På jakt efter biologiska begrepp

Ekologiprojektet är naturvetarklassens första stora projektarbete. Det började med en gemensam dag då eleverna fick lära sig hur man arbetar i fält. Sedan läste de in sig på sin biotop, planerade och genomförde en inventering samt bearbetade materialet.

Nu är det dags att förbereda den muntliga redovisningen. Underlaget, en Powerpoint, får gärna vara innovativt och konstnärligt. När de är klara ska grupperna mejla varandra och jämföra resultat. Men analysen är det viktigaste, påpekar Henrik Böckin som är svensk- och engelsklärare.

– Elevernas uppgift är att beskriva ekosystemet så att kamraterna förstår. Vi har valt klassen som mottagare för att vi vill att eleverna ska lära sig centrala biologiska begrepp.

Lektionen innan har biologilärare Christian Jeppsson bland annat gått igenom biomagnifikation och hur det fungerar i näringskedjan. Han påminner om att det finns en lista över begreppen i projektinstruktionerna.

– Jag lägger mycket tid på att gå igenom begreppen i sammanhang och knyta dem till saker som eleverna kan förknippa dem med.

Grupperna sprider ut sig. Hanna Hansson, Cecilia Hallgren, Malin Jonasson och Theo Hansson har undersökt en klippstrand. Malin skriver om ph-värdena och berättar att de jämfört vattnet i en klippskreva med vattnet i havet.

Tillsammans går de igenom sina fotografier. De har många vackra och intressanta bilder att välja mellan, konstaterar de.

– Jättefina bilder! Vad gör de med den som tittar? undrar Henrik Böckin och sporrar gruppen att spetsa sin presentation.

Bokskogsgruppen vill ha hjälp med hur de ska använda begreppet abiotiska faktorer. Tillsammans med läraren diskuterar de hur de kan hantera det. De kryddar sin presentation med en film. Här får man se när David går på jakt med håven och hur Viktoria samlar in förna och mäter markens temperatur. Texten är kul och instruktiv.

– Det är så roligt med elevernas kreativitet! På första projektet var många redovisningar ganska traditionella, men några var lite mer innovativa. Deras kreativitet födde kreativitet. Nu vågar de ta ut svängarna ordentligt, säger Christian Jeppsson.

En efter en börjar grupperna bli klara med sina presentationer. Dags för grupperna att jämföra. Fysik- och matematiklärare Jonas Ingesson avrundar med att tipsa eleverna om att de kan fundera på om och varför just deras biotop är värd att bevara.

Naturvetenskapsprogrammet Da Vinci är en enhet inom Kattegattgymnasiet. Henrik Böckin har varit med sedan starten 2004. Tanken var bland annat att motverka det minskande intresset för det naturvetenskapliga programmet. Det är viktigt att visa att naturvetenskap inte är så svårt som många unga tror, förklarar han.

– Att lära sig naturvetenskap handlar om att erövra naturvetenskapens språk och att gå in i rollen som naturvetare. Vi vill visa på de möjligheter som finns.

Det ämnesöverskridande arbetssättet är en pedagogisk grundpelare. Men även samverkan med högskola och företag spelar stor roll. De högskoleförberedande aktiviteterna går som en röd tråd genom de tre åren, berättar Henrik Böckin.

I ekologiprojektet ingår till exempel en föreläsning om trollsländor av forskaren Göran Sahlén på högskolan i Halmstad. Elevernas uppgift är att föra anteckningar, jämföra med varandra och, i sin grupp, skriva en vetenskaplig artikel.

– Att träffa en forskare har också med rollen som naturvetare att göra.

Klasserna har fyra timmar schemalagt projektarbete i veckan. I projekten ingår ett eller flera naturvetenskapliga ämnen och svenska. Ibland ingår även andra ämnen som engelska och samhällskunskap. Eleverna har alltid tillgång till två lärare.

Projektarbete har många fördelar, menar Henrik Böckin. Ämnena korsbefruktar varandra. Språket spelar en viktig roll för lärandet.

– Eleverna lär sig mycket svenska i ekologiprojektet när de tar sig an svåra texter i biologin. De lär sig också mycket biologi genom svenskan eftersom de tvingas att använda ämnet i ett mer naturligt sammanhang.

Samverkan mellan ämnena ger en fördjupad inlärningsprocess. Eleverna erövrar kunskaperna på ett annat sätt och lär sig mer, menar han.

– Som svensklärare arbetar man ofta isolerat, här blir det svenska i ett sammanhang. Eleverna tillämpar den hela tiden och utvecklar både skriftlig och muntlig förmåga, läsförmågan samt sitt kritiska tänkande.

Naturligtvis finns svårigheter med arbetssättet. Det kräver att lärarna är flexibla, kunniga i sitt ämne och har förmåga att se när inlärning pågår, påpekar Henrik Böckin.

– Det kan också vara svårt att hitta gemensam tid.

Lärarna på Da Vinciprogrammet använder ett koncept som de kallar ”tala och skriva för att lära”. Det handlar om att förstå något så att man kan förklara för andra. Att bara lära sig inför provet fungerar inte.

I processen upptäcker eleverna hur mycket de faktiskt lärt sig, förklarar Henrik Böckin.

Ett exempel på mottagarinriktat arbete är det avslutande projektet i år 2 då eleverna ska förklara olika delar av fysiken och göra innovativa laborationer med en årskurs 8.

– När de skriver och ska förklara begreppen upptäcker de ofta att de inte förstått dem i grunden.

Mycket arbete sker i grupper. Att utveckla samarbetsförmåga är viktigt. Eleverna lär sig hela tiden av varandra, poängterar Henrik Böckin.

– Vi ser inlärning som något socialt. Våra elever ser varandra som resurser.