Frågan är om ansvariga kommunpolitiker har förstått innebörden av detta.
»För att fritidpedagogikens visioner ska bli verklighet krävs aktiva fritidspedagoger som ser värdet i det egna uppdraget och vikten av att se och bekräfta varje barn«, skriver Skolverket.
Risken finns att påståendet känns som ett hån med tanke på att gruppstorlekarna har fördubblats och personaltätheten halverats sedan 1990-talet.
Landets kommunpolitiker har, enligt skollagen, det yttersta ansvaret för fritidshemmen. De ska ta ansvar för resursfördelningen och som arbetsgivare ge fritidspedagogerna rätt förutsättningar att se varje barn.
Trots detta ansvar och den allmänna oro som råder kring fritidshemmens verksamhet och fritidspedagogernas framtid är politikerna tysta.
Hoppet står nu till att de drygt 620 000 berörda föräldrarna höjer sina röster och kräver en meningsfull och trygg vardag för sina barn. Det språket brukar politiker förstå.