Partille räknar med IT

Marika Abrahamsson, musiklärare på Furulundsskolan
i Partille, slår takten i luften och sjunger med när klass 9B övar den gamla 50-talsklassikern.

— Där satt den, det var den bästa genomgången hittills. Ni som har mobiler, spela upp låten och lyssna tillsammans. Sedan kör ni igenom den själva en gång, instruerar Marika Abrahamsson.

Samtidigt som halva halvklassen sitter vid instrumenten och övar slagdängor från förr har den andra halvan dragit sig undan med de bärbara datorerna till ett mindre rum. Uppgiften är att skapa en egen musikslinga med influenser från tidigare årtionden. Oskar, Fredrik och Rami har valt 1980-talet. Med hjälp av datorprogrammet Garageband har de gjort ett intro, vers och refräng och arbetar nu med att lägga på instrument efter instrument. Precis som i en musikstudio.

Ingen av dem har egentligen någon koll på hur musik från 80-talet låter men de har lyssnat lite på nätet.

— Här har vi inget mobilförbud, tvärtom. Vi har stor nytta av att eleverna har egna mobiler så att de till exempel kan lyssna in sig på en låt eller öva gitarrackord, säger Marika Abrahamsson och pluggar in en snäcka i örat för att lyssna på killarnas val av basgång.

Datorer, surfplattor, mobiltelefoner och interaktiva skrivtavlor. På de allra flesta skolor i landet finns det någon form av digital teknik att använda i undervisningen.

Men samtidigt som tillgången till tekniken ökar väntar många lärare på fortbildning. En undersökning som Skop gjort på uppdrag av Lärarnas tidning visar att bara var tredje lärare anser att de fått tillräckligt med utbildning för att använda den digitala tekniken i undervisningen (se faktaruta).

Det här bekräftas av Skolverket som ser just fortbildning av lärarna som en stor ut-maning framöver.

— Inget blir automatiskt bättre av många datorer. Den digitala kompetensen bland lärare måste höjas för att tekniken ska kunna användas på ett kompetent och meningsfullt sätt, säger Christina Szekely, Skolverkets projektledare för IT i skolan.

I Partille valde man att börja med lärarna. Utbildningen »Framtidens lärmiljö« startade redan 2006, långt innan själva tekniken på allvar fanns på plats i skolorna. Musiklärare Marika Abrahamsson, som även är lärare
i SO, var en av dem som tidigt hakade på kommunens digitala kompetensutveckling.

— Vi fick verkligen tid, både att sätta oss in i tekniken, göra lektionsplanering och testa i verkligheten. Det har betytt jättemycket, säger hon.

Upplägget är väl genomtänkt och håller fortfarande. Under ett läsår får grupper om cirka 25 lärare en hel utbildningsdag i månaden. Det är frivilligt att söka men helst ska två-tre lärare från samma skola eller arbetslag gå utbildningen tillsammans. Musiklärarna får en skräddarsydd kurs ledd av en professionell musikproducent och nästa år planeras en liknande kurs för bildlärarna.

Alla lärare som gick utbildningen i början utrustades med en bärbar dator, en projektor och en ljudanläggning i klassrummet. Tanken var att de snabbt skulle kunna använda det de själva lärde sig, med eleverna.

I takt med att lärarnas kompetens har höjts har också tillgången till den digitala tekniken ökat. Nu har alla lärare, liksom samtliga elever i årskurs 7—9 och i gymnasiets år 1 och 2 en egen dator. På några ställen har även eleverna i årskurs 1—6 en egen dator eller delar med en kompis. Nästa höst fyller kommunen på med datorer för de yngre eleverna och på gymnasiet.

Till viss del har skolorna i Partille kunnat välja vad de vill satsa på. Särskolan önskade surfplattor eftersom de är enklare att hantera, och Furulundsskolan, som har en musikprofil, kompletterade med datorer lämpliga för musikproduktion.

Furulundsskolans lägre årskurser har också en egen matteverkstad, Kluran, inredd och utrustad med hjälp av projektpengar från Skolverket. Här finns en interaktiv skrivtavla, digitalkameror och bärbara datorer. Men även kulramar, stavar, kuber och annat plockmaterial.

— Här i Kluran jobbar vi mycket praktiskt. Däremot kan redovisningen ske digitalt, genom en film till exempel, säger Pernilla Laursen, lärare i matte i årskurs 5.

Just nu arbetar klassen två och två med de geometriska formerna. Louise Rundcrantz och Albin Åseskog har skrivit klart sitt manus och startat datorn för att börja inspelningen. Eleverna har använt IT i de flesta ämnen sedan de gick i andra klass och är vana vid tekniken.

— Det här är en prisma, säger Albin och håller upp den röda pappersfiguren framför datorns kamera.

Med hjälp av stödorden i sitt handskrivna manus beskriver Albin vad som är kännetecknande för just prisman och var man kan hitta den i vardagen. Sedan går turen till Louise att berätta om rätblocket.

— Att göra en film eller en fotoberättelse är överlägset, både för eleverna och för mig. De tycker att det är lustfyllt, de tränar sitt matematiska resonemang och lär sig behärska tekniken. Och jag ser så många fler förmågor hos eleverna när jag går runt under tiden de arbetar, säger Pernilla Laursen.

Att det finns tillgång till teknik är viktigt, men ännu viktigare är att lärarna vet vad de ska använda den till. Ing-Marie Holmgren, utvecklingsledare på barn- och utbildningsförvaltningen i Partille, pratar sig därför varm om kommunens utbildningsstrategi och att de nu gör en extra satsning på att få alla, inklusive rektorerna, med på tåget.

— För att lärarna verkligen ska utnyttja tekniken måste rektorerna veta vad det handlar om och stötta utvecklingen. Vi har också olika nätverk, både mellan skolor och mellan kommuner, för att komma vidare, säger hon.

Någon särskild IT-plan finns inte. Med tillgång till internet och öppna datorer, fria för nedladdning av program och hjälpmedel, får lärarna själva avgöra vad som är relevant för undervisningen och i vilken utsträckning tekniken ska användas.

— IT i sig är inte så spännande, det är ett hjälpmedel för att uppnå målen. Vi har ju inga planer för papper och penna så vi ser ingen anledning till att det ska behövas för datorerna heller, säger Ing-Marie Holmgren.

Det finns ändå en idé om att de entusiastiska lärarna ska locka med sig sina kolleger. Och på Furulundsskolan har man enats om en lägsta nivå. Alla mentorer ska se till att klassen har en hemsida där eleverna kan hitta scheman och arbetsuppgifter och där lärare, elever och föräldrar kan kommunicera. Här finns också länkar till de ämneslärare som lagt upp egna sidor, till exempel Marikas musiksida och Marikas SO-sida.

Fem minuter efter att Marika Abrahamsson har stängt och låst musiksalen sätter hon nyckeln i 7B:s klassrum och släpper in eleverna till en lektion i SO. De bärbara datorerna är med men ingen fäller upp locket förrän klartecken ges. När Marika Abrahamsson inleder lektionen vill hon ha allas uppmärksamhet.

Klassen ska arbeta med nordöstra Afrika utifrån aspekter på demokrati, vatten och öken.

— När ni går in på SO-sidan ser ni att jag har lagt upp länkar där ni kan hitta information om det land ni valt att arbeta med. Använd dem, jag vill inte att ni letar fritt på nätet, säger Marika Abrahamsson.

Hon säger aldrig åt eleverna att »googla«. För de allra flesta i årskurs 7 är det en alldeles för komplicerad instruktion, menar hon. Det är svårt att hitta rätt och börjar de leta planlöst finns också en risk att de förlorar sig i annat som lockar på nätet. Men med tydliga regler tycker hon att tillgången till IT i undervisningen är en vinst för alla.

— Tidigare styrdes vi av läroboken och hur den var upplagd. Nu utgår jag mer från centralt innehåll i kursplanen och det blir så mycket bättre. Ta Afrika-temat som vi jobbar med nu, det finns ju ingen lärobok som lägger upp ett tema utifrån de aspekterna.

Det har också blivit lättare att undervisa individuellt utifrån elevernas olika förutsättningar, tycker Marika Abrahamsson. De som har svårt med läsning kan använda talsyntes och få en text uppläst direkt i sin dator. Och hon väljer alltid två sätt att redovisa en uppgift så att de som har svårt att skriva i stället kan göra ett radioinslag eller en fotoberättelse.

— Vi har höjt lägstanivån. Bedömning och återkoppling har också blivit mycket effektivare. Eleverna delar alltid sina dokument med mig så att jag kan gå in och kommentera under arbetets gång. Jag har aldrig 20 händer i luften i början av en ny lektion för att de inte vet hur de ska komma vidare, alla vet vad de ska göra.