Nu har bollen satts i rullning med ny läroplan, och vi sitter i träffar och börjar så smått komma i gång med arbetet med kursplanerna.
Det som känns nytt i det här arbetet är att vi är i gång så snabbt, med så många. I Skellefteå kommun har vi lärare redan träffats ett flertal gånger, både i tvärgrupper och i grupper med alla slöjdlärare där vi gemensamt kan gå igenom och får chansen att diskutera för att vi ska få samma bild av det nya. Jag har funderat mycket på diskussionerna kring dokumentation, på hur och vad som ska dokumenteras.
Nu i Lgr11 ska eleverna dokumentera med både ord och bild. Det står:
I årskurs 4–6
• Dokumentation av arbetsprocessen i ord och bild, till exempel i en loggbok.
I årskurs 7–9
• Dokumentation i ord och bild av arbetsprocessen och resultatet.
Vi har funderat på hur vi bäst ska göra detta, när slöjden har begränsad tid och eleverna vill allt annat än att prata och skriva när de kommer till slöjden. När man ska starta ett arbetsområde, och har berättat vad vi ska göra, är elevernas första fråga: ”Får vi börja snart …?” Berättar man då att de ska dokumentera sina arbeten ser de rätt frågande ut: ”Men hur ska vi hinna jobba då …?”
Detta är ett av de arbeten vi nu ställs inför. Hur ska vi genomföra det så att det blir naturligt för eleverna med dokumentation?
– Vad vill vi?
– Hur gjorde vi?
– Hur gick det?
– Vad blev det för resultat?
– Hur stämmer det med läroplaners och kursplaners intentioner?
– Hur går vi vidare? Dokumentera varje moment, efter slöjdpasset, i slutet av ett arbetsområde?
Dokumentationen är medlet, inte målet. Det är alltså inte bara en metod för att samla dokument, utan det krävs att man följer upp och analyserar dokumentationen.
Att dokumentera är ett sätt att förhålla sig till verksamheten för att bli medveten om vad som sker, hur man gör och varför.
Frågorna är många men det har bara gått två månader sedan den nya kursplanen landade, så vi ska nog få fason på det här också.