Slöjden tar plats i skogen

Det susar i skogen, det suggestiva soundet av en svärm nyslöjdade ”brummare”, som testsnurras av ivriga elever.

– Magistern, min är trasig, den låter inte, säger en kille.

Slöjdläraren, Jens Meyer, rycker till undsättning. Han justerar snöret som knutits fast i det träämne som täljts till mjuka spetsar i bägge ändar. Nu blir det ljud i den.

Brummaren eller vinaren har sitt ursprung i ett jaktverktyg som aboriginerna i Australien skapat. Det vinande ljudet som uppstår när träbiten snurras i en cirkel, skulle dölja ljudet av jägarnas egna steg när de smög sig på villebråden.

En brummare är något man hinner tälja på en timme, den tid som sjuorna har till buds denna första introduktionslektion i skolskogen. De mer täljvana, några stycken i dag, kan göra en ”skruv”. Med tejp maskeras en spiralform runt en pinne av färskt trä, och där träet är bart täljs märgen ur. Kvar blir en ihålig spiralform.

– Tricket är att ha tålamod och skära djupt och kraftigt, säger eleven Emil Hansson.

Det ser komplicerat ut, och vackert, men är den till för något?

– Terapi!, säger Jens Meyer med ett lurigt leende.

– Sen är det ren terapi bara att gå ut i skogen, pulsen sjunker flera slag bara man kommer ut, fortsätter han.

Det är en del av hans – som han själv kallar den – ”lägereldspedagogik”.

Genom att vistas ute i naturen och uppleva den genom alla sinnen lär – och mår – man bättre, menar Jens. Han arbetar deltid, tre dagar per vecka, som lärare i slöjd och teknik här på Hammarlundens skola. De övriga två är han samordnare för organisationen Skogen i skolan.

Att just tända en lägereld är det första han och hans kollega, slöjdläraren Monica Svensson, har gjort för att förbereda den här dagen, då skolans nya sjundeklassare ska introduceras till skolskogen. Hammarlunden är en 7–9-skola och hit kommer elever från flera olika skolor.

Det är inte alla som har haft utomhuslektioner tidigare och är inte förberedda till tänderna. Flera kommer i bara t-shirten trots att regnet hänger tungt i luften, och på många fötter syns nya, ännu färgglada Converse.

– Jag kommer att ta upp det här med klädseln sen, säger Monica Svensson, som har textilslöjden, och suckar lite uppgivet. 

Lektionerna ute startar i vindskyddet. Monica introducerar vad som ska hända.

– Hur många knivar har vi, Jens?

– 23 – och 25 plåster!

Jens tes är att det är bättre att förekomma, att lägga fram plåster, än att säga ett varnande ”akta er när ni täljer”. I dag går det åt två plåster, men bara till småsår.

Lagom till att skruvar och brummare börjar bli klara är glöden på elden också, och Jens excellerar i sin paradgren, att grädda kolbullar. Det är traditionell, mättande skogshuggarmat, gjord på skrädmjöl – rostat havre – och rimmat fläsk.

Eleverna jublar när han vänder kolbullarna i luften, och de är inte nödbedda när det gäller att ta för sig

– Att laga och äta mat i skogen knyter ihop det hela, säger Jens.

Det blir extra gott att äta när man har varit ute och det skapar en speciell samhörighetskänsla att då laga mat tillsammans, menar han.

Hammarlundens egen skolskog ligger lättillgängligt bara hundra meter från skolan. Det går snabbt att ta sig dit och tillbaka till skolan igen, även för entimmeslektioner som i dag. Jakob, som behöver ta sig fram per permobil, tar sig hit utan större svårigheter.

Nästa gäng sjuor får lära sig knyta knopar.

– Jag fick upp ögonen för knopar, när jag såg hur illa folk surrar lasten nu för tiden, till exempel när de åker från det stora möbelvaruhuset. Återvinningscentralerna har tydligen också klagat – på vägen dit ligger det skräp som trillat av dåligt lastade bilar, säger Monica.

Knopar och knutar är med andra ord något även moderna människor – som inte är seglare – behöver kunna knyta.

Monica har också tagit med sig en hel hög av makens gamla avlagda slipsar ut i skogen. Eleverna får sätta sig och öva att knyta, först på en kompis, sedan på varandra.

– Det var godis för dem, en guldkant, när jag började lära dem det för några år sedan inför en skolbal, berättar hon.

Beskrivningar på knopar och slipsknutar är annars något som alltid finns i slöjdsalen, en extra uppgift som passar bra att göra när eleverna får en stund över, men övningar som också är lätta att ta med ut.

Monica är också lärare i matematik, som även Jens är mycket intresserad av. De ser båda att grunderna i ämnet är mycket enklare att lära utomhus, med konkreta exempel.

– Slöjden är ju tredimensionell och kan tydliggöra matematiken, säger Jens Meyer.

– Jag tycker att eleverna är mycket mer öppna i sinnena utomhus, och jag tror inte att det enbart beror på syret, den friska luften. Att vara inomhus är vardagsmat i skolan, att vistas ute är något som bryter vardagen, säger Monica.