Utforskande tar barnen mot målen

Aya skriver ”IS”.

– Vad är is? frågar förskolläraren Karin Ellberg.

– Det kan bli is av mjölk om man lägger den i frysen, säger Aya.

– Just det. Det har vi ju provat, säger Karin Ellberg.

På Zeinabs lapp står det ”DISKMEDEL”.

– Som man har när man diskar, säger Zeinab.

Karin Ellberg går fram till diskbänken och pekar på diskmedelsflaskan.

Aya vill berätta något om diskmedel men de svenska orden räcker inte till. Då förklarar hon för Zeinab vad hon menar, på arabiska, och Zeinab berättar på svenska för Karin Ellberg.

Plötsligt har Aya format sina tuschpennor till bokstäver på bordet. Det står AYA.

– Karin, vad står det här? frågar hon och pekar på pennorna med en finurlig blick.

Karin Ellbergs ögon glittrar till och hon ger Aya en stor kram.

– Du bara överraskar mig mer och mer för varje dag. Det är helt fantastiskt, säger hon.

 

Ur Lpfö 98, reviderad 2010:

”…utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner.”

 

Varken Aya, Zeinab eller något annat av de 16 barn som går på avdelningen Pettson har svenska som modersmål. På hela förskolan har 26 av 28 barn annat modersmål än svenska. Många av barnen och deras föräldrar, kan inte ett ord svenska när barnen börjar här. Trots det har personalens ambition sedan länge varit att verksamheten ska sträva mot målen i läroplanen. Då gäller det att hitta andra lösningar än de traditionella för att det som man gör i förskolan ska bli meningsfullt och utvecklande för alla. Sagor, till exempel, fungerar inte för den som inte förstår vad man läser. Men att utforska och undersöka ger konkreta upplevelser som alla kan bli delaktiga i och har visat sig vara ett mycket effektivt sätt att öppna dörrar till språket, kommunikationen, matematiken, naturvetenskapen, tekniken och allt det andra som läroplanen säger att verksamheten ska innehålla. Och barnen kan hela tiden påverka lärandet eftersom deras frågor, tankar och kroppsspråk tas tillvara.

– Naturvetenskapen och språket är kärnan för oss men allt det andra kommer på köpet när man arbetar som vi gör, säger Karin Ellberg.

Utforskandet sker genom experiment som knyter an till temat, i stora och små, grupper, inne och ute men också spontant i vardagen.

– Vi prioriterar utforskandet och kan till och med avbryta en måltid eller något annat som vi håller på med om ett barn upptäcker något intressant att undersöka, säger Karin Ellberg.

Hon berättar om när de tittade på en film om Nicke Nyfiken. I filmen hittade apan en myra. Efter den scenen reste sig en flicka på förskolan från sin stol för att själv leta efter myror på golvet. Snart hade alla barnen gett sig ut på jakt efter låtsasmyror så det var bara att stänga av filmen.

– Vi lovade att barnen skulle få leta myror på gården när det blev varmare ute, säger Karin Ellberg.

– För några år sedan hade jag sagt åt flickan att vara tyst och sätta sig och titta på filmen istället. Nu skulle jag aldrig kunna gå tillbaka till det förhållningssättet och den syn på barnens lärandeprocess som jag hade tidigare. Jag verkligen älskar att arbeta på det här sättet som vi gör nu.

Barnen på avdelningen Pettson har samlats i ett av rummen för veckans experimenterande. Väggarna i rummet är målade i starkt rödrosa och prydda med målade blommor på ena långsidan, i ett mönster som påminner om känd, finsk design. Solen gassar in genom fönstret mot gatan utanför.

I dag är barnen extra ivriga och spralliga. Kanske för att vi är på plats från tidningen Förskolan, med kameror och anteckningsblock. Uppmärksamhet är en bristvara för de flesta av barnen här. Saknar man ord kan de vara svårt att få så mycket uppmärksamhet som man vill ha. Dessutom har de flesta många syskon att konkurrera med på hemmaplan. Här kan de känna att de blir sedda och får massor av positiv bekräftelse från förskollärarna.

– Ska vi utforska? frågar Karin Ellberg.

– Jaaaa, skriker barnen, som sitter i en lång rad mot väggen.

– Utforska luftballonger, ropar någon.

– Syre! Syre! skriker de sedan i kör.

Karin Ellberg och kollegan Hiline Ali skrattar till och hyschar ner barnen.

Amar får börja med att fånga luft i en plastpåse som han täpper till med fingrarna.

– Vad är luft för någonting? frågar Karin Ellberg.

– Syre. Det kommer syre om man blåser ut, överallt, säger Asiya.

– Vilken färg har luft? frågar Karin Ellberg.

– Vitt, ropar någon. Eller rött?

– Ingen!

– Vi tittar, säger Karin Ellberg och håller fram den genomskinliga plastpåsen, som har formats till en kudde. Luften är genomskinlig. Ser ni?

Ramadan och Asiya vill också prova att fylla påsar med luft. Karin Ellberg visar hur man kan vifta med påsen hit och dit för att fylla den.

– Ser ni att luft kan ta plats? frågar hon.

Några barn sitter tysta och betraktar. Andra räcker upp handen mest hela tiden. Amar och Ramadan är på hugget.

Nu blåser Hiline Ali upp en långsmal, rosa ballong och ger den till Karin.

– Bomba den, Karin! ropar Amar.

– Tror ni jag vågar?

Amar vågar och får sticka en nål i ballongen istället. Den smäller och går i bitar.

– Var är luften nu? frågar Karin Ellberg.

– Ute i rummet.

– Ja, nu är Hiline Alis luft här ute i rummet.

Karin Ellberg rullar fram ett bord med ett vattenfyllt akvarium och Hiline Ali blåser upp en ny ballong.

– Vad tror ni händer om vi stoppar ner ballongen under vattnet? frågar Karin Ellberg.

– Och sen bombar, säger Mays.

– Vi provar, säger Karin Ellberg.

Det är tungt att trycka ner ballongen i vattnet, förklarar hon. Ballongen vill flyta, den är lätt, inte tung, säger hon och gestikulerar med handen uppåt och nedåt.

– Den vill inte sjunka, säger Ramadan.

Mays får sticka hål på ballongen under vattenytan och det skvätter vatten långt ut på golvet.

Vad hände? frågar Karin Ellberg.

– Luften har gått ut i vattnet, säger Zeinab.

– Luften ville ut för att den tar plats, förklarar Karin Ellberg.

De fortsätter att experimentera med att stoppa en vattenfylld ballong i akvariet och sticka hål på den. Då skvätter det inte alls.

När det är dags för fruktstund får Amar lust att testa vad som händer om hon lägger sin äppelbit i vattnet.

– Ska vi prova? säger Karin Ellberg. Kommer den att flyta eller sjunka? Är den lätt eller tung?

Den flyter.

Innan barnen ska ut på gården frågar Karin Ellberg om de tyckte att det var roligt att utforska.

– Jaa, ropar de i kör.

– Det tyckte jag också, säger Karin Ellberg.

Ute på gården hittar Semih en hopkurad insekt och han undrar vad det är för sort. Han springer fram till förskolläraren Maria Cronberg, som har en mobiltelefon, och som han vet att man kan använda till att ta reda på saker med. En snabb sökning på Google visar att det är en gråsugga. Semih undrar varför den har kurat ihop sig. Kanske för att den är rädd? Han tar med den in i en liten plastburk med några blad i för att se vad som kommer att hända med den då. Han sätter burken i fönstret i köket vid bordet när det är dags för lunch.

 

Ur Lpfö 98, reviderad 2010:

”…utvecklar intresse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen.”

 

De yngre barnen på avdelningen Findus är ute på gården och blåser såpbubblor. Förskolläraren Suzanne Linderberg har visat hur man blandar ihop vatten med lite diskmedel och tar tillfället i akt att upprepa orden luft och vatten, som man arbetar med i temat om de fyra elementen.

– Kommer du ihåg hur vi gjorde, Omar? säger hon, och häller upp såpbubbelblandningen till barnen i varsin plastmugg .

– Ska vi se om ni kan blåsa in luft i bubblorna? Kan ni fånga dem?

Omars bubbla flyger högt upp bland trädens grenar ute på gården.

– Titta. Den flyger precis så högt upp i luften som du ville. Vad bra! uppmuntrar förskolans biträdande rektor, Maureen Ohlsson.

Hon har varit chef för Seveds förskola, och några till förskolor som hör till samma enhet, i tio år och följt många familjer och syskon under tiden. Amar och Ahmed, som går här nu, är syskon och Maureen Ohlsson har haft alla deras fem äldre syskon i sin förskola. Familjens yngsta kommer hon att missa eftersom hon snart går i pension.

 

Barnen på avdelningen Findus experimenterar och utforskar också, fast på en enklare nivå. Här jobbar man mycket med färger, geometriska former och sånglekar för att öppna kommunikationen och ge olika ord och begrepp ett sammanhang.

De flesta barnen pratar arabiska och får stöd i modersmålet av den arabisktalande personalen. För de andra kommer en språkpedagog till förskolan en förmiddag i veckan.

– Det viktigaste för oss är ett ge barnen ett socialt beteende och att lära dem att vara snälla mot varandra. Och att de får språket, säger Suzanne Linderberg.

– De får tala på sitt modersmål med varandra om de inte säger dumma saker, för tonen kan vara ganska rå. Många har 7–10 syskon och bor trångt så det är klart att det blir en del konflikter. De flesta uppfostras av sina äldre syskon i stället för av föräldrarna. Det är svårt att sätta sig in i hur de har det, säger hon.

Tidigare var det mest romer och människor med somalisk härkomst som bodde här i Seved. Nu har romerna flyttat till en annan stadsdel. Det är synd, tycker Suzanne Linderberg, eftersom det är bra för barnen med en kulturell mångfald i förskolan. Det gör att de får lättare att förstå och acceptera varandras olikheter.

Under våren har de yngre barnen ägnat sig mycket åt vattenlekar – att ösa och hälla och att ge namnge olika konkreta föremål, som flaska, glas och mugg – för att stärka språket. De har också gjort enkla experiment med värmeljus och planterat i jorden, men plantorna ryckte de upp så fort som det syntes något grönt så något skördande blev det tyvärr inte, berättar Suzanne Linderberg.

 

Det är ny morgon och barnen sitter och tittar på bilder på den stora ”smartboarden”, från förskolans senaste familjeutflykt till en bondgård. För många var det första mötet med kossor och traktorer både fascinerande och lite skrämmande. Maureen Ohlsson berättar om glädjen som lyste från en mamma som fick provsitta i en traktor.

Att bjuda in familjer på utflykter och drop in-träffar har lett till att föräldrakontakterna har blivit betydligt bättre. Till de traditionella föräldramötena kom nästan ingen, kanske för att det upplevdes som kravfyllt och lite myndighetsaktigt. Men till drop-in-träffarna kommer de. En annan lyckad satsning är ”Veckans familj ”då man bjuder in ett visst barns hela familj att komma och fika. Utan krav.

– Alla familjer har varit här och det betyder jättemycket för barnen som känner sig extra sedda då, säger Karin Ellberg.

– Utflykterna är uppskattade och blir också ett sätt för oss att försöka visa föräldrarna hur de kan aktivera sina barn. Ordnar vi en träff på ett bibliotek så får de i alla fall se vad det är för något även om de inte lånar några böcker, säger Maureen Ohlsson.

– En gång åkte vi till havet. Två av barnen hade aldrig sett havet förut. De trodde att sanden var socker och började smaka på den. Då var det nära till tårar, fortsätter hon.

– Uäääh, det luktar äckligt, säger Maryam, när det dyker upp en bild inifrån ladugården där korna står.

– Jag måste kräkas, säger Mays och skrattar.

 

Ur Lpfö 98, reviderad 2010:

”…utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap.”

 

När de har tittat klart på bilderna är det dags för en ny samling i rödrosa rummet för att bygga vidare på gårdagens experimenterande, genom att prata om det som hände och försöka bygga meningar av begreppen som man arbetar med. För att väcka barnens nyfikenhet och intresse använder Karin Ellberg en handdocka, Grodis, som har hängt med länge nu.

Då och då reser Grodis iväg på olika äventyr och kommer tillbaka med spännande erfarenheter. Och han har alltid med sig de ord som han vill att barnen ska göra meningar av. Nu har han varit i Dubai för att försöka få träffa sina kusiner.

– Vi ska se om han är här i väskan. Jag känner något mjukt, viskar Karin Ellberg.

Maryam gapar av spänd förväntan där hon sitter.

– Det är Grodis . Vi ser hans fot, ropar Amar.

– I går pratade vi om vatten, luft och ballonger. Hoppas Grodis har med sig de orden, säger Karin Ellberg.

– Hoppas vi förstår orden, säger Ramadan.

Tänk om orden är på något konstigt språk nu när Grodis har varit i Dubai.

Som tur är har Grodis med sig rätt ord, på svenska. På den första lappen står det ”VATTEN”. Och nu haglar det förslag från barnen på vad vatten är och vad man kan ha det till, som att dricka, bada, duscha, simma, spola toaletter, släcka bränder och tvätta sig.

Nästa ord är ”BALLONG”.

– Man kan blåsa upp en ballong och när man lägger den i vatten och bombar den stänker det vatten, säger Mays.

– Det var en lång och fantastisk mening, säger Karin Ellberg.

– Det gjorde vi igår, fortsätter hon.

– Kan vi hälla mjölk och vatten i en ballong och bomba den? frågar Amar.

– Det kan vi prova, säger Karin Ellberg. Ska vi göra det? Men då får vi gå ut på gården för det blir så himla kladdigt.

– Så duktiga ni har varit i dag. Ni är fantastiska, säger hon och applåderar tillsammans med Hiline Ali.

Barnen får ge Grodis varsin hejdå-kram och dansa som luft, vatten och ballonger, som ett sätt att få känna in orden, innan det är dags att ge sig ut på gården. Där ska de undersöka vad som händer om man sticker hål på en ballong med både vatten och mjölk, som Amar undrade.

Det är omöjligt att få ner vätskan i den ouppblåsta ballongen. Bara pyttelite mjölk får plats. Karin Ellberg och Amar går in i köket och fäster ballongen mot kranen för att få i vatten och kommer tillbaka ut på gården för att smälla den. Det skvätter ordentligt när Amar sticker nålen i den och hon är nöjd trots att det blev mest vatten.

 

Ur Lpfö 98, reviderad 2010:

”…utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och prova olika lösningar av egna och andras problemställningar.”

 

Grodis har en kompis som heter Grodas, som personalen köpte på Förskolebiennalen för att använda när man leker med siffror och matematiska begrepp.

– Han är tyvärr inte alls lika söt som Grodis och långt ifrån lika populär hos barnen, säger Karin Ellberg.

Grodas har med sig olika burkar i sin väska, med siffror, pärlor och andra saker som man kan räkna och sortera. I vardagen dyker det upp frågor och tankar som ger tillfälle att tala om och utforska enkel vardagsmatematik, som att mäta, väga och sortera. Hur många barn är vi? Vad väger jag? Vem är längst?

– Jämfört med andra förskolor är vår verksamhet kanske inte särskilt märkvärdig. Men ser man till våra barns levnadsvillkor och förutsättningar så är den det, säger förskolläraren Maria Cronberg.

Hon har arbetat här sedan förskolan öppnade och kan konstatera att barnen aldrig tidigare har nått så långt i sin utveckling som de gör nu.

I hallen hänger tidningsurklipp med artiklar om mögliga, fuktskadade lägenheter, giriga fastighetsägare som gjort klipp på hyresfastigheter men också om den positiva bilden av forskandet på och om verksamheten i förskolan.

– Artiklarna om bostadseländet har vi hängt upp för att föräldrarna ska veta att de inte är ensamma om att ha det som de har det. Vi vet att många skäms, säger Maria Cronberg.

Många av föräldrarna är dessutom arbetslösa och har ett stort hjälpbehov.

 

Sedan 2006 har Seveds förskola, och tre andra förskolor i Svedala och Kävlinge, ingått i ett pilotprojekt som är knutet till Nationellt resurscentrum för fysik vid Lunds universitet. Seved är den enda förskolan av de fyra som ligger i ett socialt utsatt område och den förskola där man verkar ha gjort störst framsteg.

– Vi hade redan utforskandet och naturvetenskapen som vår profil men projektet gav oss skelettet och djupet, säger Maria Cronberg.

Genom projektet fick personalen gå utbildningar i fysik och naturvetenskap och får ständig återkoppling och feedback på sitt arbete. De ansvariga för projektet blev som ett ”kritiskt granskande öga” som ifrågasatte och påminde om vikten av vetenskaplig grund för arbetet som man gör med barnen.

– En annan förklaring till våra framsteg är att vi arbetar otroligt bra ihop i personalgruppen och att vi har en intresserad och engagerad chef, säger Karin Ellberg.

 

Ur Lpfö 98, reviderad 2010:

”…utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap.”

 

När den omarbetade läroplanen kom blev det ett bra tillfälle att analysera det som man gör eftersom det annars är mycket ”här och nu” i förskolevardagen.

–Det känns jättebra att upptäcka att vi redan är på banan och att man kan se att det vi gör stämmer överens med strävandemålen. Men några saker måste vi bli bättre på, som att ge barnen större möjligheter att skapa, bygga och konstruera. Vi måste ta fram, mer material, säger Karin Ellberg.

Hon har arbetat på Seveds förskola i sex år och den gemensamma resan med barnen blir bara mer spännande och rolig, tycker hon.

– Som i dag, säger hon, och syftar på när barnen byggde meningar av orden som ”Grodis” hade med sig.

– Barnen var fantastiska, så koncentrerade och gjorde så fina meningar. Det är sådant som gör att man bara vill vidare och göra mer och mer. Vi tillför hela tiden nytt och funderar över hur vi ska kunna utmana barnen mer.

I år verkar det som om barnen har gjort ett stort kunskapsgenombrott. För första gången i Seveds förskolas historia har personalen kunnat lämna över en grupp sexåringar till förskoleklass som alla kan skriva, på olika nivåer.

– Alla skriver, ett barn läser obehindrat och två kan ljuda ord. Det känns helt underbart att få uppleva det, säger Karin Ellberg.

Ute på den lilla innerstadsgården finns spännande saker att upptäcka i planteringarna.
 

Handdockan Grodis väcker barnens intresse och hjälper dem att bygga meningar av olika begrepp.