Se över det som ska mätas

Det är viktigt att vi mäter och utvärderar verksamhet och resultat inom barnomsorg och utbildning. Vi borde ha haft mera kvalificerad sådan som underlag för diskussionen om skolan. I dag vilar enligt min mening mycket av debatten på egna, i många fall dåligt underbyggda, personliga uppfattningar.

Lärarförbundets skolrankning »Bästa skolkommun« är därför vällovlig men min reflektion är att vi bör fundera över vad skolbarometern mäter. Jag tycker att det blandas äpplen och päron och resultatet blir en sallad av resurser och resultat. Det som sammanviktat premieras är kommuner som använder mycket resurser för att åstadkomma bra resultat.

Vänder man på variablerna för resurser och lön så att den kommunen som har lägst kostnad blir nr 1 och den med högst nr 290 koras Sveriges effektivaste kommun vad gäller att prestera goda resultat med små resurser. Rankningen ändras inte dramatiskt men i ganska stor omfattning.

Hammarö blir överlägsen 1:a med 896 poäng, följd av Karlstad, Sölvesborg, Arvidsjaur och Höganäs på platserna 2—5 i intervallet 1 119 — 1 216 poäng. Kommuner på platserna 11 och 12 i Lärarförbundets rankning hamnar med »effektivitetsrankningen« neråt plats 50.

Jag hävdar inte att mitt sätt att ranka är det ultimata. Sannolikt går det inte att beskriva verkligheten i ett mått.

Det jag egentligen vill är att de tre parterna Skolverket, Sveriges Kommuner och Landsting samt de fackliga organisationerna gemensamt tar fram instrument som man är överens om på ett tydligt sätt mäter det man vill mäta. Mått för resultat, resurser och andra variabler som anses betydelsefulla för att man ska kunna göra en samlad bedömning av helheten.

Mitt inlägg ska inte läsas som att det är bra med låg lön för lärare. Både ur etiskt perspektiv — ett yrke som kräver så mycket ska ge rimlig lön — och ur rekryteringsperspektiv — för att rekrytera framtida lärare som klarar jobbet — behöver lönenivån höjas.