Med den nya gymnasieskolan som grund ska den nya gymnasiesärskolan ta form. Gymnasiesärskolan föreslås bland annat få nio nationella program och lärlingsspår.
Gymnasiesärskoleutredningen har överlämnat betänkandet ”Den framtida gymnasiesärskolan – en likvärdig utbildning för elever med utvecklingsstörning” (SOU 2011:8) till utbildningsminister Jan Björklund. Utredaren Eva Wallberg föreslår att det ska finnas ett brett utbud av utbildningar för elever i gymnasiesärskolan och att eleverna ska kunna välja utbildning och skola på motsvarande sätt som elever i gymnasieskolan.
Liksom för gymnasieskolan föreslås den ge en god grund för yrkesverksamhet och fortsatta studier samt för personlig utveckling och ett aktivt deltagande i samhällslivet. Fortsatta studier kan handla om gymnasial särvux, folkhögskola eller kursverksamhet.
– Gymnasiesärskolan ska förbereda eleverna för fortsatta studier. Det har inte funnits med tidigare, kommenterar Eva Wallberg.
De nationella programmen ska hämta innehåll från gymnasieskolans samtliga program, inte som i dag endast från vissa. Nyheter i programutbudet är fastighet, anläggning och bygg, hälsa, vård 
och omsorg samt samhälle och språk.
Totalt föreslås trettio nationella inriktningar.
En gymnasial lärlingsutbildning föreslås också för gymnasiesärskolan.
– Det kanske kommer handla om en grupp på cirka 200 elever som går lärlingsutbildning, gissar Eva Wallberg.
En poäng- och kursindelning ska ersätta timplanen för de nationella programmen.
För att en elev ska ha möjlighet att dra nytta av de olika utbildningsvägarna ska eleven ha möjlighet att söka nationellt program på samma sätt som gäller för elever som söker till gymnasieskolan. Det ska också vara möjligt att bli mottagen till en gymnasiesärskola i en annan kommun eller fristående gymnasiesärskola på motsvarande villkor som för gymnasieskolan.
Enligt förslaget ska elever som tillhör särskolans målgrupp också ha möjlighet att söka sig till gymnasieskolan och då bli mottagen på gymnasieskolans yrkesintroduktion eller individuellt alternativ. Kommunerna ska inte kunna motsätta sig detta.
När Ewa Wallberg presenterade betänkandet tog hon upp att andelen elever i gymnasiesärskolan har fördubblats på senare år. Det är bland annat en konsekvens av att andelen elever i grundsärskolan ökat. I det sammanhanget refererade hon till Skolinspektionen som nyligen visat att 30 undersökta kommuner skrivit in barn i särskolan på bristfälliga underlag.
– Gymnasiesärskolan ska bara var för dem som tillhör den personkretsen, säger Wallberg.
Hon föreslår därför att rätten att alltid tas emot i gymnasiesärskolan för en elev som gått ut grundsärskolan ska gälla endast om eleven tillhör särskolans målgrupp. Konsekvenserna av att tas emot i gymnasiesärskolan på felaktiga grunder kan bli påtagliga och livslånga, till exempel genom att möjligheten till fortsatta studier påverkas. Personal i grundsärskola eller gymnasiesärskola ska vara skyldiga att anmäla om det finns indikationer på att en elev inte tillhör särskolans målgrupp. Hemkommuner ska i så fall utreda detta och, om eleven inte tillhör målgruppen, omplacera eleven till grundskolan eller gymnasieskolan samt vidta åtgärder för att underlätta elevens övergång.
Det ska vara möjligt att fullfölja sina gymnasiesärskolestudier på gymnasial särvux om eleven har förutsättningar för det. Gymnasial särvux ska även kunna erbjuda annan utbildning på samma nivå, till exempel yrkeskurser eller orienteringskurser.
Ett träningsprogram föreslås för elever som inte kan följa undervisningen på de nationella programmen i gymnasiesärskolan.
Träningsprogram ska ersätta dagens individuella program. Om hemkommunen bedömer att eleven har förutsättningar att tas emot på ett nationellt program ska eleven erbjudas ett sådant i stället. Ingen elev ska kunna nekas utbildning på nationellt program.
Betänkandet om gymnasiesärskolan ska beredas för att så småningom gå ut på remiss innan beslut kan tas. I praktiken innebär det att den nya gymnasiesärskolan kan starta först hösten 2013, enligt tidsplanen.
Björn Andersson