Mera styrning i nya kursplanen

Han berättar att han haft flera möten med kollegor och med skolledningen inför skolstarten.

Erik är en smula skeptisk.

– Det känns lite som en facklig inlaga: Att texten är lite maxad för att visa på behovet av musiklärare med fullständig utbildning, anser han.

Ibland är texten förvånande detaljerad.

– Den gamla läroplanen föreskriver att man sjunger ”sånger från Sverige”, men den här planen säger tydligt att man ska sjunga ”nationalsången och viktigaste psalmerna”.

Fördelen är att planen ger stöd åt planeringen.

– Ja, den gör det enkelt för mig. Faran är väl att man kan missa skogen för alla träd – att man missar helheten för alla detaljer som ska med.

Erik är kluven inför att sätta betyg från sexan.

– Svår fråga. Fördelen är att undervisningen får ett allvar, eleverna får en känsla av att det är viktigt att göra sitt bästa. Lite primitivt, kan man tycka, men innan jag hittar något som kan ersätta betygen så är det värt att pröva.

Han har funderat en del hur betygsbedömningen ska ske. För högsta betyg verkar det krävas uppsjungning, vilket han tycker är problematiskt.

– En del elever är rädda de måste sjunga ensamma medan någon musiklärargubbe sitter och surar i ett hörn. Sånt skapar bara ofeeling. Så jag tänker göra det mesta av bedömningen i gruppsång, så kan de som vill få sjunga upp enskilt. Då behöver det inte bli någon mardröm utan eleverna får välja växel själv.

En annan viktig fråga är gruppstorlekar. Erik har kommit fram till att han klarar kursplanens krav om han får ha grupper om högst 15–20 elever.

– Och så måste vi se till att ha alla instrument planen kräver. Vi får låna en del men det löser sig, säger Erik Mjönes.

Fredrik Winberg är musiklärare på Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm.

Han har haft några möten med kollegor om den nya kursplanen.

– På skolan finns också några personer som läst in sig mer noggrant och varit på kurs för att kunna vägleda kollegorna.

Huvudintrycket så här långt är att den nya kursplanen är tydligare, mer koncis och konkret – men också mer ambitiös. Kanske för ambitiös.

– Planen är någonting mitt emellan en önskelista och en kravlista. Om man ska ta den på allvar blir det svårt eller omöjligt att hinna allt. I all fall om man inte samarbetar med andra ämnen, säger han.

Avsnittet om hörselvård och hörselskador är ett typiskt avsnitt som man kan samköra med fysiken.

– Men samarbete kräver också tid. Mer än vi har, faktiskt.

Styrning är nog bra, och jo, det här är enda sättet att få en likvärdig utbildning, visst. Risken är bara att de många kraven blir så många att lärarkåren tappar gnistan.

I slutänden kan kursplanen undergräva sin egen auktoritet – eftersom lärarna ändå inte hinner med allt börjar de kanske ignorera kursplanen.

– Jag hör redan kommentarer som: ”Allt det här kan vi ändå aldrig uppnå, det måste de ju förstå på Skolverket.”

Kursplanen nämner särskilt digitala tekniker.

– Men det kanske mest är för att en del av oss helst bara jobbar pappersstött. Skolverket vill väl understryka att vi inte får glömma det digitala.

Kursplanen föreskriver att eleverna ska spela olika instrument. Eleven ska både kunna spela melodier, bas- och slagverksstämmor och dessutom ackompanjera sig själv på ett ackordinstrument, ganska väl, för att ett A i betyg, menar Fredrik.

– Jag kan inte förstå hur man ska kunna göra det på allvar. Antingen kan endast de som spelar på fritiden få det högsta betyget. Eller så kommer betygskraven i praktiken inte att motsvara de som står i kunskapskraven.

Det centrala innehållet skulle ha utgått mer ifrån det instrument som alla ändå trots allt har, nämligen rösten, och lämnat fritt till lärarna hur mycket instrument man tar in.

– Men jag kanske är överkänslig, det är en stundtals infekterad debatt det där med instrumentalspel ”kontra” sång i skolan.

Kritiken till trots tycker de flesta lärare ändå att den nya kursplanen känns ok – i alla fall så här långt, anser Magnus Johansson, biträdande rektor på Adolf Fredriks musikklasser.

Stämningen runt den nya kursplanen är på det hela taget god, tycker han.

– Det finns ett sug efter något nytt. Man är taggad och lärarna vill gärna vara med i grupper och gå på konferenser om nya läroplanen i allmänhet och om kursplanerna i synnerhet, trots att det innebär merjobb.

Kanske beror det på att den gamla läroplanen är 17–18 år gammal, medan läroplaner snarare brukat förnyas vart tionde år, tror han.

Den förra läroplanen betonade förståelse, kvalitativt tänkande och tolkning mer än kvantitativt mätbara kunskaper, och avstod därmed från att specificera vad som skulle läras ut och när.

– Man behövde inte skriva ut att eleverna skulle studera andra världskriget i nian, så att säga, det var deras förmåga att förstå och tolka sammanhang som stod i centrum.

Det gav lösa tyglar.

– Likvärdigheten mellan skolorna i landet blev närmast obefintlig, säger Magnus.

Läroplanen vill alltså styra skolorna hårdare – men det välkomnas av de flesta lärare, enligt honom.

– Särskilt de lärare som är nya känner att kursplanerna hjälper dem att lägga upp undervisningen.

Lite snävare styrning ligger i tidens anda, anser Magnus.

– Det är väl naturligt att när pendeln svängt långt åt ena hållet – mot mycket frihet för skolorna och lärarna – då vill många att den svänger tillbaka åt andra hållet.

Magnus Johansson välkomnar formuleringen av de nya kriterierna för betyg. De behövs eftersom betygsstegen är fler.

– Men solklart är det ju inte. Exakt vad som krävs för ett B eller A, det är fortfarande en bedömningsfråga.