Annica Grimlund skriver i Lärarnas tidning (nr 14/11) att jag som ansvarig politiker måste tåla relevanta frågor kring resultatet av satsningen vid Ross Tensta gymnasium. Självklart har Annica Grimlund rätt i det.
Vad jag däremot har vänt mig emot är det selektiva urval av fakta som lyfts fram. Ett tydligt exempel är att antalet elever på skolan (inklusive individuellt program) har ökat. Från 623 läsåret 2001/02 till 727 läsåret 2010/11. Detta i en tid då vi sett en tydlig trend där allt färre väljer kommunala gymnasieskolor.
Trots detta är rubriken till faktarutan till artikeln »Färre elever« (nr 13/11). Men detta bygger på ett urval elever som går på nationellt program.
Ett annat exempel är att i ingressen till artikeln står det att »minst 100 miljoner kronor har satsats på ett ifrågasatt pedagogiskt koncept«. Men man kan inte läsa att lejonparten av dessa pengar har gått till att bygga om och rusta upp skolan, införa trådlösa nät och datorer till alla elever och lärare. Att Stockholms stad väljer att rusta upp ett gymnasium i Tensta är knappast samma sak som att skattepengar går till ett privat företag i USA.
Jag värdesätter Lärarnas tidning i allmänhet och granskande reportage i synnerhet men tycker också att det är viktigt att hela bilden lyfts fram.
Svar: Lotta Edholm hävdar att upprustning av ett gymnasium inte är samma sak som att skattepengar går till ett privat företag i USA. Tensta gymnasium byggdes 1984 och renoverades 2004 för att anpassas till Ross-konceptet. Dessutom är det ett faktum att ackrediteringsavgiften till Ross Institute är på 15 000 dollar, en årlig medlemsavgift på 10 000 dollar samt en årlig »yrkesutvecklingsavgift« på 25 000 dollar.
Detta innebär en årlig kostnad på 230 000 kronor,helt utan motkrav från Ross Institute.
Den senaste studieresan till New York för 16 rektorer har kostat skattebetalarna 368 000 kronor. De besökte Ross-skolorna, varav en har lagts ner av myndigheterna.
När det gäller elevantalet har vi utgått från den siffra vi anser relevant och bortsett från IVIK-eleverna, som inte hamnar där av eget val.
Annica Grimlund, Chefredaktör