Utvärderingar visar att lärare som deltagit i Komet använder mer bekräftande och mindre disciplinerande pedagogik, skriver Martin Forster i ett svar på Tomas Englunds och Ingemar Engströms artikel "Behaviorismens återkomst i svensk skola" i Pedagogiska magasinet nr 2/11.
Tomas Englund och Ingemar Engström anser inte att behaviorismen platsar i skolan, då den enligt författarna representerar värderingar och en människosyn i konflikt med skolans värdegrund. Det är en mycket angelägen diskussion då modern forskning visar att förebyggande arbete inom skolan kräver att insatser förankras i värdegrunden. Dessvärre är artikelförfattarna inte nämnvärt intresserade av den lyhörda dialog de själva förespråkar, utan verkar snarare vara ute efter att polarisera diskussionen. Låt mig utgå från ett exempel för att klargöra vad behaviorismen är och inte är:
En elev i klass 2A hamnar ofta i konflikt med sin lärare. Han har rykte om sig att vara en bråkstake, vilket gör att kamraterna börjat välja bort honom. På skolan pågår ett värdegrundsarbete, där man diskuterar vikten av samspel, empati, dialog och deliberativa samtal. Läraren i klass 2A tycker att arbetet är viktigt och nyttigt, men har fortfarande svårt att nå sin elev: ”Hur kan jag få en dialog när han skriker rakt ut i klassrummet?”
Kärnan i behaviorismen är att bryta ner komplexa begrepp till konkreta beteenden. För att läraren i klass 2A ska kunna omsätta skolans värdegrund måste diskussionen också handla om hur han rent faktiskt ska agera i klassrummet.
Metoder som bygger på behaviorism kan tjäna både onda och goda syften, precis som många andra metoder. Det finns därmed ingen inbyggd konflikt mellan skolans värdegrund och behaviorismen. Tvärtom är värdegrunden en förutsättning för att tillämpa behavioristiska principer på ett etiskt sätt.
Skol-Komet och behaviorism handlar inte, som Tomas Englund och Ingemar Engström felaktigt påstår, om disciplinering och hierarkier. Inom behaviorismen finns det tvärtom en klar tanke om att skapa sammanhang som i förlängningen gynnar fri vilja och som vilar på bekräftelse snarare än på disciplin. Utvärderingar visar i linje med detta att lärare som deltagit i Komet använder mer bekräftande och mindre disciplinerande pedagogik. Läraren i klass 2A skulle i Komet få hjälp med att förstå sin egen roll i samspelet med eleven.
Det finns ett verkligt etiskt problem som Englund och Engström inte berör: ett flertal kommuner i Sverige uppfyller inte barnkonventionens krav på adekvat hjälp och stöd till elever som har det svårt i skolan. Eleven i klass 2A gynnas inte av en polariserad debatt som saknar faktagrund. För att lösa problem i skolans komplexa värld krävs tvärtom en samverkan mellan olika metoder och synsätt. Det är alltså nödvändigt att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.