Skolgård. Något piper i buskarna. Men det är inte en liten fågel. Det är en pojke som leker mamma, pappa, barn med sina killkompisar.
Munksundsskolans skolgård i centrala Enköping må vara lite sliten men den uppmuntrar uppenbarligen till lek.
– Kanske är det just för att den är så sliten som barnen leker så mycket, funderar fritidspedagogen Catarina Fors och utvecklar resonemanget.
– Att den är sliten gör att det blir en mer tillåtande attityd från vår sida. Barnen får inte höra särskilt många förmaningar av typen ”gå inte bland buskarna” eller ”klättra inte i träden”.
Den andan är något som hon hoppas ska finnas kvar även efter det att skolgården görs om nästa år. Hela skolan ska nämligen byggas om, bland annat ska det göras plats för årskurs sex. I dag har Munksundsskolan 310 elever från förskoleklass till och med årskurs fem, varav 224 barn är inskrivna på fritidshemmet.
Något som Catarina Fors, som sitter i skolans planeringsgrupp för den nya skolgårdens utformning, definitivt vill ska vara kvar efter ombyggnaden är alla buskar och träd.
– Det bästa med vår skolgård är att den är kuperad och varierad. Det finns inte så många klätterställningar utan barnen leker spontanlekar bland buskar och träd. Allt är heller inte samlat på ett ställe utan det finns flera olika delar som barnen kan röra sig fritt emellan.
Just det där sistnämnda blir ibland till en nackdel för pedagogerna som får springa omkring en hel del för att hålla uppsyn.
– Fast det fungerar ändå rätt bra. Vi har talat om var gränserna går och barnen är duktiga på att hålla koll på varandra.
Några fysiska hinder att lämna skolgården finns inte, den är inte inhägnad, utan barnen får även lov att använda sig av de ytor som de intilliggande allmänningarna erbjuder. Skolan har även den lyxiga fördelen att fritt kunna nyttja en stor grusad allmän fotbollsplan och några inhägnade asfalterade bandyplaner som gränsar till skolgården.
– Det gör att vi inte behöver försöka få plats med en stor asfalterad bollplan på vår skolgård, konstaterar Catarina Fors.
Det är annars något som hade känts nödvändigt, särskilt nu när tolvåringarna ska komma tillbaka till skolan.
– De har ju lite andra behov än de yngre barnen, säger Catarina Fors, och berättar att hon hoppas att den nya skolgården med tanke just på de äldre barnen ska inrymma en fast hinderbana. I nuläget roar sig skolans barn visserligen ofta med att skapa en egen av flyttbara hinder och koner, men Catarina Fors har en känsla av att en fast bana nog skulle passa de äldre barnen bättre.
Om de yngre barnen får önska något verkar ännu fler träd stå högst upp på önskelistan. I alla fall om Inez Yttermark och Leo Krantz får bestämma. Den förstnämnda svarar nämligen att hon vill ha ännu fler klätterträd ”vi har inte så många” på frågan om vad hon tycker skulle göra skolgården ännu bättre. Och Leo Krantz fyller i med att han skulle vilja ha en hel skog, den populära dungen som finns på skolgården är ”för tråkig”. Just i detta nu klättrar de två ettorna dock inte i träd utan står vid ett bord i sandlådan och lagar sandsoppa. Annars, berättar Inez Yttermark, leker hon gärna affär, särskilt på vintern när man kan göra snökakor och istårtor. Leo Krantz favoritlek är mamma, pappa, barn. Båda gillar också att leka ridskola. Det sistnämnda tycker även tvåorna Tess Proos och Lina Ulfvin är kul.
– Jo, för jag går och rider på riktigt också, berättar Lina Ulfvin.
Men även om barnen och Catarina Fors är överens om att de vill bevara mycket på skolgården som det är, och gärna utöka det gröna ännu mer, har hon tillsammans med övriga pedagoger ytterligare några önskemål.
– Ja, vi skulle gärna vilja ha en plats med stolar och bord där vi kan äta mellanmål ute. Nu får vi försöka hitta någon kant någonstans att sitta på och det blir lite besvärligt. Vi har också önskat oss en liten skolträdgård. I dag använder vi en bit av kommunens parkmark på andra sidan ån men det är lite bökigt att behöva gå i väg dit.
Andra saker som står på önskelistan är ett uteklassrum samt ett antal små lugna utrymmen där barnen kan få vara helt för sig själva alternativt sitta och byta kort eller bara mysa med en kompis.
– Det saknas lite i dagsläget, tycker jag. Alla barn är ju inte så fysiska så det gäller att skapa platser även för dem som inte gillar att klättra i träd eller gå armgång i klätterställningen, säger Catarina Fors.
Den nuvarande skolgårdens mest populära plats är den så kallade djungeln, en skogsdunge som ligger lite dold bakom en kulle i utkanten av gården.
– Jag tror att det beror på att det är lite mörkt därinne och att den ligger lite avsides, säger Catarina Fors.
Hennes förhoppning är att den nya skolgården ska kunna formas till en plats där alla barn tycker det är kul att vara, ”där alla kan hitta sin egen plats”.