Aktionsforskning stärker lärmiljön

Det är kö till mellanmålsvagnen på Bäckgårdens tre- till femårs-avdelning Humlan. Några oktoberlöv börjar gulna men barnen sitter ännu ute och fikar. Här i Östergötlands Kisa möter tidningen Förskolan tre engagerade förskollärare som lärt sig använda ett aktionsforskande arbetssätt för att studera och utveckla sin egen verksamhet. För att svara på en frågeställning studerar man den egna verksamheten och planerar en förändring – själva aktionen. I Kinda kommun erbjöds alla förskollärare att söka en 7,5 poängskurs i aktionsforskning vid Göteborgs universitet. Två av dem som nappade är Ann-Catrine Mathson och Anita Walfridson.

– Jag hade ingen aning om vad det var. Men det visade sig vara perfekt för mig. Man fick välja ett område på sin egen förskola som man ville utveckla, säger Ann-Catrine Mathson.

– Vi har utvecklat vårt sätt att analysera och reflektera, instämmer Anita Walfridson.

Kursdeltagarna läste litteratur och fick handledning i sitt eget projekt.

– Jag förstod hur komplext kvalitetsbegreppet är, att kvalitet är en sak för mig och något annat för en annan. Därför är det viktigt att alla är med på förändringarna tillsammans, säger Ann-Catrine Mathson som även vidareutbildat sig för att handleda andra arbetslag.

Här på Bäckgårdens förskola valde man att göra en gemensam aktion med hela arbetslaget efter kursen. Processen innebär olika steg som utgår från ett område i läroplanen som man vill utvärdera och utveckla kvaliteten kring. Förskollärarna bestämde sig för att starta en ”aktion” i byggrummet. De ville skapa en bättre lärandemiljö med kommunikation, språk och dialog i fokus.

– Vi tyckte det var ett bra byggrum och bra material vi hade men få barn lekte där, särskilt inte de nya yngre barnen, berättar Ann-Catrine Mathson.

Steg ett i aktionsprocessen är ”brainstorming”. Man ritar en tankekarta, eller mindmap, kring något i verksamheten man valt att fokusera på. Det är viktigt att alla får komma till tals och att det blir en mångfald av idéer, men det får inte heller bli för brett.

– Man pumpar ut allt man tänker på, säger kollegan Petra Hugosson, förskollärare, som kommit in i samtalet efter att mellanmålsbestyren är klara.

Tankekartan ska utmynna i en enkel fråga som man vill söka svar på i den egna verksamheten. I Bäckgårdens fall blev den: ”Hur kan vi utveckla och stödja samspel och kommunikation genom byggleken?”.

– Frågan kan också förändras under processens gång, förklarar Ann-Catrine Mathson.

Förskollärarna skaffade en gemensam loggbok som de tog med till byggrummet för att ta reda på: Vilka barn leker där? Vad sker i samspelet? För barnen dialog? Används materialet? När de tittade tillsammans i loggboken såg de att barnen mest sprang runt utan att använda materialet, och att det framför allt var de äldre pojkarna som lekte därinne, precis som arbetslaget trott. Alla barn hittade inte till materialet.

– Vi upplevde att rummet inte var tillräckligt inbjudande, säger Petra Hugosson.

– Är det byggmaterialet som påverkar? undrade vi. Eller kanske sitter de inte och bygger för att det är kallt på golvet, säger Anita Walfridson.

Förskollärarna bestämde sig för att göra förändringar i miljön.

– En aktion behöver inte bara vara att flytta saker, utan det handlar om att se sitt förhållningssätt. Man kan till exempel studera sitt eget sätt att vara i en situation, men vi fick lära oss på kursen att det ofta är enklast att börja med aktioner i miljön, berättar Ann-Catrine Mathson.

Arbetslaget läste en bok om bygg och konstruktion av Mia Mylesand för att få inspiration.

– Vi hade kunnat läsa mer om kommunikation också. Men, man lär sig hela tiden, säger Ann-Catrine Mathson.

De tog bort det minsta legot, eftersom det kunde upplevas som för utmanande för de yngsta. Arbetslaget beslöt att plocka bort en del byggmaterial så att det blev mer överskådligt och tog in nytt material, som duplo, tyg och kakelplattor. På golvet la de in två nya mjuka röda mattor, en rund och en fyrkantig och delade på så vis upp rummet i mindre delar. Förskollärarna byggde också en koja i tyg. Tanken var att rummet skulle bli mer inbjudande att sätta sig ner och bygga i.

De visste inte om aktionen skulle fungera som de tänkt.

– Vi chansade lite, säger Ann-Catrine Mathson.

Barnen fick vara med och göra förändringarna, lägga in mattan till exempel.

– Man får gå på känsla. Sen får man utvärdera det, säger Petra Hugosson.

Efter omgörningen var det dags att utforska resultatet. Denna gång gjorde förskollärarna observationer vid sex olika tillfällen. De turades om att sitta och anteckna i rummet fem, tio minuter åt gången.

De såg att betydligt fler barn ville vara i rummet och funderade mycket på sin egen roll i detta. Att de vuxna uppvärderat rummet inför barnen genom att vara där mer och visa vad miljön betyder. En riddarborg och mekano skapade dialog. Mattorna gjorde succé – barnen byggde på dem.

– Den här var bra, man kan bygga i hörnen, sa en pojke om den fyrkantiga, berättar Petra Hugosson.

– Mattorna gjorde att det blev som två bygg-öar, ett begränsat område, säger Anita Walfridson.

– Det är vår byggvärld, sa ett barn, berättar Ann-Catrine Mathson.

Barnen blev också mer rädda om det som andra byggt, och de kunde spara vad de gjort på mattan. Som synlig dokumentation av projektet på väggarna satte arbetslaget upp citat från målen i läroplanen bredvid foton av barnen som bygger i rummet.

Dokumentationsmaterialet analyserade de tillsammans, först efter de två första observationstillfällena och sedan efter alla sex.

– Vi jämförde och la ihop vad vi sett. Man kan förstås göra statistik också och bena upp hur mycket som helst. Vi pratade om vad det fanns för gemensamma nämnare i observationerna och frågade oss när det blev dialog kring ett visst material, berättar Ann-Catrine Mathson.

De skrev ner sin analys av observationerna och formulerade resultatet, att fler barn lekte och förde dialog i rummet. Sedan var det dags för det avslutande steget, utvärdering och reflektion över projektet som helhet. Personalgruppen har ofta diskuterat skillnaden mellan begrepp som analys och resultat, reflektion och utvärdering. Resultat och analys ska svara på frågeställningen. Där ska inte egna tankar ingå som de gör i reflektionen.

– I utvärderingen och reflektionen ingår vår samlade analys, en analys av analysen, säger Ann-Catrine Mathson och ler åt komplexiteten.

Att arbeta med aktioner innebär att man dokumenterar det man tidigare kanske gjort intuitivt, då man utvecklat av bara farten.

– Reflektionen sker hela tiden i verksamheten, men man får ta sig den här tiden att skriva när man kan. För- och efterarbetet är det som tar tid, själva förändringen går ganska snabbt, säger Petra Hugosson.

Arbetslaget hjälptes åt att göra en gemensam dokumentationspärm över de olika stegen i aktionsprocessen. Det sattes sedan ihop till ett inplastat kompendium som visas upp för föräldrarna. Kompendiet har också hängt på Kinda bibliotek i en utställning om pedagogisk dokumentation.

Förändringsarbetet i byggrummet flyttade så småningom ut på gården. Kan vi fortsätta med konstruktion där också, frågade sig förskollärarna när de såg att leken fungerade trögt ute. Först prövade de att skapa en snickarhörna med en snickarbänk och byggspill i form av träbitar som barnen skulle kunna snickra med. Men det gick inte alls.

– Barnen nappade inte. Istället började de använda träklossarna och bygga med på samma sätt som i byggrummet, berättar Anita Walfridson.

Hon bad då att få mer träspill i olika storlekar. Inomhusleken flyttade alltså ut. Barnen ville fortsätta bygga. Nu har förskolan en populär träkoja av plankor på gården och ”jättekaplastavar” att bygga med. Träklossarna används gärna som ”tegelstenar” berättar pedagogerna.

– Tjejerna bygger hus och sängar åt dockorna av dem, säger Petra Hugosson.

– Det här visar återigen hur viktigt materialet är för dialog, samspel och kommunikation, konstaterar Anita Walfridson.

Nu ser förskollärarna framåt och håller dels på med ”småaktioner” som att förändra läshörnan, dels en stor: att förändra en del av gården ihop med den andra avdelningen. Än så länge är aktionen i första stadiet. På tankekartan finns förslag om en sinnesgård. På ett papper har man dokumenterat: vad som finns på gården, vad som står i läroplanen om utevistelse, vad barnen leker i dag och var och hur projektet ska dokumenteras med foton och barnintervjuer.

– Vi vill skapa fler mötesplatser och någon sorts vattenränna som barnen kan hjälpa till att bygga. Kanske kan man få hjälp från industriprogrammet i närheten, funderar Anita Walfridson.

Arbetslaget tycker att de har lärt sig mer både om sig själva som pedagoger och om varandra genom aktionsforskningen.

– Vi har olika åsikter och sätt att se på saker. Man lär sig jobba ihop så det blir ett resultat, säger Petra Hugosson.

– Man tror annars att så här som jag tycker alla. Den tysta kunskapen kommer fram, säger Ann-Catrine Mathson.

Petra Hugosson har inte gått högskolekursen i aktionsforskning som de andra två. Det tog ett tag innan hon kom in i arbetssättet, hon lyssnade och frågade mycket i början. I dag tycker hon det är ett bra redskap för att utveckla kvaliteten.

– Det här har du alltid gjort men inte satt ord på.

Även om arbetslaget tidigare gjort utvärderingar och utvecklat verksamheten var det här ett nytt sätt att göra det på.

– Här går man mer på djupet, säger Ann-Catrine Mathson.

– Verktyget ger en känsla av kvalitetssäkring. Vill man få med sig politiker och andra behöver man något att stå på, svart på vitt, säger Anita Walfridsson.

Allt som allt har aktionsprojektet i byggrummet sträckt sig över ungefär en termin. På Humlan beräknar arbetslaget att de ägnat cirka tre och en halv timme i månaden av reflektionstiden åt aktionsprojektet. Arbetslaget har, efter en överenskommelse lokalt med chefen, en timme i veckan till reflektion utanför barngrupp, då avdelningen intill hjälper till med barnen. Utöver det har alla förskolor i kommunen en och en halv timme varje månad i reflektionstid för arbetslaget då vikarier tas in.

Alla aktionsprojekt dokumenteras och lämnas till chefen. Dokumentationen används sedan i kvalitetsredovisningen. I dag är det ett krav i Kinda att alla kommunala förskolor ska arbeta med aktionsforskande arbetssätt (om än utan forskare) för att utveckla verksamheten. Därför har Ann-Catrine Mathson och några andra förskollärare fått en högskoleutbildning till handledare för att stötta andra.

– Det ger jättemycket att handleda. Man lär sig att lyfta frågor istället för att ge färdiga svar, säger Ann-Catrine Mathson, som börjat arbeta på en annan förskola i höst.

I allt arbete med aktionsprojekten utgår förskollärarna från texterna i läroplanen.

– Ja, det är vår bibel, ler Petra Hugosson.