Strävan att utgå från barns olikheter krockar med förskolans krav på gemensamma normer och kunskaper. Normer kan sammanföra, men också utesluta och sätta gränser, menar Linda Palla i sin avhandling.
Barns prestationer bedöms i allt högre grad i förskolan. I studien beskriver du hur barn skapas som individer när deras beteenden analyseras.
– Jag vill uppmärksamma risken med att kategorisera människor – kategorierna blir många gånger en sorts sanningar. Det är viktigt att reflektera kring hur vi föreställer oss att barn ska vara, göra, kunna och känna. Som detta med ålder – som har en så stor betydelse i förskolan.
I förskolan talar man ofta om att barn är sena i sin utveckling. Är det inte ett relevant begrepp?
– Som ett alternativ föreslår jag att man förskjuter fokus mot att undersöka vad verksamheten erbjuder. Att man problematiserar om det verkligen finns en universell barndom och om utvecklingen är linjär.
Många skattningsscheman dokumenterar till exempel motoriska färdigheter – som att klara att hoppa jämfota vid en viss ålder. Är denna typ av tester skadliga?
– Jag tycker att man ska fundera över vilka risker sådana här skattningsscheman för med sig, i synnerhet när det gäller barns identitetskapande.
Men det finns forskning som stöder att det är viktigt att observera och att ingripa tidigt.
– Jag kan se problem med forskning som bara fokuserar på att specialpedagogiken ska vara så effektiv och verksam som möjligt. I förskolan finns det inte – i motsats till i skolan – mål som barnen ska uppnå, saker som barnen ska kunna. Personalen vill förstå de beteenden som förbryllar och oroar och de har de bästa intentioner. Men kartläggningen och dokumentationen som används som verktyg kan verka begränsande.
Är din avhandling en varning mot tidiga och evidensbaserade insatser?
– Snarare en uppmaning att man ska undersöka vad insatserna kan innebära för barnet som människa, öka medvetenheten och erbjuda en alternativ bild.
Vet man vad man ska använda alla dessa manualer, tester och dokumentationer till?
– I ett avsnitt ifrågasätter specialpedagogerna själva värdet av att samla in den här typen av material. Ibland fortsätter man att använda material av ekonomiska skäl, trots att man kanske har invändningar mot den människosyn som präglar det inköpta materialet.
Var det något som förvånade dig i din studie?
– Jag blev förvånad över att man fortfarande använder ett gammalt test av barns motoriska och perceptuella utveckling som för länge sedan har utgått från förlaget. Personalen litar inte till den kunskap som de har om barnen och sätter allt för stor tilltro till den här typen av tester.
Vad kan specialpedagoger och förskollärare lära av din studie?
– Våga problematisera testerna. Se till att få tid att reflektera kring frågor som handlar om etik och som är pedagogiskt framåtblickande: hur tar vi tillvara på barns intressen, erfarenheter och inflytande även när det gäller barn som blir föremål för specialpedagogik?