"Skolverket tystar inte kritik"

Vi är inte ute efter att tysta kritik mot vår utvärdering av antimobbningsmetoder. Tvärtom välkomnar vi en oberoende granskning, skriver Annika Hjelm och Tommy Lagergren från Skolverket i ett svar på insändaren i Pedagogiska magasinet nr 4/2011.

Lotta Bernler och Göran Englund ställer frågan i Pedagogiska magasinet (nr 4/11) om Skolverket vill tysta kritik mot den utvärdering av metoder mot mobbning som vi publicerat. Så är det självklart inte. Tvärtom välkomnar vi granskning och saklig kritik.

Innan vi går in på de viktiga resultaten från rapporten vill vi bemöta de påståenden som framförs. Ett par sakförhållanden är viktiga att klargöra. Göran Englund presenterar sig som lärare i artikeln men i andra sammanhang som utbildningskonsulent på Preventions- och utvecklingsenheten i Göteborgs stad. Han arbetar med att sprida Olweusprogrammet som är ett av de antimobbningsprogram som får kritik i Skolverkets rapport. Han är en av Olweusprogrammets fyra referenspersoner i Sverige.

Med den vetskapen blev vi förvånade då han dök upp som representant för en av skolorna som ingått i utvärderingen på den konferens vi ordnade som tack för att de deltagit. Eftersom vi uppfattade honom som en programföreträdare och inte som representant för skolan så togs en kontakt med rektorn efteråt. Det handlade inte om hans frågor eller kritik.

Englund och Bernler hävdar att ingen på skolan har intervjuats på plats av forskarna bakom Skolverkets rapport. Det stämmer inte. Gruppintervjuer genomfördes på skolan med skolledning, lärare, personal med särskilt ansvar för antimobbningsarbetet och elever.

Eleverna fick bland annat frågor om de kunde se orsaker till att de blivit utsatta för kränkningar. Att ställa den typen av frågor i detta sammanhang är förstås inte, som kritikerna retoriskt hävdar, det samma som att uppmana elever att till exempel banta för att undgå mobbning.

Skolverket skriver att ca 10 000 elever besvarat enkäten. Drygt 7 000 elever besvarade enkäten vid ett och samma tillfälle men eftersom den besvarades vid tre tillfällen och det delvis var olika elever som svarade så blir det totalt 10 000 individer som svarat. Vid läsårsskiften slutar och börjar som bekant elever i skolan.

Rapporten visar att 1,5 procent av eleverna utsatts för långvarig mobbning. Det motsvarar cirka 13 000 elever i grundskolan. Detta finns klart angivet i Skolverkets bok som Englund och Bernler refererar.

Så till de viktiga centrala resultaten i Skolverkets rapport. Utvärderingen ger tydliga besked om effektiva insatser och arbetssätt. Det handlar om långsiktigt arbete:

• Strategier som ger elever omfattande möjligheter att med stöd ta ansvar för aktiviteter som främjar gott skolklimat.
• Systematiska kartläggningar av elevernas situation när det gäller otrygghet genomförs och används för att utveckla insatser.
• Förebyggande insatser som ordningsregler som lärare och elever tagit fram tillsammans.
• Antimobbningsteam bestående av både lärare och skolhälsan.
• Åtgärder mot både mobbare och mobbade när något skett.
• Välutvecklade rastvaktssystem.

Arbetet ska bedrivas systematiskt och med all personal delaktig och eleverna ska ges inflytande.

Antimobbningsprogrammen kan ge inspiration eller uppslag till enskilda insatser. Men eftersom de även föreskriver verkningslösa insatser eller insatser som rent av kan öka mobbningen rekommenderar inte Skolverket något program i sin helhet. Dessutom är det problematiskt att följa ett färdigt koncept i arbetet mot mobbning. Vår utvärdering visar att det som ger mest effekt är att skolan utvecklar insatserna utifrån egna kartläggningar av problemen.

Slutligen så välkomnar vi en oberoende granskning av Skolverkets rapport. Materialet är tillgängligt för den forskare som vill initiera det arbetet. Bernler och Englund avslutar med att det skulle handla om en maktdemonstration från Skolverkets sida. Svaret är förstås nej. Från Skolverkets sida handlar det enbart om att värna eleverna genom att ge skolan ny viktig kunskap i arbetet mot mobbning.