Under min lärarutbildning har pedagogisk dokumentation och portfolio varit populärt att avhandla, praktisera och lära ut, inte minst i kurser av praktisk-estetisk karaktär.
Syftet har varit att vi studenter ska dokumentera vår egen pedagogiska och praktisk-estetiska läroprocess för att synliggöra den, och sedan förhoppningsvis ta med oss detta läroverktyg ut i verksamheten som lärare.
Jag tror att bland annat slöjd skulle vinna på att använda sig av IKT och sociala medier som forum. Tekniken kan möjliggöra och underlätta hanteringen av pedagogisk dokumentation och hantering av portfolio, och fungera både som pedagogiskt verktyg och förmedling för information. En bildsökning på Google kan ge inspiration och idéer till konstruktioner och projekt. Den enda möjliga “faran” är rena förlagor, som kan vara förödande för den egna inspirationen och idéutvecklandet. Men det gäller oavsett var man hittar förlagorna, oavsett om det är digitala eller “analoga” källor.
Communities på internet är ett annat verktyg jag tror kan användas som stöd i undervisningen. Ett exempel är Facebook. Communityn har blivit en självklar del i mångas sociala liv och verklighet, som verktyg för att kommunicera, knyta kontakter och hålla kontakt med släkt och vänner. Men också för att bygga, definiera och visa upp sin identitet och sitt “varumärke”; vad man gör och vem man är. Sajten är numera etablerad i så många grupper att det snarare är standard att ha en profil än att inte ha en; speciellt bland ungdomar (och alltså elever).
Ett förslag är att starta en grupp på Facebook som eleverna kan bli medlemmar i. Den kan användas för att underlätta att kommunicera, lära av varandras processer, misstag, framsteg, få inspiration, idéer och förslag på lösningar.
Dessutom kan den vara ett verktyg för läraren att lägga ut information, instruktioner och uppgifter. Genomgångar och information kan publiceras, så att den som kanske missat någon lektion, eller behöver repetera, kan ta igen. Ett problem med Facebook vad gäller läraruppdraget är att sajtens uppbyggnad gör det krångligt att skilja på privatliv och arbetsliv; vem som får se vad av det man publicerar. En möjlig lösning för att komma runt det problemet är Googles hyfsat nystartade community vid namn Google+. Användargränssnittet påminner mycket om Facebook, men Google+ är uppbyggt så att det inte finns någon “vägg” som ger insyn i privatlivet. Istället kan man skapa särskilda kretsar och grupper för olika saker, och man har på ett helt annat sätt kontroll över vem som ser vad.
Bloggar är ett annat viktigt socialt medium; en öppen loggbok/dagbok som löpande publiceras på internet. Ett förslag är att starta en blogg där elever kan lägga upp sina dokumenterade processer. Antingen kan en liten station med digitalkamera ordnas i slöjdsalen, där eleverna enkelt kan dokumentera sina processer och alster. Många elever har egna digitalkameror, oftast i mobilen som de för det mesta har med sig. Bloggen kan också användas för att lägga upp en portfolio/utställning, där eleverna kan visa upp sina alster.
Det ideala scenariot är att användningen av sociala medier som pedagogiskt verktyg leder till att elevernas processer och arbeten finns samlade i en facebookgrupp eller en blogg, och slutligen kan fungera som en digital utställning/portfolio över elevernas alster
och arbeten. Det blir ett lättillgängligt, tydligt och överskådligt stöd och diskussionsunderlag för både lärare och elev, lagom till den dag då det är dags för bedömningsamtal och betygssättning. När sociala medier används som ett pedagogiskt verktyg, både för elever och lärare, kan de förhoppningsvis förmedla skaparglädje , inspiration och kunskap, men för läraren även förtydliga, avlasta och underlätta på ett administrativt och organisatoriskt plan.
Kerstin Vesterholm Fedoriw