Fyra frågor till Marie Enberg - Årets idrottslärare 2011 – som arbetar på Nåntunaskolan i Uppsala.
Grattis! Vad betyder utmärkelsen för dig?
– Tack! Det är kul att få att kvitto på att det man gör och som känns rätt, är bra. Jag känner mig motiverad till att fortsätta i samma spår.
Vad var det som gjorde att juryn fastnade för dig?
– Det var nog det där med att undervisningen ska vara lustfylld och inkluderande för alla elever. Lektionerna ska utmana dem som sysslar med idrott på fritiden, men även de som inte är idrottstjejer eller -killar ska tycka det är roligt att röra på sig och få lust att lära. Sedan beror det nog också mycket på att vi utnyttjar närområdet, sommar som vinter. Skolan ligger bra till och vi har nära till skogen. Å andra sidan har vi två kilometer till idrottshallen …
Vet du vem som nominerade dig?
– Ja, det var min kollega, en danspedagog som arbetar deltid på skolan. Hon nämnde det i våras. När det i höstas kom papper med kompletterande frågor från juryn, hade jag helt glömt bort att jag var nominerad.
Du får också ett stipendium på 15 000 kronor, hur ska du använda det?
– Jag har inte funderat klart. Men som idrottslärare är det mycket utrustning man förväntas ha, till exempel skridskor, badkläder, skidutrustning ... Det är möjligt att jag uppgraderar mina skidor och sedan använder de gamla på lektionerna eftersom det händer att de åker på stryk. Dessutom har jag funderingar på studiebesök, seminarium och sådant som det inte riktigt finns utrymme för annars. Jag tänker i alla fall använda pengarna till att sätta lite guldkant på tillvaron!
Marie Bengts