Våga nätverka medvetet

– Nätverk styr oss vare sig vi vill det eller inte. Därför är det lika bra att lära sig hur de fungerar och nätverka medvetet inom vilken bransch man än jobbar.

Och mycket sker ju av sig självt. Du känner någon som känner någon som du tar inspiration av. Eller så får du tips om ett jobb som du söker. Eller hör du om den där spännande förskolan i långtbortistan, och sedan är du så nyfiken att du ordnar ett studiebesök där med ditt arbetslag. Och så fortsätter ni att hålla kontakten och utbyta idéer – vips har ni bildat ett nätverk.

– Om man ser på nätverk på det sättet, kan det kännas mer givande och mindre hotfullt. Jag tror att det handlar om att ge och ta. Och att odla där man har sitt engagemang, det krävs ett nav av eldsjälar för att ett nätverk ska fungera, säger Sören Augustinsson.

För nätverk växer bäst från ”golvet”, det brukar snabbt dö när någon utifrån bestämmer att det ska finnas. Men den eller de som fungerar som nav kan bytas ut allteftersom nätverket utvecklas, sådana övergångar sker ofta naturligt.

– Ett av nätverkets fördelar är att det kan fungera mer informellt än vanliga möten. Här finns inte samma hierarkier som i arbetslivet och det bör vara deltagarnas intresse och engagemang som styr. Formen för att träffas kan se ut i princip hur som helst, säger Sören Augustinsson.

I Härnösand jobbar förskollärarna Maria Svensson och Lena Gustafsson. Annelie Westin är förskolechef för Västra rektorsområdet. De är med i ett nätverk som träffas en gång i månaden, på arbetstid. Och de har förvaltningsledningens goda stöd. Men allt började egentligen med att några förskollärare sågs på fritiden för att de var intresserade av Reggio Emilia-filosofin. Ungefär samtidigt fick kommunen en ny barn- och utbildningschef som var fast besluten om att lyfta förskolan. Hon hade dessutom en liknande syn på barns utveckling och lärande som de. De visade ledningen att de brann och ganska snart ingick de i ett formellt nätverk som fick namnet Framför (ungefär Framtidens förskola). Varje förskola i kommunen fick en representant och de flesta i nätverket fick möjlighet att på kommunens bekostnad utbilda sig till pedagogistor på Reggio Emilia institutet. Det bildades ett projekt i nätverkets anda och inför varje träff görs en skanning ute i verksamheten om vad som är mest relevant att fokusera på för tillfället.

– På träffarna kan vi diskutera många olika saker. Och ofta tar vi med oss uppgifter ut i verksamheten i anslutning till något tema. Vi kanske ska dokumentera något konkret exempel i vardagen och redovisa det för nätverkskollegorna. Man lär sig otroligt mycket av det, säger Lena Gustafsson.

Hon, Maria Svensson och Annelie Westin är överens om att nätverket betyder mycket. Fast det gjorde det redan när de sågs informellt, på fritiden.

– Då var det kanske främst för oss själva personligen. Nu när det hela strukturerats upp har vi ett ansvar för att det får konkreta resultat också i verksamheten, säger Maria Svensson.

Och det har det fått, tycker de. Alltifrån att såväl ute- som innemiljöer har setts över, till att den pedagogiska diskussionen överlag är mer aktiv i dag.

– Många av mina kollegor känner sig stärkta i sin roll och säger att de blivit mer medvetna om förskolans roll för barns utveckling och lärande, säger Lena Gustafsson.

Men hur gör man då, om man inte har det lika väl förspänt som förskollärarna i Härnösand som uppmanas att nätverka? Din chef kanske snarare är den kontrollerande typen, den som helst vill göra allting själv och ser det som ett hot när medarbetarna utvecklas. Och du har hittat din grej men är ensam om det intresset på din bostadsort. Du kanske varken har råd, tid eller möjlighet att resa runt och förkovra dig och träffa likasinnade. Eller också är du den blyga typen som får fjärilar i magen av okända sammanhang. Kan du nätverka ändå?

– Definitivt. I dag finns det ju fantastiska möjligheter i och med internet. På sätt och vis har det lett till större nätverksdemokrati, säger Sören Augustinsson.

Han har sett flera exempel där människor hittat varandra genom webben och etablerat starka nätverk som hållit kontakten via exempelvis en Facebookgrupp eller mejllista.

Men till syvende och sist styr ju slumpen, eller ödet om man så vill, hur våra liv och yrkeskarriärer utvecklas. Sören Augustinsson är ändå säker på att vi kan påverka en viss av inriktningen själva, genom att medvetet öka våra kontaktytor. Då är chansen större att intressanta projekt, möten, kollegor eller rent av nya arbetstillfällen dyker upp. Och då kanske vi har byggt upp fler bollplank som kan stödja oss när vi står inför de där utvecklingsmöjligheterna.

– Människan är en social varelse, det går liksom inte att komma ifrån det.