För två år sedan satte hon Selma Lagerlöf i heta stolen här i Fotnoten. Nu är Ewa Jacquet klar med den avhandling om pedagogiskt drama som resurs för skrivande, som hon arbetade med då. – Använd de kommunikativa resurser som barn redan har, för att erövra något som är svårare.
Filmhjältar förekommer ofta men jag tycker att hjältar inte alltid är hjältar – är dom verkligen det? Hjältar är ofta starka och modiga. Men jag måste lägga märke till att hjältar ofta tar till brutala metoder, att döda till exempel är man en hjälte då? Då gör man ju samma sak som en brottsling. En hjälte måste kanske inte vara starka personer med svärd och pistol, det kan vara vanliga personer som du och jag.Så skrev en av de tioåringar som medverkade i det projekt för läs- och skrivutveckling, som Ewa Jacquet studerade för sin licentiatavhandling. Under en hel termin, en förmiddag i veckan, följde hon en fjärdeklass när de hade drama som stöd för svenska och historia, handledda av klasslärare och dramapedagog.
Syftet var att belysa om, och hur, drama kan vara ett stöttande, meningsskapande verktyg för hur elever tar emot och själva producerar texter. Hon ville också ta reda på om det eleverna gestaltade i drama även kom till synes i de texter de skrev i samband med dramaarbetet.
Exemplet ovan är hämtat från en period när klassen arbetade med medeltiden och med Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta. Boken delades in i olika moment, som Förrädaren eller Hjälten, som elevtexten handlar om. Den är ett exempel på argumenterande texter som tillsammans med berättande texter blev de två teman som Ewa Jacquet valde att fokusera på.
Elevernas skrivande föregicks av en lång process, där läsning varvades med samtal om hur en hjälte är, där eleverna mimade scener om hjältar de kände igen, tänkte efter vilka egna hjältar de hade och hittade på historier med figurer, uppdrag och motståndare.
Alla möjliga hjältar dök upp: Stålmannen, Jesus, Bamse, James Bond, Pippi Långstrump … Sen pratade eleverna om vad de här figurerna gjorde, och vem som är en hjälte: James Bond, till exempel, han sköt ju sin fiende – gör en hjälte det?
– När de väl skulle skriva hade de hela den här bakgrunden med sig, och det blev jättefina argumenterande texter. Då hade de med automatik använt de resurser som man ska.
Det väsentliga är – och det är hennes egen slutsats – att man förbereder skrivandet, annars klarar eleverna det inte. Det måste få finnas en ”inkörssträcka”, där de får bearbeta materialet de har, och att de har något material att använda i skrivandet, över huvud taget.
– Det viktigaste resultatet är att man måste använda de kommunikativa resurser som barnen redan har erövrat, för att i stället erövra något som är svårare! Det låter som en självklarhet, men det är långt ifrån självklart i skolan. Man måste börja med sådant som alla kan – om man ska få med sig alla, annars kommer man ju att lämna vissa efter sig.
För elever i tioårsåldern är det en kamp att få till en text, både rent motoriskt och för att det går åt mycket energi enbart till att tänka på sådant som meningsbyggnad. Om man tar hjälp av elevernas andra resurser och använder drama – det vill säga tal, gester, åtbörder, mimik och så vidare – har de redan de kunskaperna, och man kan enklare fokusera på att exempelvis utveckla en scen till något spännande.
– Använder man drama för att utveckla text, blir det som en bas för hur man kan bygga en spänningsstegring. Det är ett ganska lustfyllt sätt att utveckla text på, i och med att man använder direkt handling. Det är inte samma möda, det är som att göra en skiss, det är lätt och lustfyllt.
Ewa Jacquet berättar om en elev som hade allvarliga problem med dyslexi och ett enormt skrivmotstånd, men som skrev för allra första gången i det här projektet.
– Det låter alldeles fantastiskt, som något man har hittat på. Eleven var väldigt glad i att agera och en kommunikativ person på många sätt. På det här viset kände eleven sig kompetent, och inte akterseglad.
Hon understryker att lärare behöver kompetens inom kommunikativa, gestaltande områden, där bland annat drama ingår, särskilt nu när det beskrivs som ett centralt innehåll i läroplanen att arbeta med multimodala texter. Hon tycker att det är märkligt att det hittills inte har förstärkts i lärarutbildningen.
– Skriver man i läroplanen att man ska jobba med ljud, rörelse, bild och så vidare, då måste man också ges möjligheter till det.
Ewa Jacquet sammanfattar vinsterna med att använda pedagogiskt drama för att utveckla skrivandet:
- att det passar alla barn
- att man använder något eleverna redan kan
- att alla kan vara med i en utveckling
- att man har roligt
- att man skapar gemensamma referensramar
- att man synliggör olika åsikter och får ny dynamik i diskussioner
- att man blandar handling och ord
- att man kan arbeta fokuserat och
- att det är elevaktivt.
Nackdelarna är att det kan vara tidskrävande och bli lite rörigt, men det är det definitivt värt, menar hon.
– Jag har använt det i hela mitt lärarliv och jag skulle aldrig ha drivit det så intensivt, om jag inte hade tyckt det. Sen ska man komma ihåg, att en pedagogisk metod faktiskt är omväxling – man ska använda många metoder!