Flickan som inte lekt med elden och inte bränt ner någon skola eller satt eld på någon bil. Men lekt med en annan typ av eld och sitter därför i tingsrätten. Hon kräver skadestånd för mobbning och hamnar i samma tingrätt som ungdomar som bränt ner en skola.
Den 27 maj kom domen om ett skadeståndskrav om kränkningar i skolan från Barn- och elevombudet (BEO) riktat mot Göteborgs kommun. Kan det vara en dom som kommer att påverka elever och skolansvariga i hela landet?
I Göteborg handlade det om en 16-årig flickas berättelse. En lång berättelse om kränkningar i grundskolan. BEO och flickan menar att det varit sytematiska kränkningar under en längre tid, det vi i dagligt tal kallar mobbning. Stadens advokater menar att det rört sig om konflikter och vanliga kontroverser, möjligtvis enstaka kränkningar.
Efter att ha arbetat i skolan i 20 år känner jag tyvärr igen historien när jag sitter som åhörare i tingsrätten under två och en halv dag. Detta liknar till stor del det drama som utspelas i klassrummet och kanske framför allt det drama som det blir när skolan kallar in föräldrar till samtal om det som hänt. Mobbarna blånekar till den utsattes berättelse och påstår att det beror på offret. Och det var inte bara jag, sa mobbarna.
Men här i tingsrätten sitter stadens advokater i mobbarnas position. Mobbarna och advokaterna använder samma tekniker. Den kallas inom mobbningsforskningen för ”to blame the victim”-tekniken och utspädningstekniken.
Advokaterna som använder mobbartekniken säger att det hela beror på att det kommer en socialt osäker flicka till en skola och hon har svårt att röra sig mellan olika grupperingar i skolan. Dessutom har flickans mamma svårt att släppa taget om historien och man misstänkliggör mamman med att det kanske egentligen handlar om en konflikt mellan mamman och mobbarnas föräldrar. Återigen samma tekniker som i skolan. Det var också många elever inblandade menade advokaterna alltså utspädningstekniken.
Två möjligheter öppnar sig nu efter domen.
Advokaterna kan alltid säga att det visserligen är enstaka kränkningar som elever blir utsatta för, men det händer ju alltid. Det har varit många inblandade, ingen systematik i händelserna. Advokaterna kan även för att vinna rekommendera skolan till en kollektiv minnesförlust. BEO måste bevisa att det varit systematiska kränkningar. Det räcker inte med offrets perspektiv utan BEO måste visa att förövarna haft sytematik i angreppen. Minns inte skolan måste det intygas från annat håll. Det vill sägas att det kan trappas upp till att andra elever eller föräldrar måste vittnesförhöras.
Kan detta bottna i en lagstiftning som inte definierar vad som är mobbning längre utan benämner det för kränkningar, enstaka eller sytematiska. Kan advokaterna få det till att det inte är systematik i kränkningarna då det varit olika förövare trots att en elev under flera år blir kränkt. En lagstiftning som nu tycks stödja förövarna.
Med denna metod kan vi förflytta oss tillbaka till tiden före 1969 då ordet mobbning inte fanns, vilket det åter igen inte gör i lagstiftningen. Ett kliv tillbaka till en gammal skolnorm.
Med i tingsrättens förhandlingar som expertvittne är professor Dan Olweus (som kan sägas vara den första forskaren som började samla in data om mobbning). Han tillfrågas om hur han ser på fallet. Ett eko från 1970-talet, svarar professorn. På den tiden tyckte man att sådant här var något som man som elev fick räkna med, kanske blev man till och med stärkt av det.
BEOs skadeståndskrav för ”flickan som lekt med elden” blev i tingsrättens dom ett ”lufstslott som sprängdes”. 244 600 kr bidde till 20 000 kr.