Undersök vilka strategier du använder när du läser en utmanande text. Då kan du bättre bedöma elevers läsförståelse, anser forskaren Barbro Westlund.
Enligt internationella undersökningar läser svenska elever allt sämre – resultat som väcker oro på flera håll. För hur kan man lära om man inte kan läsa med djupare förståelse? Fast lärare skulle kunna vända den negativa trenden om de bara fick ta del av forskningen som finns, säger Barbro Westlund som själv arbetar med en avhandling om att bedöma läsförståelse.
Hon slår upp en lärarhandledning som hon har skrivit och visar på en bild av två utsträckta händer. Varje finger har fått en egen rubrik som fonemisk medvetenhet, ordförråd, textkopplingar och metakognition för att ta några exempel. Hon pekar på den ena handen där det står saker som ordavkodning och flyt i läsningen. Det är här lärare har lagt ner mest tid och engagemang hittills, säger hon. Men nu har läsforskare betonat vikten av undervisa om andra läsfärdigheter som att kunna läsa mellan raderna, 
analysera och syntetisera.
I grunden finns en förändrad syn på vad god läsförståelse är – ett skifte som hänger ihop med en förändrad omvärld med andra krav på kunskap. För drygt hundra år sedan handlade läsning mest om att man kunde läsa upp en text med god intonation. Och långt in på 1900-talet funderade man inte så mycket på vad läsaren gjorde av sin förståelse, utan det var ”bara att läsa”.
– Pratar man om läsförståelse i dag omfattar det både läsaren och texten – det är interaktionen där emellan. Sanningen finns varken i texten eller i läsaren, utan du tar med kunskap in i texten och du ska få med dig kunskap ut ur texten och använda den till något. Så det har med kreativitet att göra. Det är ett annat sätt att tänka.
Hur bedömer man då som lärare elevers läsförståelse? Barbro Westlund tycker det är en för vid formulering.
– Om man säger att ”den här eleven har problem med läsförståelse” skulle man kunna fråga sig ”vilken läsförståelse?”
Förståelsen är kontextbunden och genom att undervisa om lässtrategier kan lärare få syn på både styrkor och brister hos sina elever. I stället för att ställa kontrollfrågor på texten kan läraren till exempel be elever formulera sina egna frågor som de också tycker att de får svar på i texten.
– Då har du plötsligt skapat ett bedömningsinstrument i formativ bedömning.
Men först måste läraren förstås undervisa elever om hur det går till när man ställer frågor till texter och att frågorna kan ställas på olika nivåer. Jämför till exempel frågan ”Vilken färg har huvudpersonen på håret?” med ”Vilka egenskaper utmärker huvudpersonen?”
Ett annat instrument för formativ bedömning är att lärare visar elever att det är skillnad på att återberätta och sammanfatta en text. Den som återberättar tar ofta med så många detaljer som möjligt. Den som sammanfattar skiljer det viktiga från det oviktiga, något som ställer större krav.
– Man måste förstå vilka komponenter läsförståelse består av för att bedöma den. Och när lärare förstår det får de helt andra verktyg och blir väldigt säkra.
Var börjar man då som lärare om man vill arbeta på ett annat sätt med att bedöma läsförståelse? Att starta en studiecirkel på skolan där lärare själva får läsa utmanande texter och komma underfund med vilka lässtrategier de använder är en bra början, tror Barbro Westlund. Att texterna är svåra är viktigt för annars förstår man inte hur man har nytta av olika lässtrategier och hur man växlar strategier, menar hon.
– När jag förstår hur jag gör när jag får problem med en text, då förstår jag också hur jag kan undervisa min grupp. Därmed kan jag också koppla in formativ bedömning tillsammans med eleverna.
Det är bra med en röd tråd på skolan eftersom läsförståelsen angår alla lärare i alla ämnen och åldrar, anser hon. Och man bör absolut ta utgångspunkt i den forskning som finns på området, och enas om vilka begrepp som man vill använda. Dessa diskussioner och samtal är ett bra komplement till olika lästester, tror hon.
– Varje försök att förenkla vad läsförståelse är och använda förenklade bedömningsinstrument påverkar negativt de kompetenser som elever skulle kunna utveckla.
Emilie Stendahl