Mim i klassrummet

– Kom längre fram, säger Vidisha Mallik, så börjar vi med uppvärmning.

Stretching och några andnings- och balansövningar får klassen att vakna. Ed Damron börjar springa på stället. Eleverna härmar. Han ökar takten.

– Hur springer vi nu, säger han.

– Fort, svarar en tjej.

– Kan ni några andra ord för det?

– Snabbt, raskt, kutar hörs det från gruppen.

Sedan övergår Vidisha Mallik till engelska. De springer fast, faster och fastest. Klassen delas i två grupper och det blir dragkamp. När de hugger tag i det osynliga repet säger de samtidigt: ”We are strong, we are stronger, we are strongest”.

Drar gör också klassföreståndaren Ann-Christin Lundin, som själv deltar i lektionen.

– Jag är med i klassen hela tiden. Framför allt som en trygghet för eleverna, men det är också väldigt roligt att se barnen i en ny situation, säger hon.

Förra hösten blev hon tillfrågad att vara med i ett undersökande projekt om mim i skolan, som skulle pågå under tio lektioner. Under denna höst har mimen ingått i projektet Skapande skola.

– Jag nappade direkt för jag vet hur viktigt det är att barnen får uttrycka sig med kroppen och att det har en positiv betydelse för lärandet. Både jag och eleverna tycker också det är roligt att det kommer någon expert utifrån.

I nästa moment är det dags för klassen att skapa olika familjefoton. I klassrummet sjuder det nu av energi. Händer viftar i luften. Många vill gå fram och spela inför klassen. Efter en gemensam genomgång delas eleverna in i mindre grupper. En får presentera på engelska, medan de andra spelar lillasyster, mamma, pappa, storebror och hund. Med olika gester får de visa vem de är och hur de känner sig. En glad bebis eller kanske en trött pappa. Ed Damron och Vidisha Mallik går runt och hjälper där det behövs innan scenerna spelas upp.

– Detta är viktigt för självkänslan. Säkerheten ökar genom att de vågar uppträda med och för varandra, säger Ann-Christin Lundin.

Mimtimmarna ska inte vara fristående från den övriga undervisningen utan bygger på det eleverna just nu lär sig i olika ämnen. Inför varje lektion har skådespelare och lärare planerat tillsammans, och timmen har skapats utifrån det läraren berättat om vad klassen gör för tillfället.

Under den här lektionen är det fokus på engelska – substantiv, adjektiv och verb vävs in. Eleverna får också skapa så kallade ”trestegssagor”, eller mimiska bilder. Två barn håller upp en filt och ett står bakom. Ed ställer frågor till klassen: Vem är där bakom och hur känner han sig? Hur tar han sig fram? Vart ska han? Eleverna bestämmer sig för en kort saga: ”En arg kille cyklar till skolan”. När filten åker ner möter publiken en arg kille. Filten lyfts upp igen och nästa gång den åker ner är där en arg kille som cyklar, och i nästa scen cyklar den arga killen till skolan. Allt gestaltas med mim.

Målet med projektet ”Mim i skolan” är att underlätta för eleverna att ta till sig undervisningen i skolämnena genom att använda sig av barnets naturliga lust att röra på sig. Tanken är också att mimen ska kunna användas som ett motspråk – att man genom en ny upplevelse kan hitta nya sätt att arbeta med ett visst ämne. Begreppet motspråk är skapat av Birgitta E. Gustafsson vid Linnéuniversitetet i Växjö, som skriver om det i sin avhandling Att sätta sig själv på spel.

– När man ställer något mot det invanda, blir man tvungen att se det på ett nytt sätt, förklarar Vidisha Mallik.

Kan mim hjälpa barnen i deras lärande? Ja, så kan det absolut vara, även om det är svårt att se konkreta bevis på det, menar Ann-Christin Lundin.

– Jag tycker absolut att mimen befäster det som vi har arbetat med under tidigare lektioner i engelskan, säger hon.

Men det är också andra sidor än de rent faktamässiga som tränas, som att tala inför en grupp och att arbeta med andra. Även för barn som annars har koncentrationssvårigheter har mimen fungerat bra.

– Barn gillar inte att bara sitta på en stol och läsa och räkna. De behöver upp och hoppa. Jag tror på att rörelse ökar koncentrationen. Barnen tycker också att det är väldigt roligt och har flera gånger uttryckt att de vill ha mer.

Ann-Christin Lundin har själv inspirerats av lektionerna med Expressteatern och tagit med sig vissa bitar in i sin egen undervisning. Men hon har inte fortsatt i den utsträckning som hon hade velat.

– Det är så mycket som ska in i undervisningen, så jag har inte hunnit arbeta med mimen så ofta som jag önskat, tyvärr. Men trestegssagorna har jag använt i flera olika sammanhang.

Ed Damron och Vidisha Mallik har under flera år ägnat sig åt mim och fysisk teater. För dem är de verbala och fysiska språken lika viktiga. Med projektet ”Mim i skolan” vill de prova hur mim kan fungera i skolan, där eleverna ofta sitter för mycket stilla.

– Vi vill hitta en metod där barnen kunde få experimentera med sin kropp och använda sin kreativitet. Mim ger en speciell sorts koncentration, där man använder sig av både kroppen och hjärnan, säger Vidisha Mallik.

Första lektionen lär de alltid ut grundläggande mimteknik. Eleverna lär sig hur man skapar ”osynliga väggar” och hur man kan gestalta olika karaktärer. Sedan följer ett möte med läraren för att diskutera vilka skolämnen de kan arbeta med. Det kan handla om olika teman som eleverna håller på med. En klass jobbade med svenska fåglar och genom att mima fåglarna kunde barnen uppleva det de tidigare hade läst om. I Ann-Christin Lundins klass läste de om vattnets kretslopp i ämnet NO. Då fick eleverna mima havets rörelser och sedan med kroppens hjälp visa vad som händer med vattnet när solen skiner.

– Att mimen stimulerar inlärningen är naturligtvis svårt att mäta, men responsen från lärarna har varit mycket positiv. De upplever att det är berikande för gruppen, säger Ed Damron.

Sammanhållningen är en av de positiva faktorer som kan stärkas genom mimen. Vidisha Mallik tror att eleverna kan börja se och lära känna varandra på ett annat sätt än i en vanlig klassrumssituation och att det på sikt kan förändra rollerna. Barn med talsvårigheter har också möjlighet att komma fram genom mimen och att våga ta för sig.

– När vi kommer in upplöses det vanliga klassrumsklimatet. Det kan upplevas lite kaotiskt i början, men det leder fram till något annat. Istället för att vara auktoritära försöker vi att hitta andra kreativa vägar för att nå barnen. Det är viktigt att våga experimentera.

Timmen börjar gå mot sitt slut. Sist spelar klassen tillsammans upp sagan Guldlock och de tre björnarna i mimversion, och här får de in flera engelska glosor. I början går det lite trevande, men andra gången flyter berättelsen fram. Det är tydligt att eleverna har roligt. Enligt Ed Damron är humorn betydelsefull.

– Oftast är skratten välmenta. Men det är också viktigt med trygghet, att barnen vet vad som förväntas av dem och att de kan lyckas med uppgiften.