Gymnasieförvaltningen i Kungsbacka har valt att arbeta med implementeringen av GY 2011 i projektform. Ribban ligger högt – fler elever ska nå målen och nå personlig utveckling. Målen handlar också om aktivt deltagande i samhälls- och arbetsliv, vidare studier samt livslångt lärande.
På en vägg i nya Elof Lindälvs gymnasium, ett av två kommunala gymnasier i Kungsbacka, hänger en skylt med texten:
”Kreativitet är att uppfinna, experimentera, växa, ta risker, bryta regler, göra misstag och framför allt – HA ROLIGT!”
Kan man säga att lärarna på skolan följer sin egen devis i arbetet med nya gymnasiet? I vilket fall, mycket hårt och gediget arbete läggs här ner på att förverkliga reformen. Och framför allt, ligga steget före, så att alla på skolan hinner läsa in sig och ställa om inför höstens nya verklighet.
I projektplanen slås fast: ”Eftersom reformen innehåller många nya 
bestämmelser, kommer ett stort arbete behöva göras i syfte att göra personalen medveten och kunnig om detta.”
En i personalen är läraren Peer Hovden, el- och energilärare.
– Förändringar är inte per automatik av godo. Därför har Lärarförbundet drivit på för att GY 2011 också borde innehålla en skolutveckling driven av oss lärare. Vi kan göra detta till något bra, trots sorteringsambitionerna som är tydliga i reformen. En förutsättning är att vi lärare tar plats och definierar begreppen själva. Vi tar makten över orden och processen istället för att överrumplas, det är poängen, säger Peer Hovden, som också är fackombud för Lärarförbundet.
Personligen tror han inte att gymnasielärare i yrkesämnena behöver mer fördjupning än för närvarande.
– Vi har oftast en erfarenhet och ett yrkeskunnande från arbetslivet som ger en bra grund för vårt arbete. Däremot behöver vi hela tiden utveckla våra didaktiska kunskaper, det vill säga hur vi lyckas utmana och skapa förutsättningar för ett lärande hos de unga. Vårt perspektiv behöver ibland förskjutas till elevernas fördel, vilket innebär att det vi tycker de ska kunna många gånger är svårare än vad vi tror. Vi glömmer ibland att vårt ämneskunnande är grundat på en mångårig praktik de fullständigt saknar, säger Peer Hovden.
Skolan är organiserad i programarbetslag. Den organisationen kommer att behållas men reformens förändringar i program, ämnen och kurser kräver förändringar i organisationen.
– Och på skolan växer antalet ämnesövergripande projekt hela tiden, säger Peer Hovden.
Intentionen är att göra något nytt. Det entreprenöriella i både förhållnings- och arbetssätt ska stärkas.
– Vi har lagt mycket tid på att definiera vad detta betyder för oss, just nu och just här. Vi vill försöka behålla bildningstanken i den medborgarkompetens som vi strävar efter att ge våra elever. Vi vill att de ska bli bildade människor, inte ”bara” företagare. Ordet ”anställningsbar” gillar vi inte, vi vill ge eleverna mer än så.
Samarbete, till exempel, ingår som en dimension i begreppet entreprenörskap, och det är något man redan nu fokuserar på inom yrkesprogrammen. Initiativförmåga och problemlösning är andra kompetenser man lyfter upp.
– Vi har haft god vägledning av inspiratörer i flera föreläsningar som har hjälpt oss att sätta ord på vad vi redan gör, och på vad vår erfarenhet är värd, säger Kenneth Karlsson, automationslärare.
Vissa lärare på skolan är med i GRowth, som är ett projekt som kommit till för att öka kompetens och kunskap kring entreprenöriellt lärande inom gymnasie- och vuxenutbildning. Projektet startade i ja
nuari 2009 och för utformning och processledning står GR Utbildning, GRUL.
Så här sammanfattas bevekelsegrunderna för arbetet:
”Förr utbildade man sig för att passa in i ett arbetsliv som innebar långvarig och stabil anställning. Så ser samhället och arbetsmarknaden inte längre ut och det är i detta som projektet tar sin utgångspunkt. Förändringarna som skett har gjort samhället till en rörlig arena som ställer mer komplexa krav på individen när det gäller såväl ansvar som förmåga att fatta beslut och göra ställningstaganden.
För att manövrera på den här arenan, på ett såväl personligt som yrkesmässigt plan, menar man att elever under sin utbildning behöver få möjlighet att träna på kompetenser som tidigare ansågs viktiga enbart för entreprenörer. Det primära målet för GRowth är att hitta arbetsformer som främjar möjligheterna för de studerande att utveckla sitt kreativa tänkande och sin entreprenörsanda.”
Detta sätt att se på skola, elever och lärande menar lärarna på Elof Lindälv att de har god nytta av.
Det är alltså skolutveckling det handlar om. Förvaltningschef och styrgrupp har valt att se implementeringen som ett skolutvecklingsprojekt, dels eftersom man anser att reformen öppnar upp för nytänkande, dels på grund av att ett gemensamt skolutvecklingsarbete kan gynna Kungsbackaskolorna (de två gymnasieskolorna Aranäsgymnasiet och Elof Lindälvs gymnasium och Komvux) i den hårdnande konkurrensen på utbildningsområdet.
Så kallade programprojektledare har knutits till varje programgrupp på de olika enheterna. Totalt 24 lärare har en 20 procents nedsättning i sin tjänst för att arbeta med implementeringen.
Deras uppdrag är att leda arbetet kring examensmål, ämnesplaner, bedömningsfrågor etcetera. Programprojektledarna ska också, tillsammans med rektorerna, initiera och driva pedagogiska diskussioner kring projektets innehåll.
En referensgrupp bestående av fackliga representanter har tillsatts. Representanter från LR, Lärarförbundet och SKL, i övrigt en representant per fackförbund träffas regelbundet. Uppdraget är att vara bollplank till styrgruppen när det gäller skolutvecklingsfrågor.
Då syftet är att åstadkomma bestående förändringar menar ledningen att störst möjlighet att lyckas har ”en delaktig strategi”, till skillnad från ”toppstyrd” eller ”representativ” strategi. Denna delaktiga strategi bygger på att alla berörda medverkar i förändringsarbetet. Förändringar planeras, genomförs och följs upp av de individer och grupper som berörs av dem. Strategin är tidskrävande men eftersom alla är förändringsaktörer och tar ansvar för att åtgärder vidtas finns det förändringsvilja och engagemang hos de berörda. Människors kunskaper, kreativitet och ansvarstagande ska tas tillvara och förändringsarbetet sker tillsammans i gemensamma demokratiska processer.
Som kommentar till denna ambition säger Peer Hovden att han upplever en motsättning mellan rektorernas uppgift som arbetsledare och deras roll som pedagogisk ledare.
– Avgörande för projektets framgång menar jag är att rektorerna utvecklar det pedagogiska ledarskapet. Skolutveckling innebär att något nytt skall ersätta något gammalt. En motsättning uppstår. Erfarenhetsmässigt tenderar skolutveckling att under resans gång ”ätas upp” av det bestående. Invanda former och hierarkier motverkar förändringar. Frågan om vem som äger utvecklingen blir central för hur man uppfattar utvecklingen och hur man lyckas med den!
Inte minst IV-programmet står inför stora förändringar. Sofia Rådström är 
lärare på IV på Elof Lindälvs gymnasium och förklarar så gott det går vad omställningen handlar om. Mycket är fortfarande diffust på grund av luddiga eller inga direktiv.
IV ska organiseras i fem ”Introduktionsprogram”. Det första är ”preparand”. De eleverna saknar behörighet för ett gymnasieprogram men spåret ska vara för dem som man snabbt tror kan nå målen. Spår två kallas ”PRIV” och ska vara sökbart för hela regionen. Skolans egna elever kommer alltså inte att ha förtur här. PRIV står för programinriktat individuellt val och eleverna börjar på program utan behörighet då man förväntas klara av det ändå. Dessa elever saknar behörighet i engelska eller matte men förväntas läsa in detta snabbt och parallellt.
Det tredje spåret är ”språkintroduktion” och är till för dem som behöver läsa svenska som andraspråk. De har också chans att läsa in andra grundskolekurser. Det fjärde spåret kallas ”individuellt alternativ” och är för elever som behöver en individanpassad skolgång.
– Det femte spåret, ”yrkesintroduktion”, är hittills det mest diffusa. Det ska leda till ett yrke eller studier på en yrkesutbildning är det sagt, men ska inte vara ett ”lärlingsprogram light”. Just nu är det inte klart vilka elever som ska gå här, eller heller hur många som kommer bli antagna till de olika spåren.
Förhoppningen är att introduktionsprogrammen på ett bättre sätt än dagens system ska tillgodose de olika behov som elever utan behörighet till nationella program har.
Eva Hed är programprojektledare för introduktionsprogrammen som startar hösten 2011.
– I vårt arbetslag diskuterar vi nu hur vi ska lösa denna omorganisation. Vi tittar på hur vi praktiskt ska arbeta med de nya programmen. Till exempel: Är det vattentäta skott mellan dessa? Eller kan vi ha viss samläsning mellan dem? Vilka ämnen ska vi erbjuda? Behöver vi utöka personalstyrkan?
I mars ska alla i arbetslaget på en konferens i Göteborg om introduktionsprogrammen och där hoppas man få svar på många frågor.
– Viktigt att tänka på är att detta är en process och det tar tid och måste få ta tid för att det ska bli så bra som möjligt.
Vad anser då Peer Hovden om Gy 2011 generellt?
– Ärligt talat ser jag inte så många fördelar med reformen. Den handlar i huvudsak om att återinföra yrkesskolan med motiveringen att vissa ungdomar inte vill (läs behöver) lära sig så mycket om till exempel det svenska språket, trots att forskning visar att all inlärning står i relation till de kunskaperna. Något man bejakar på de studieförberedande programmen som ökar svenskundervisningen från 200 till 300 poäng.
Reformen minskar också möjligheterna för eleverna på yrkesprogram att lära sig om samhället, anser han.
– I huvudsak förlägger man problemen med lärandet till eleven och ser det inte som ett problem för professionen, för lärarna. Att estetisk verksamhet försvinner som obligatorium talar också sitt tydliga språk.
Maria Löfstedt