I tävlingen som kallar sig för ”matematikens hopp” kan alla vara med – från förskoleklass till gymnasium.
Att tävla är en sak. Att prata om lösningarna av problemen en helt en annan. Känguru är ingen elittävling, utan syftet är att öka elevers intresse för matematik, berättar Karin Wallby som arbetar på Nationellt centrum för matematikutbildning (NCM).
Tanken är att eleverna ska arbeta med de noga utvalda problemen efter tävlingen. Det är en fördel om hela klassen deltar, då blir efterarbetet roligare. Problemen går att lösa på olika sätt.
– Vi brukar framhålla att det inte är ett prov där man ska ha alla rätt. Det viktiga är att fundera över matematiken i problemen.
Kängurutävlingen är en internationell organisation som startade 1994 i Frankrike. Sverige anslöt sig 1999. Alla deltagarländer kan skicka representanter till mötena och bidra med problem.
– Vi insåg snabbt att man kan använda problemen på två sätt. 
Dels tycker många elever att de är roliga och intressanta. Dels får lärare tillgång till bra problem som de kan använda för att utveckla undervisningen.
Många lärare tycker att det är svårt att hitta bra problem, berättar hon.
– Här fanns det! Vi utvecklar också förslag på hur man kan arbeta vidare med dem.
Att problemen har svarsalternativ är en fördel, tycker Karin Wallby. Även om man inte kan prestera en lösning, kan man gissa, utesluta och använda sin intuition. En annan fördel är att elever som tycker det är jobbigt att skriva lösningar slipper det.
– Varje år får vi kontakt med lärare som berättar om elever som normalt har svårt för matte, men som lyckas med Kängurun och tycker att det är roligt.
Problemen har ingen direkt koppling till kravnivåerna i kurs- och ämnesplanerna. Uppgifterna är utvalda för att de är bra att arbeta med i en viss ålder. Ambitionen är att alla elever ska kunna klara de första uppgifterna. Men det ska också finnas utmaningar för dem som är jätteduktiga och nästan aldrig får visa det, poängterar Karin Wallby.
Tävlingen går av stapeln den tredje torsdagen i mars. Ett problem är att en del lärare tycker att tävlingen kommer vid fel tid på året och krockar med nationella prov. Men datumet är internationellt bestämt och går inte att ändra på.
– Vi skulle önska att fler kunde vara med. Vi vet ju att problemen är roliga.
Lärarna rättar och skickar in resultaten. Namnen på de som lyckats bäst publiceras på Kängurusidan. Lärarna uppmanas också att fylla i en tabell över hur många som svarat rätt på problemen.
Att kolla lösningsfrekvensen är intressant. Det ger information om vad klassen kan arbeta vidare med, påpekar Karin Wallby.
Hon önskar att lärare själva får tid att lösa problemen. Arbetar man i grundskolan kan man välja någon av gymnasieklassernas problem. På NCM brukar medarbetarna genomföra en egen Känguru, då alla som har möjlighet är med och löser problem.
– Första timmen är det knäpptyst, sedan är man beredd att diskutera med grannen. Så borde det vara i skolan också.
Karin Björkman