Klimatkamp, teknikåtta och kemiolympiad. Tävlingarna har på allvar letat sig in i klassrummen. Men varför ska eleverna tävla? Och vilka tävlingar ska läraren välja?
En februaridag 2009 presenterade Teknikdelegationen sin kartläggning över initiativ som ska få ungdomar intresserade av naturvetenskap, matematik och teknik. Tävlingarna var så många att de fick ett eget kapitel i rapporten.
Men det finns ingen forskning på fenomenet tävlingar i skolan. Statistik kan inte heller visa att eleverna tävlar mer nu än för några decennier sedan. Däremot är de flesta lärare, forskare och experter som Origo talat med överens om att tävlandet i klassrummen har ökat.
– Trenden är sådan. Det här med att tävla formellt har kommit mer och mer. Förut tävlade man mer inom klassens ramar, säger Joanna Giota, motivationsforskare på institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet.
Joanna Giota har inte undersökt tävlingarna i sig. Däremot har hon tittat på vilka olika typer av motivation som gör att eleverna presterar bra, eller mindre bra, i skolan. Och hennes forskning visar att skolan överhuvudtaget passar tävlingsinriktade elever bättre.
Kortfattat kan eleverna delas in i två kategorier. Elever som har inre motivation lär sig utifrån sina egna krav, för sin egen skull och i sin egen takt. De som drivs av yttre motivation lär sig i stället för att till exempel vara bättre än kompisar eller för att leva upp till lärares eller föräldrars förväntningar.
– De som lär sig för sin egen skull presterar visserligen också bra i skolan, men inte lika bra som de mer ”tävlingsinriktade” eleverna, säger Joanna Giota.
Hon menar att en tävlingsinriktad skola kan få negativa konsekvenser för lärandet. När eleverna tävlar med varandra om höga betyg eller andra förmåner sätts ribban högre och högre. Till sist kan det skapa ångest även hos duktiga elever. De riskerar att bli perfektionister som ställer överdrivna krav på sig själva, förklarar Joanna Giota.
Hur stor del av eleverna som är lämpade att tävla är omöjligt att veta. Men bland de elever i år 6 som Joanna Giota tittat på var omkring 45 procent så kallat inre motiverade. Runt fem procent var mycket kritiska mot skolan. Resten ställde upp på de villkor som ställs i skolan.
– Man kan inte säga att alla dessa är tävlingsinriktade. Men de ställer upp på ett annat sätt än övriga, säger Joanna Giota.
Det betyder alltså att ungefär hälften av de undersökta eleverna direkt kan missgynnas av att tävla, förklarar hon.
För något år sedan investerade fondmäklarna Brummer & Partners miljonbelopp i gymnasietävlingen Skolornas matematiktävling, som anordnas av Svenska matematikersamfundet. Företagets vd Klaus Jäntti medgav i en intervju i tidningen Dagens industri att företaget investerade av egoistiska skäl. De ville få fram duktiga, anställningsbara, matematiker.
Arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen, med 3 400 företag som medlemmar, satsar totalt 50 miljoner kronor under tio år på tävlingen Årets Teknikutbildning. Organisationen står också bakom projektet Teknikspanarna, som erbjuder gratis lärarhandledningar.
– Vi vill stärka kompetensutvecklingen och komma med inspirationsmaterial som kan användas direkt i undervisningen och som läraren kan forma efter sina förutsättningar. På riktigt lång sikt handlar det också om att få fram nya ingenjörer, som är vårt kött och blod, säger Per Fagrell, projektledare på Teknikföretagen.
Så hur ska läraren veta om dessa miljonsponsrade tävlingar är bra för eleverna? Den frågan är svår att svara på, menar Marie-Hélène Ahnborg, inspektionsdirektör på Skolinspektionen.
Inspektionen har nämligen inte heller granskat skolornas tävlande, därför kan hon inte bedöma om tävlingsutbudet följer kursplanerna.
Rektorer och lärare måste helt enkelt göra klart för sig att tävlingen i fråga blir en hjälp på traven, och inte något som inkräktar på elevernas möjligheter att få undervisning enligt kursplanen, förklarar hon.
– Det finns alltid risker när konsulter och företag kommer in och skolor uppfattar det som någon slags quick-fix. Det kan falla väl ut. Men risken är att arbetet inte är anpassat efter den elevgrupp som finns på respektive skola, säger Marie-Hélène Ahnborg.
Per Fagrell känner sig säker på att just Teknikföretagens material går att anpassa efter elevernas olika förutsättningar. Materialet görs i samarbete med utvalda lärare och förändras varje läsår. Det gör att det följer den senaste kursplanen i teknik, förklarar han.
– Men läraren måste självklart bearbeta materialet i förväg. Man kan inte bara beställa och öppna kuvertet precis innan lektionsstart, säger Per Fagrell.
Lärare (se till höger) och forskare som Origo talat med är överens om att tävlandet bör vara frivilligt för eleverna. De som inte känner sig redo ska kunna avstå.
Men frågan är hur frivilligt det blir? När läraren anmäler sin klass till tävling kan det skapa press på eleverna, menar motivationsforskaren Joanna Giota.
– Det skapas förväntningar på duktiga elever att vara med och uppfylla lärarens, skolans och kanske också föräldrarnas förväntningar, säger hon.
Samtidigt kan trycket på elever som är mindre tävlingsinriktade också öka eftersom det skapas en bild av att det finns de som är duktigare och bättre, och att eleven själv inte duger, förklarar Joanna Giota.
Att skolan blivit mer tävlingsinriktad är egentligen logiskt eftersom samhället också är det, påpekar hon.
– I västvärlden värderas ju prestationer högt. Då är det kanske inte så konstigt att mönstret är att skolan också ser ut så.
Linus Hellerstedt