Vill alla i förskolan ha ett ökat fokus på lärande? De som vill det – kommer de att ges tillräckliga förutsättningar för att förverkliga uppdraget på rätt sätt?
En orsak till det snabba genomslaget var att läroplanen var efterlängtad och fångade upp tendenser som redan var på gång. Den uppfattades som ett dokument som satte ord på det jobb som gjordes i förskolan.
Ytterligare cirka fem år senare visade en ny utvärdering samma sak ännu tydligare, att läroplanen är ett levande dokument som genomsyrar verksamheten. Dessutom visade studien något annat, nämligen att en förskjutning hade skett av tyngdpunkten i verksamheten. Tio år efter införandet fanns en ökad betoning på barns lärande, och på förskolans roll som en förberedelse för skolan.
Det är den utvecklingen som politikerna nu vill förstärka ytterligare med reformerna i form av ny skollag och reviderad läroplan. Jag vet inte om den här förändringen av läroplanen är lika tydligt efterfrågad av verksamheten, som den var när den kom 1998.
Om den inte är det kan det finnas skäl att oroa sig. För som Skolverket också skrev i sin utvärdering: det är inte ovanligt att reformer leder till andra resultat än de som var avsedda. Det kan bero på att de innehåller oklarheter eller inre motsättningar, eller att det finns bristande förutsättningar.
Vill alla i förskolan ha ett ökat fokus på lärande? De som vill det – kommer de att ges tillräckliga förutsättningar för att förverkliga uppdraget på rätt sätt? Det återstår att se. Om det inte lyckas finns det många fallgropar. Till exempel att förskolan börjar ”leka skola” eller skapar betygsliknande omdömen av förskolebarn.
Men det ska inte behöva hända. Regeringen skriver: ”Den pedagogiska förstärkningen sker med bibehållen respekt för förskolans identitet – där omsorg, fostran, lek och lärande bildar en helhet.”
Jag hoppas och tror att ni som jobbar i förskolan står upp för den identiteten, för då kan nyheterna leda till ökad kvalitet. Särskilt viktigt är det eftersom vårt samhälle tyvärr fortsätter utvecklingen mot att bli mer och mer segregerat och orättvist. Alla har inte samma chans att bli ingenjörer, lärare, musiker, läkare eller socionomer om de vill. Vissa har betydligt brantare uppförsbacke än andra. En hög och likvärdig kvalitet i förskolan kan jämna ut oddsen.
Det är också bra om reformerna leder till att förskolläraryrkets status ökar. Att det nu blivit tydligare att den som har den bästa pedagogiska utbildningen också ska ha det pedagogiska ansvaret är självklart. Kanske kan fler få syn på det nu, till exempel de som har makten över lönepengarna.
Apropå pengar kan man aldrig få vara riktigt glad. För några dagar sedan presenterade regeringen budgetpropositionen. Den innehöll bland annat en satsning på karriärvägar för lärare med olika utvecklingssteg som ska beskrivas i skollagen. Även om inte staten kan påverka lönerna är förhoppningen att denna karriärutvecklingsreform ska göra det lättare att premiera de mest yrkesskickliga. Men, karriärsatsningen omfattar inte förskolan. Det rimmar dåligt med politikernas tal om ambitionshöjning, inte minst eftersom förskollärare är ett bristyrke. Bättre karriärvägar vore väl ett utmärkt steg för att göra yrket mer attraktivt. Hoppas att regeringen tänker om och utvidgar den satsningen.