Jag var på middag i ett relativt okänt, men ytterst trevligt, sällskap häromsistens. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Och där i det utrymmet tronade SKOLAN som ett av de stora samtalsämnena. Alla har något att säga om skolan. Det inkluderar mig. Big time.
Under kvällen slängdes begreppen friskola och kommunal skola hit och dit och användes i varierande tongångar beroende på vilket budskap som skulle fram. Som vanligt i diskussioner som denna, klumpades skolor ihop under antingen epitetet kommunal skola eller friskola. Det som hände i de enskilda skolorna kopplades ofta till skolans huvudmannaskap.
Vi som är insatta i skolans värld vet att de kommunala skolorna, liksom friskolorna, ofta inte behöver ha något mer gemensamt än just huvudmannaskapet.
Skolornas pedagogiska inriktning, personalens förhållningssätt och skoldagens utformning skiljer sig åt från skola till skola, även inom samma skolform.
Just den här kvällen pratade vi också om våndan av att välja förskola och skola för våra barn. Om hur vi motiverar våra val och vad vi baserar dem på.
I höst har jag och min man bytt förskola för våra barn. Vi har sagt hejdå till barnens trygghet sedan en tid tillbaka. Sagt hej då till den suveräna personal vi varje morgon lämnat över våra barn till. För att vi har sett en annan verksamhet som nu och på sikt ser ut att bättre möta våra behov.
Och har vi fått motivera det? Ja, både inför oss själva och inför andra. Inför oss själva kan vi vara helt öppna och ärliga med vad vi baserar vårt val på. Inför andra kan det vara svårare. För det kan vara svårt att motivera sitt eget val, utan att sänka någon annans. Allt blir ju till syvende och sist ett val bottnat i jämförelser av olika verksamheter. Jag väljer något och jag väljer bort något.
När jag traskade hemåt i tidig morgontimme slog det mig hur ofta vi hamnar i sammanhang där vi behöver motivera våra val. Att vi alla blir ifrågasatta, från något håll, oavsett vilken skolform vi valt.
Och det där ytterst smarta som jag knäckte i duschen dagen efter var: Det finns skolor som möter våra individuella behov. Och så finns det skolor som inte gör det. Oavsett huvudmannaskap. Det handlar mer om personerna som arbetar där och vilka förutsättningar de får för att göra ett bra jobb, än om det är en friskola
eller en kommunal skola.
Så enkelt är det.