Få klasser får berätta om matte och NO.
Matematiken är för många elever en frizon, där de inte behöver använda ord, där det räcker med att skriva siffror och utföra olika operationer på ett tekniskt mer eller mindre korrekt sätt. För varje uppgift de löser kan de få bekräftelse på om de gjort rätt. Men när läraren envisas med att försöka få dem att tänka, diskutera och förklara, då blir det ofta pinsamt tyst. När är kvoten större än täljaren? Tar man alltid bort något när man subtraherar? Blir det alltid mer när man adderar?
Även i NO-ämnena känner sig många elever trygga med en sorts tekniska lösningar, där de antingen får markera rätt alternativ med nummer, bokstäver och pilar eller kan lösa uppgifter som bara kräver enordssvar. När de däremot ska förklara processer och sammanhang litar de inte längre på sina kunskaper. Efter ingående förklaringar med, som läraren tycker, tydliga exempel är det inte ovanligt att eleverna ändå frågar: ”Men hur ska jag skriva?” Kanske har de inte förstått, kanske behärskar de inte de språkliga verktyg som behövs för att binda ihop nyckelorden till en sammanhängande berättelse.
Kanske behöver de också en annan sorts berättelse, inte förklarande och analyserande utan beskrivande, berättelser om vetenskapares livsöden, om processer med försök, misslyckanden och inflytande över kunskapens utveckling.
Genom att dessutom berätta hemma för föräldrarna vad man gjort i skolan förstärks lärandet än mer. Eleven befäster nya kunskaper och blir medveten om ord och begrepp som är besvärliga, som saknas för att kunna förklara så att lyssnaren, eller läsaren, förstår. Då duger det inte att tala om ”grejen”, asså. Typ. För vem skriver de laborationsrapporterna?
Det kan kännas meningsfullt att skriva för andra elever, som ska läsa för att kunna göra samma laboration. Andra skriver för hemrapporter, i pappersform, på hemsidor eller bloggar.
I bästa fall låter alltså vi lärare eleverna skriva, vi bedömer deras förmåga att dra slutsatser, att argumentera och uppmuntrar dem att ta ställning i frågor med samhällsanknytning. Men hur ofta skriver vi själva? Vid utvärderingar i juni brukar någon lärare utses att anteckna hur det gått under året. Men hur många av oss skriver insändare, uppsatser eller artiklar för en bredare läsekrets? Genom att skriva lär jag mig hela tiden något nytt, blir säkrare, kommer inte sällan på nya tankar.
Jag skriver. Du läser. Vi tänker.