när jag spelade. Och envis är jag nog fortfarande. När jag lirade var jag också ståtlig, en och nittio lång. Nu har jag krympt flera centimeter, säger han.

Hit till Göteborg kom Lasse Hellström 1974 för att gå lärarutbildningen. Ett år senare kunde han titulera sig adjunkt.

En person som har gjort starkt intryck på Lasse Hellström, och kanske påverkat hans yrkesval, är morfar Kalle Karlsson.

Han var egentligen vaktmästare men jobbade också med att undervisa pojkarna på det som då kallades Rickomberga idiotanstalt. Kalle Karlsson lärde killarna att laga skor.

– När de kom ut som idiotförklarade bonddrängar kunde de något som de andra drängarna inte kunde. Då blev de inte heller så illa behandlade. Det är ett konkret bevis på hur kunskap ger makt.

Lasse Hellströms första lärarjobb var i Falköping. Efter några år blev det arbete i Burgården i Göteborg.

– Jag kände att det här med läraryrket var min grej. Vi körde tvåårig social linje på Burgården och det gjorde vi bra. Varje lärare hade två tre ämnen i klassen och vi blev lite som klasslärare.

Den rollen försöker han ha även nu på sfc. Han säger att ungdomarna behöver kontinuitet och möta vuxna som de litar på. Någon som guidar dem eftersom de har torskat i grundskolan.

Lasse Hellström menar att en del unga har genomskådat systemet. Även om de går på gymnasiet och blir högskolegodkända så kan inte alla få akademiska jobb.

– Då kräver vi att ungar ska sitta på skolbänken i flera år av pur bildningsiver. Det har nästan aldrig någon gjort utan man har utbildat sig till någonting. Man kan inte utbilda bort bristen på lediga akademiska jobb. Många som har pluggat på högskola får tyvärr ta jobb som det skulle räcka med betydligt kortare utbildning för.

Lasse Hellström menar att han vill få ungdomarna på sfc att visa att de är ambitiösa och att de kommer i tid. Utifrån den grunden ska de sedan bygga vidare mot ett yrkesliv. Egentligen vill han att eleverna skulle erbjudas teori varvat med apu på olika arbetsplatser. Han tycker att idén med de fem nya introduktionsprogrammen är bra då man kan få mer homogena grupper. Man kommer ifrån att blanda elever som kanske bara har ett ämne kvar för att bli godkända med dem som nyligen har kommit till Sverige och inte har hunnit lära sig svenska.

Men det skiljer fortfarande mycket mellan eleverna på till exempel individuellt alternativ.

– En del behöver bara en liten kick för att komma i gång och ta sig in på ett gymnasieprogram, medan andra ligger långt efter och kanske har skolkat mycket. Vissa har knappt varit en dag i grundskolan.

I dag undervisar Lasse Hellström i matematik. Han sitter i ett litet datorrum och samlar sig för lektionen då en elev kommer in och vill låna en laddare.

Han hittar ingen bland alla sladdar och säger:

– Du kan ta min så länge.

Lasse Hellsström berättar på väg till lektionen att nästan inget har blivit stulet från skolan.

– Ungdomarna är jäkligt solidariska när de blir sedda och ges förtroende.

Inne i mattesalen har 12 elever satt sig ner på sina platser. Totalt går det 18 elever i klassen. Lasse Hellström undervisar i dag tillsammans med lärarna Marie Norling och Kerstin Öberg. Många behöver hjälp och det krävs en total individualisering, som Lasse Hellström säger.

Jeremy Parry har fotbollsboken Proffsdrömmar på bänken samtidigt som han gör en uppställning för att räkna division med penna.

– Titta, Jeffe räknar utan miniräknare. Det kan ge extra poäng på nationella prov. Nu har du redan några poäng. Grattis, säger Lasse Hellström.

Jeremy Parry, eller Jeffe som han kallas, gillar sin matematiklärare.

– Han är rolig. En go gubbe. Och han är bra på att förklara.

En av skolans specialpedagoger, Monica Tjäder, har också goda omdömen om sin kollega.

– Lasse är karismatisk. Han är bra på att konkretisera matematiken så att den blir begriplig. Här på sfc kan man säga att alla lärare jobbar specialpedagogiskt. Medelåldern är hög och jag tror att det beror på att man tidigt i yrkeslivet har känt att man vill jobba med ungdomar som utmanar och kräver mycket. Lasse är en sådan lärare.

Lasse Hellström var med och bildade iv-nätverket som samlade rektorer och lärare från individuellt program i hela Sverige. Året var 2000 och Lasse Hellström och hans kollegor i nätverket samlade sina krafter mot de politiker som ville lägga ner iv.

I en artikel i Dagens Nyheter från våren 2009 utrycker han sin oro över att regeringen ska göra om iv.

”Det är en samlad skolform men där eleverna ska ha större valmöjligheter än att bara lära sig matte, svenska och engelska och där flexibiliteten är stor”, säger han i artikeln.

I dag är han aktiv i bloggen ”Den sista tredjedelen”, som också är ett slags nätverk för debatt om skolfrågor. Bengt Göransson har varit inbjuden och Anders Trumberg, som disputerat om skolvalets segregerande effekter. Ett ämne som engagerar Lasse Hellström.

– Det fria skolvalet segregerar med automatik, och det verkar nästan vara meningen. De som kan sticker till skolor där man har höga betygspoäng. De som har det svårt samlas i andra skolor. Vi vill inom ”Den sista tredjedelen” sätta spetsen på problemet. I storstäder kan det handla om en tredjedel som hoppar av eller inte kommer in på gymnasiet.

En av skodebattörerna som Lasse Hellström uppskattar är författaren Mats Wahl.

– Han har bland annat skrivit om lärarens auktoritet. Här håller jag med. Mycket i lärarrollen handlar om att elever och lärare tillsammans upplever att de kan åstadkomma något. Om man tror på ungdomarna får man auktoritet. Genom att vara nära ungdomarna och ge dem kärlek.

Frågan är då hur man som lärare får den kraften. Lasse Hellström svarar att man inte ska tänka att det man gör är meningslöst.

– Om man upplever sin egen insats som meningslös så orkar man ju inte längre. Och när jag går på stan är det underbart när gamla elever kommer fram och jag ser att de mår bra. Men visst blir jag också ledsen över att se dem det går illa för.

I år har Lasse Hellström fyllt 62 år. Han vet inte riktigt om han ska jobba till 65.

– Det är tungt att jobba i skolan. Samtidigt är det ett underbart jobb.

I dag är det i alla fall dags att ta helg efter lektionen i matematik.

– Bra jobbat ungdomar. Nu är det fredag. Ta det lugnt i kväll, säger Lasse Hellström.

Han tar som vanligt cykeln hem till Kungsladugård. Men först måste han stanna och prata med några elever.