De flesta skolor som Skolinspektionen granskade förra läsåret får kritik för brister i undervisningen, det visar en färsk årsrapport. Undervisningen anpassas inte efter elevernas olika förutsättningar och många får inte det stöd de behöver.
Mellan augusti 2010 och maj 2011 granskade Skolinspektionen närmare 1400 skolor runt om i landet. Av 749 grundskolor var det bara elva stycken som inte hade brister som krävde åtgärder. Av de 117 granskade gymnasieskolorna var det två som undgick kritik.
I rapporten Olika elever – samma undervisning lyfter Skolinspektionen framför allt fram att undervisningen inte anpassas efter elevernas olika förutsättningar. Skolorna tar inte hänsyn till elevernas olika lärstilar, intressen och erfarenheter och har dessutom många gånger för låga förväntningar på elevernas förmåga.
Elever får inte heller alltid det särskilda stöd de är i behov av och arbetet mot mobbning och kränkningar behöver förbättras.
– En betydande orsak till att studieresultaten inte ligger på önskvärd nivå är undervisningen i klassrummet. Lärarna är det absolut viktigaste för elevernas resultat. Hjälpen till den enskilde som inte når målen är central och här brister skolorna i stor utsträckning, säger Ann-Marie Begler, Skolinspektionens generaldirektör.
Ann-Marie Begler är medveten om att en stor del av kritiken riktas mot lärarnas förmåga att undervisa och att det ställs höga krav på dem. Samtidigt påpekar hon att lärarna och skolledningen har ett gemensamt ansvar för att få undervisningen att fungera. Ett stort problem är att rektorn och huvudmannen ofta är dåliga på att ta det ansvaret.
– Vi kan gå in i ett klassrum där det bedrivs en fantastiskt bra och kvalificerad undervisning, medan det i klassrummet intill inte alls fungerar särskilt bra. Här måste rektorn skaffa sig en bra bild av hur det ser ut och ge ett stort stöd till de lärare som inte klarar sitt uppdrag. Det är en kedja av ansvar men det som händer i klassrummet är det viktigaste.
Förskolan och fritidshemmen får också kritik i Skolinspektionens rapport. Bland annat är huvudmännen dåliga på att utreda konsekvenserna av hur barngrupperna är sammansatta.
– Fritidshemmen kan ha väldigt stora barngrupper. Men hur man fördelar resurser handlar inte bara om personalvolym utan också om kompetens. I våra inspektioner ser vi ofta att de fritidshem där barnen har störst behov också har den sämst utbildade personalen.
Ulrika Sundström