Lärling på nytt spår

Skolan erbjuder lärlingsutbildning inom ramen för Hantverksprogrammet. Och Hantverksakademin var en av de första friskolorna i Stockholm som fick ha IV. Sedan starten 2006 har skolan tagit emot elever med ofullständiga betyg från grundskolan och inspirerat dem till ett nytt förhållningssätt till utbildning och kunskap. Mellan 70 och 80 procent av eleverna har en anställning när de går ut. Det har hittills inte varit någon skillnad mellan dem som gått IV och andra program, eller dem som haft fullständig examen eller inte.

Men det är något som Hantverksakademin tror kan komma att förändras i och med det nya systemet med introduktionsprogram. Skolan ser en risk i att den yrkesexamen som är införd stänger ute elever som inte klarar av att uppnå målen och att det kan ge dem sämre förutsättningar på arbetsmarknaden, trots likvärdig yrkesmässig kompetens.

Specialläraren Jonas Drougge har jobbat på skolan sedan den startade. Han
känner sig lite kluven till de nya programinriktningarna. Introduktionseleverna har tidigare fått egen undervisning i de teoretiska ämnena och undervisning med övriga elever i verkstäderna. I och med yrkesintroduktionens införande delas eleverna in i fler nivåer. Nu får de som går yrkesintroduktion och individuellt alternativ egen undervisning i teoretiska ämnen, och de som går programinriktat individuellt alternativ, och oftast bara saknar godkänt i ett eller ett par ämnen, går i samma grupp som de som går nationellt program.Image may be NSFW.
Clik here to view.

– För en del av dem är det ofta bara en pappersfråga att hoppa över till det nationella programmet.

Skolan har ungefär 500 elever. Varje år tar man emot mellan 40 och 50 elever som inte har godkänt slutbetyg från årskurs nio. Den här hösten är det 18 av dem som går
yrkesintroduktion eller individuellt alternativ.

Första terminen tillbringar eleverna i skolan helt och hållet. Varannan vecka är det teori och varannan vecka praktik i någon av skolans för närvarande nio verkstäder: finsnickeri, florist, frisör, keramik, lås- och larm, metall, måleri, plattsättning och textil och läder. Innan jullovet har alla varit i alla verkstäder. Termin två väljer eleverna inriktning och fokuserar på en verkstad. I takt med att de anses mogna och det finns lämpliga lärlingsplatser slussas de ut. Tiden på lärlingsplatsen i förhållande till skolan varierar mellan 50 och 80 procent.

På skolan finns tre speciallärare. Jonas Drougge är med på nästan alla teorilektioner. I klassrummet finns hela tiden två lärare.

Elevvårdsteamet, där Jonas ingår, har mycket att arbeta med. Skolan har numera också en kurator fyra dagar i veckan och en yrkes- och studievägledare på heltid.

– Ett oerhört lyft, säger Jonas Drougge.

Många yi-elever kommer inte från grundskolan utan från andra gymnasier. Kanske har de bara drivit runt i tre år.

– De säger att det här är sista chansen och vi jobbar för att de ska klara det.

Om eleven har möjlighet att klara det, är målet att flytta över till det nationella programmet. Men att lyckas med lärlingsdelen är det allra viktigaste för att bli anställningsbar.

På lärlingsutbildningar blir det snabbt skarpt läge. När det under den andra terminen är dags att ge sig ut på lärlingsplatserna gäller det att kunna ge skolans tre ledord – tid, samarbete, attityd – ett levande innehåll. Att komma för sent finns inte, då får man inte vara kvar. En gång kanske går men inte tre.

När det gäller grundskolans ansvar är det viktigaste för Jonas Drougge att de elever som lämnar grundskolan har rätt betyg, inte bra betyg. Han är varje år med om att elever kommer med godkända betyg som saknar relevans, kanske i en missriktad välmening för att de ska komma in på en särskild utbildning.

– Det drabbar både eleven som inte får rätt stöd från början och klasskamraterna. Jag har varit med om att elever inte haft godkänt i svenska som andra språk, men däremot i alla andra ämnen. Hur kan det vara möjligt? undrar Jonas och svarar själv att det är inte är det.

– Jag tycker också att många grundskolor saknar kunskap om att undervisningen för svenska 2-elever ska anpassas språkligt i alla ämnen, till lättare svenska. Det sker för sällan och syns också i betygen.

Jonas Drougge tror att det nya systemet är bättre för dem som ligger nära godkänt och sämre för de svagaste eleverna, alltså de som går yrkesintroduktion och individuellt alternativ.

– Det är tungt att alla i en grupp är så långt ifrån godkänt. Samtidigt har vi väldigt goda erfarenheter här av att få eleverna att lyckas, säger han.

Liselott Bohlin är studie- och yrkesväg-ledare på Hantverksakademin. I likhet med många kolleger i skolans värld önskar hon att Skolverket, branscherna och gymnasieskolorna hade fått fler tillfällen att träffas och diskutera innan det politiska beslutet om gymnasiereformen drevs igenom.

– Det är alltid bättre när beslut är genomdiskuterade och förankrade. Om reformen är bra eller dålig får tiden utvisa. Vi arbetar med att organisera oss efter den nya ordningen, säger hon.

Liselott Bohlin började sin tjänst i mars, så hon är ganska ny på skolan. En stor del av hennes arbete går ut på att träffa och lära känna eleverna så att de känner sig trygga med att vända sig till henne. Som en del av skolans elevvårdsteam jobbar hon nära kurator och specialpedagoger. Hon är också nära knuten till skolans utbildningssamordnare som arbetar med lärlingsplatser och företag.

När Yrke hälsar på i Hantverksakademins lokaler är hissen trasig. Vi springer upp och ner i spiraltrappan i den fyra våningar höga byggnaden på Garagevägen 18A. De anställda ser glada ut när de möts i trappan, klappar varandra lite och ger varandra några ord.

En av de populäraste verkstäderna på hantverksakademin är metall. Ungefär 33 procent av eleverna söker sig dit, en tredjedel är tjejer. Många av yrkesutgångarna i metallverkstaden hör numera till industritekniska programmet, ett program som skolan ansökt om att få starta till nästa år. Det är Fleming Dahllöf som tillsammans meImage may be NSFW.
Clik here to view.d sin pappa byggt upp metallverkstaden.

Fleming tycker att gymnasiereformen har en lite ålderdomlig syn på hantverks-yrkena. Det finns en skärningspunkt mellan hantverk, industri och slöjd som det är viktigt att hylla, menar han.

– Det finns till exempel 25 000 utbildade svetsare i Sverige, men 250 000 som svetsar i sitt yrke. Om vi nu pratar om smide är det att forma något, att böja, stansa, borra och så vidare. Sammanfogar gör vi på många olika sätt, vi limmar, nitar och svetsar.

– En modern smed är en problemlösare som måste arbeta på bredare front. Talar vi bara om att svetsa kan lika gärna en orange robotarm göra det, säger Fleming Dahllöf.

Om den nya ordningen med yrkesintroduktion spelar någon roll i undervisningen har han inte hunnit märka ännu.

– Eleverna är blandade i verkstäderna. Hittills tycker jag inte att jag kunnat se vem som går IV genom hur de fungerar i verkstaden.

Däremot ser han ofta att om en elev känner att han eller hon lyckats med något, smittar det gärna av sig. Lärarna jobbar också mycket med att få den känslan att spira.

– Jag är tydlig med vad jag förväntar mig av varje elev och sedan guidar jag henne eller honom dit. Det blir en trygghet tror jag, säger Fleming Dahllöf.

”Teori” är ett ord han sällan tar i sin mun när han pratar med eleverna. Tråkfaktorn är skyhög och spär på inlärningsmotståndet, menar Fleming.

– Jag säger aldrig ”nu ska vi ha teori”. ”Nu ska vi lösa det här problemet” fungerar mycket bättre. Det gäller alla elever.

Av dem som gick ut med metall som inriktning i våras fick 93 procent jobb. Av dem som inte började jobba studerade två vidare och två valde att göra militärtjänst. En person var inte redo för arbetslivet än, som Fleming uttrycker det.

Fleming själv har en ganska omväxlande yrkesbakgrund. Efter gymnasiets dåvarande industritekniska linje med inriktning mot plåt och svets jobbade han några år på diverse smidesfirmor. Efter det blev det tio år i reklambranschen som orginalare och AD och sedan en tid på tv-bolaget Jarowskij.

– Men jag har alltid haft en hantverkares inställning till det jag gör. Vi är ganska lösningsorienterade. Om jag ska vara lite vass kan jag säga att det inte räcker att kläcka bra idéer, det gäller att genomföra dem också, att producera något som går att ta på.

Nu har han jobbat som lärare i tio år, fem av dem på Hantverksakademin där han liksom Jonas Drouge var med redan från start. Just nu går han den tvååriga valideringsutbildningen på Lärarhögskolan.

– Det kan vara bra, men när man har föreläsare som inte jobbat i gymnasieskolan på 16 år känns det ganska mossigt faktiskt.

Fleming Dahllöf säger att han älskar sitt jobb.

– Det mest underbara är att få vara med om den resa varje elev gör. Många elever här har haft tio år på sig att misslyckas. De har aldrig förstått varför de ska lära sig något. Här får de upptäcka att de ska göra det för sin egen skull. Vi kan erbjuda en alternativ skolform och jag är här för att hjälpa dem att hitta en yrkesidentitet.

Skolans ledord ”samarbete” blir verklighet i verkstäderna. En vacker soffa i uppehållsrummet har sett dagens ljus i en skön förening mellan verkstäderna för metall, finsnickeri och textil.

Ett annat ledord är ”attityd”. Ute i verkstaden höjer Flemings kollega, tillika pappa, rösten. Något har kokat torrt på ett förbjudet sätt och den som är ansvarig har reflexmässigt förklarat sig oskyldig. Diskussionen går ut på att man måste stå för vad man gör om man ska kunna lära sig något av sina misstag.

Fleming stegar ut i verkstaden och tar emot en ring av koppar som en av hans elever lämnar över. Han synar den mot ljuset .

– Förstår du nu varför vi upprepat det här med noggrannhet så många gånger? Ser du vad jag menar?

Eleven ser något osäker ut. Menar Fleming att arbetet inte duger eller att det är bra?

– Ser du vad bra den har blivit? säger Fleming och spänningen i elevens ansikte släpper.