Ipred, streetrace och annan politik

Fredag eftermiddag och samhällskunskap. Elevernas fokus är på helgens fester. Måndag morgon och samhällskunskap. Elevernas fokus är på den gångna helgens fester. Läraren Åsa Forsberg vill undervisa om Sveriges riksdag. Hon måste minst sagt finslipa sina didaktiska verktyg.

Denna tuffa schemaläggning av ämnet samhällskunskap härrör från 1991 då Åsa Forsberg deltog i en försöksverksamhet för yrkesprogrammen. Tjugo år senare skriver hon licentiatavhandlingen ”Folk tror ju på en om man kan prata. Deliberativt arrangerad undervisning på gymnasieskolans yrkesprogram”. Enkelt uttryckt handlar deliberativa samtal om att lyfta fram argument för och emot en sak samt att låta alla komma till tals. Varför ville Åsa Forsberg, i dag lärare på Dragonskolan i Umeå, forska om just yrkes-elever och denna typ av undervisning?

– Jag undervisar på yrkesprogram och har tydligt känt motståndet från eleverna. Tre, fyra elever hörs mycket och uttrycker sig grovt om exempelvis invandrare. Sedan finns det elever som dröjer sig kvar efter lektionen och uttrycker andra åsikter. De har inte orkat eller vågat säga något under lektionen. Det har gjort att jag brinner för att lära eleverna att uttrycka sig – det är en del av skolans demokratifostran!

Åsa Forsberg lät tre lärare bedriva deliberativ undervisning under ett läsår i grupper som nästan uteslutande bestod av pojkar. Metoden som användes var Veckans spaning. Eleverna fick fritt välja ett ämne ur nyhetsflödet för att diskutera i gruppen.

Veckans spaning har tydliga regler för det efterföljande samtalet (se faktaruta).

Ett favoritämne till Veckans spaning var brott och kriminalitet, exempelvis våldtäkter, rån och streetrace. Vanliga var också nyheter som skulle kunna sorteras in under rubriken ”Den lilla människan kommer i kläm”. Men också frågor som homosexuellas rätt att gifta sig i kyrkan och apoteksmonopolet var uppe till debatt. Under flera veckor dominerades klassrumsdiskussionerna av Ipred-lagen, eller fildelningslagen.

– De kunde jättemycket om den och var tokengagerade! Läraren kunde då visa eleverna, som annars svarade att de inte är intresserade av politik, att detta visst handlar om politik, säger Åsa Forsberg.

Lärarna som deltog i forskningsprojektet sade sig få göra fler ”ämnesdidaktiska överväganden”. ”Hur länge ska de få prata Ipred-lagen? Jag vill ju hinna gå igenom riksdagens utskott innan veckan är slut. Håller jag kursplanen nu?” var tankar som drabbade lärarna.

– Visst undrade de ibland om det var rätt att ägna tiden åt Veckans spaning. Men i kursplanen står tydligt att man ska utgå från samhällsfrågor. Det kräver bredd hos läraren och förmåga att sätta in diskussionen i ett sammanhang, säger Åsa Forsberg.

En förutsättning för Veckans spaning var att eleverna satt i ring i klassrummet.

– Det protesterade eleverna mot i veckor, säger Åsa Forsberg och skrattar.

Väl i ringen uppstår något som förvånar både forskaren och de tre lärarna. Eleverna deltar. Ja, visserligen inte lika aktivt allihop – några nöjer sig med att säga ”jag tycker som han”. Reglerna följs. Samtalsklimatet är, enligt de intervjuer som Åsa Forsberg gör med lärarna, trevligt. Grupptrycket tynger inte lika hårt som vanligt. Och eleverna trivs.

– När jag intervjuade eleverna blev jag nästan chockad över att de beskrev lektionerna så positivt. Det hade jag inte riktigt förväntat mig.

”Det är ett kul sätt”, ”man lär sig ju ganska mycket och det är kul att diskutera” och ”det blir som en skön stämning med varandra”, lyder några av elevernas omdömen.

Det deliberativa arbetssättet förbättrade relationerna, båda mellan eleverna själva och mellan lärare och elever. Lärarna fick syn på eleverna och kunde lägga märke till hur oerhört svårt vissa av dem faktiskt har att uttrycka sig. Det som läraren tidigare dömt ut som tjurighet bakom kepsen visade sig vara en enorm svårighet att hitta orden.

– Lärarna upptäckte hur viktiga relationerna är i läraryrket. Man blir mer mån om någon som man har en relation till.

Även eleverna lärde känna varandra på ett nytt sätt. Under ett intervjutillfälle beskriver en grupp elever ”skrällen”. Det är när en av deras klasskamrater plötsligt börjar prata. Han, som inte öppnat munnen på ett år! Han pratar – och han har starka åsikter!

– Det var ett magiskt ögonblick att höra eleverna berätta om det tillfället.

När det gäller den mer kvantitativa frågan i avhandlingen ”Har deliberativt arrangerad undervisning påverkat elevernas intresse för politik och samhällsfrågor?” är svaret inte entydigt. I enkätsvar från de 56 eleverna syns ingen förändring i deras intresse för frågorna. I de intervjuer som Åsa Forsberg gör med åtta av eleverna före och efter projektet med Veckans spaning, uppvisar fyra av dem ett ökat intresse för politik och samhällsfrågor. Ytterligare en av de åtta sade sig vara intresserad både före och efter projektet.

Åsa Forsberg anser att fyra av åtta med ökat intresse för politik stärker tesen om den deliberativa undervisningsformens positiva effekter. Dessutom tycker hon att avhandlingen tillför viktig information om tillförlitligheten till enkäter, som används flitigt inom dagens attitydforskning. Om man kompletterar enkäter med intervjuer träder en annan bild av attityderna fram, påpekar Åsa Forsberg.

– I enkäter tänker eleverna på den snäva definitionen av politik, den som reducerar politik till att handla om Fredrik Reinfeldt och gubbar i kostym. I intervjuer träder en mer nyanserad bild fram.

Den huvudsakliga vinsten med den deliberativa undervisningen är relationsskapandet, tycker Åsa Forsberg. Lärare och elever får syn på varandra och talutrymmet fördelas mer demokratiskt. Att eleverna faktiskt uppskattar lektionerna i samhällskunskap är också en positiv effekt. Samt att de pratar.

– Är det någonstans som ungdomar ska öva sig på att argumentera, så är det väl i skolan!