Av olika anledningar kom jag för en tid sedan att återuppta bekantskapen med en artikel med titeln ”Vi oroar oss för SKOLAN” och jag tänkte citera ett par avsnitt ur den.
”Det är oron för vad barnet ska få för lärare. Det är ju sådan brist på dem att skolorna får hålla till godo med nästan vad som helst, hör man.” Artikeln går sedan över till att tala om de ständiga lärarbytena. ”Det finns barn som har kommit en bra bit upp i klasserna utan att någonsin ha haft samma lärare en hel termin i sträck! Den ena kedjan av vikarier har avlöst den andra. Två historielärare, tre engelsklärare, tre modersmålslärare under ett läsår – det är inte något märkligt längre, det börjar nästan bli normalt. Men hurdan blir behållningen för de arma barnen? Lärarbristen och lärarbytena oroar oss.”
Lite längre fram i artikeln är det undervisningen man bekymrar sig över. ”Vidare har vi oron för vad barnet egentligen har för sig i skolan. De motvilliga rapporterna vid middagsbordet låter så konstiga” och som om inte det vore nog så konstaterar man vidare att när man ”vill hjälpa till med läxan verkar det så förvirrande väsensskilt från förr i världen … alla i klassen läser inte samma saker på en gång. Hur kan magistern hålla reda på allt detta? Och kan man lita på att ens eget barn får lära sig just vad det sedan måste kunna? De nya undervisningsmetoderna förbryllar och oroar oss.”
Vad är det med detta då, undrar möjligen någon. Det var väl inget nytt eller märkvärdigt. Nej det var just det. Det var inget nytt. Men när var det? Och var var det? För tre poäng krävs rätt svar på både årtal och tidskrift. Tidskriften kostade för övrigt 60 öre detta nådens år i september. Artikeln är ett av tre innehåll som annonseras på omslaget. De övriga två är Höstens modepremiär och Kronprinsens indiansommar. Den senare med bildsidor och omslaget pryds av en leende tioårig kronprins och prinsessan Sibylla.
Vi befinner oss med andra ord i mitten av 50-talet, 1956. Men var det inte då det var så himla bra allting, inte minst skolan?