"Arbetsmiljön under all kritik"

– Jag tänkte att det vore kul att få användning för min utbildning och sökte ett par tjänster som lärare i ett estetiskt ämne och fick en deltidstjänst i Sjöstaden.

Salarna inom Vittra är uppbyggda på samma sätt: massor av fönster och insyn från flera håll och en sal som inrymmer både slöjd och bild. Där finns åtta små slöjdbänkar hopsatta till två kvadrater. Från taket hänger gammalt rivningsmaterial och kvistar.

– Jag tror att det skulle signalera att här jobbar vi med estetiska material. Vittraskolan har satt i system att anlita konstnärer i dessa ämnen. Min uppgift i Sjöstaden var att undervisa i bild, textilslöjd samt trä- och metallslöjd, berättar Lars Valinger.

Han tror att en anledning till att Vittra ofta anlitar konstnärer i stället för lärare, är att det inte går att få tag i lärare med de ämneskombinationer som Vittra efterfrågar, och att utbildade lärare i slöjd ställer högre krav.

– Jag gjorde klart för skolledningen att jag inte klarade av att undervisa i syslöjd för de äldre eleverna. Däremot sydde jag lite för hand tillsammans med de yngsta. Symaskinerna plockade jag aldrig fram, de var rent ut sagt bara skräp, gamla trasiga maskiner som inte använts på länge.

Lars Valingers krav på att åtminstone de äldre eleverna måste få riktig textilslöjd ledde till att en annan bildlärare anställdes för textilslöjden. Även den nuvarande läraren i textilslöjd är bildlärare, hon och Lars har blivit antagna till slöjdlärarutbildningen i Umeå som nyligen startade.

– Jag ville utbilda mig inom lärarlyftet, eftersom skolan måste ha en behörig slöjdlärare. Det skulle kosta skolan omkring 2 000 kronor i månaden, men det ville de inte betala.

Vid Skolinspektionens besök på Vittraskolor brukar kravet på att de ska ha behöriga lärare i slöjd återkomma. Det brukar inte ha så stor effekt. Vid en skolinspektion på Vittra i Sjöstaden 2010, konstaterades att vissa av de estetiska ämnena hade mindre undervisningstid än vad de nationella timplanerna föreskriver. Inspektörerna befarade att detta, tillsammans med att det saknades behöriga lärare i bland annat slöjd, skulle leda till svårigheter för eleverna att uppnå målen i årskurs 9. Det här var brister som Skolinspektionen påtalade redan 2005, dock utan synligt resultat.

I stället drog skolan inför denna hösttermin ner kraftigt på elevernas slöjd- och bildundervisning. I fjol fanns nästan två heltidstjänster i slöjd och bild. Detta läsår har tjänsterna krympt till en tjänst på 90 procent, som två personer ska dela på. Från årskurs 4, då elevernas slöjdundervisning startar, får eleverna nu 35 minuter slöjd per vecka. På högstadiet varierar det beroende på hur mycket tid de behöver lägga på andra ämnen. För vissa elever blir det 45 minuter slöjd i veckan varannan termin.

Om textilslöjdens redskap och maskiner mest bestod av skrot så var det inte bättre beställt med utrustningen för trä- och metallslöjd.

– Verktygsuppsättningen bestod av några slöa sågar och trasiga filar, 20 tänger för luffarslöjd och trettio täljknivar. Det fanns ett gammalt löst borrstativ, men ingen borrmaskin. I stort sett fanns här bara skräp, berättar Lars Valinger.

Över huvud taget förstår han inte vilken form av slöjd som eleverna fick innan han kom till skolan.

– Några flickor kom till mig och ville ha betyg i slöjd för något som de sytt hemma. Klart att de har rätt att få ett betyg i slöjd, men jag visste ju inte ens om det var de själva som sytt, berättar Lars Valinger.

Vittra har länge velat föra samman slöjd och bild till ett ämne. Men när staten framhärdat att det ska vara två olika ämnen har de varit tvungna att ändra sig.

– Men det heter fortfarande ”estetsalen” och ”estetpedagog”, trots att vi sätter betyg i slöjd och bild.

Arbetsmiljön i salen tycker han är under all kritik.

– Det finns varken spånsugar eller luftrenare installerade, och till och med allmänventilationen är värdelös på grund av att filtren inte rengjorts. Allergiska elever kan inte vistas i salen mer än några minuter.

Lars Valinger medger att lokalerna ser flashiga och fina ut, men framhåller att de inte är ändamålsenliga.

– Det är stora fönster överallt, vilket inte passar i en bild- och slöjdsal där man vill sätta upp saker på väggarna. Elever som arbetar med egna projekt kommer ständigt in i salen för att hämta material, ibland vet man knappt vilka elever det är man ska undervisa.

Större maskiner finns över huvud taget inte – den typ av maskiner som kräver utbildade slöjdlärare.

– Det vore livsfarligt att installera sådana maskiner på Vittras skolor. Jag har inte ens kunnat skaffa slipmaskiner på grund av avsaknaden av ventilation – bara handslipning har varit tillåtet.

När han kom till skolan fanns en ganska fin textilslöjdssal, även om den saknade utrusning. Men salen byggdes om till aula.

– Den nuvarande textilslöjden är inte större än mitt vardagsrum. Den har dessutom en dålig planlösning och saknar ventilation. Här finns plats för åtta elever men ibland finns här dubbelt så många.

Lars Valinger frågade skolan om han fick köpa två låsbara skåp till sin sal, som kostade 3 000 kronor styck, men det ansåg inte skolan att det fanns pengar till.

– När vi ska ha bild så måste jag ständigt påminna eleverna att inte röra det material och de verktyg som hör till slöjden.

Virke, skivmaterial och material för bildundervisningen måste förvaras i klassrummet.

Tanken när den här typen av skolor planerades var att en ateljé skulle placeras centralt. Hit skulle eleverna vid behov kunna komma och få hjälp att förvekliga sina pågående projekt i olika ämnen.

– Vi lärare skulle utgå från elevernas nyfikenhet och eget lärande och vår uppgift skulle främst vara att springa och hämta material och vara en inspirationskälla och yngre och äldre elever skulle blandas.

Lars Valinger menar att det kan låta fint, men att det inte fungerar i praktiken. Eleverna är varken självgående eller ständigt kreativa och kunskapstörstande.

– Hur ska vi samtidigt som vi undervisar kunna ta hand om alla som kommer till salen med egna projekt?

– Eleverna hattar omkring i byggnaden utan fokus, det beror inte minst på att skoldagen främst består av eget arbete med ett minimum av lärarledd undervisning. Ofta vet inte eleverna vad de ska göra utan de sitter och chattar bort en stor del av tiden.