I Slöjdforum 5/10 skrev Birger Svanteson att ämnesundervisningen i slöjd är hotad, eftersom det utbildas för få slöjdlärare med pedagogisk högskoleexamen. Vi som skriver detta inlägg vill peka på några faktiska omständigheter som kan påverka slöjdämnet negativt i grundskolan.
Bristen på högskoleutbildade lärare i slöjd utgör ett hot mot ämnet.
I hela landet saknar var fjärde person som undervisar i slöjd adekvat lärarutbildning på högskolenivå. I Stockholms län är situationen värre; endast 59 procent av trä- och metallslöjdslärarna och 67 procent av textillärarna har pedagogisk högskoleexamen.
Trots att behovet av lärare är stort har slöjdlärarutbildningar nyligen lagts ned vid både Uppsala och Stockholms universitet. Även den textila inriktningen riktad mot yngre barn vid Högskolan i Borås lades ned för två år sedan.
När rektorerna tvingas anställa outbildade vikarier blir ämnesinnehållet begränsat till det läraren eventuellt kan, och undervisningen tenderar att bli ytlig. Kursplanens intentioner tonas ned och man kan undra hur det går med betygssättningen från årskurs 6. Dessutom blir utrustnings- och säkerhetsfrågor lätt bortglömda.
Alltför få söker lärarutbildning med slöjdinriktning.
Enligt Skolverkets beräkningar (2008) bör cirka 350 lärare per år examineras mellan 2013 och 2022, för att ersätta de stora pensionsavgångarna. De nuvarande utbildningarna vid universiteten i Linköping, Göteborg, Umeå och Stockholm examinerade tillsammans cirka 100 nya slöjdlärare per år (2009). När antagningssiffrorna för höstterminen 2011 summerats har totalt 32 (!) studenter påbörjat sin utbildning – och vi vet av erfarenhet att några kommer att byta inriktning under de 4–4,5 år som utbildningen tar.
Det stora raset i antalet sökande kom i samband med att den nya lärarutbildningen med treämneskombinationer startades höstterminen 2011. Vid varje universitet finns numera endast ett fåtal föreskrivna ämneskombinationer med slöjd att söka till, vilka inte tycks locka blivande studenter.
Ämnesstudierna i slöjd urholkas i den nya lärarutbildningen.
Det är omöjligt att förstå hur intentionen med ökad kvalitet i lärarutbildningen kan främjas av en snuttifiering av ämneskunskaperna i treämneskombinationer. Även lärare med lärarutbildning i slöjd riskerar att ha minimalt med ämneskunskaper om de väljer slöjd som andra eller tredje ämne (7–9) eller om de kombinerar grundlärarutbildning (4–6) med slöjd som valbart ämne.
Risken är överhängande att det pedagogiska syftet med slöjdundervisningen försummas och att ämnet kommer att hanteras som en sorts hantverksmässig sysselsättning utan direkt mål och mening. Ämnet förfaller då till någon form av prova-på-aktivitet, i stället för att utveckla de samhällsnyttiga och för individen unika kunskaper som beskrivs i kursplanen för slöjd.
Ingen kompletteringsutbildning i slöjd.
Ytterligare en orosfaktor är att Skolverket i och med lärarlegitimationen inte har köpt upp en enda fortbildningskurs för verksamma slöjdlärare som har behov av utbildning i till exempel didaktik och bedömning. Jämför detta med matematikämnet, där det köpts upp ett trettiotal kurser runt om i landet. Detta tycker vi är oacceptabelt!
Vad kan vi göra?
Det är återigen dags att agera för slöjdämnets framtida överlevnad eftersom det är bättre att agera i tid än att plötsligt upptäcka att ”tåget har gått”. Om vi, som känner till slöjdämnets unika innehåll och arbetsformer inte reagerar nu, är risken överhängande att ämnet i många skolor får en utformning som allmänt pysslande, vilket inte räcker för att motivera slöjdens plats som ett obligatoriskt skolämne. Ämnets status försvagas.
Vi vill uppmana alla att börja ”bullra” och göra slöjdämnet synligt genom utställningar i skyltfönster, bilder på skolans hemsida, deltagande i publika projekt och så vidare. Glöm inte heller att varje lärare i slöjd kan vara en levande reklampelare för sitt yrke.
Vidare är det viktigt att ge information till föräldrar, rektorer, lokal- och riksdagspolitiker och media på hemorten om hur det faktiska läget ser ut. Vi tror att det finns många fördomar om ämnet, och rekommenderar därför att ni fäster vikt vid ämnets kunskapsinnehåll. Bland annat är det viktigt att understryka att eleverna i slöjden hela tiden arbetar med verkliga problem – inte ”skolproblem” där det finns ett givet facit som i de flesta andra ämnen – att eleverna använder riktiga material, redskap och verktyg. Dessutom att det resulterar i riktiga grejer som speglar elevernas sätt att se på världen, grejer som de själva har varit med om att utforma och sedan kan använda, samt att de tränas både i miljömedvetande och entreprenöriella förhållningssätt.
Slöjdämnet är mer komplext och innehållsrikt än vad många känner till. Det är varken ett hjälpämne eller övningsämne utan ett obligatoriskt ämne med samma ansvar för elevernas utveckling som alla andra ämnen!