Idrott varje dag för glädjens skull

Det är uppvärmningsdags för barn och personal på Skogsgläntans förskola i Kristianstad. Det är huvud, axlar, knän och tår samt en sång om hur roligt det är att röra på sig. Lite senare kutar de 50 barnen över gården, ut i skogen alldeles intill, runt förskolan och tillbaka. Det återkommande månadsloppet är därmed i hamn. Ingen tidtagning, ingen tävling. Enbart uppmuntran av rörelseglädje. Pedagogerna springer självklart med. Och efteråt är det vätskepåfyllning via namnade plastflaskor till allihop.
– Vår inställning är att rörelse ska vara glädje. Ingen tvingas att delta, men de flesta väljer att göra det. Åtminstone efter att ha tittat på några gånger, säger förskollärare Anneli Karlsson.

Hon berättar att syftet med verksamheten är att introducera så många olika idrotter det bara går för barnen. Alltid ingår det någon form av organiserad aktivitet varje dag, och den permanenta hinderbanan på gården, racketar, hopprep, rockringar och bollar finns alltid tillgängliga när barnen själva tar initiativet. Dessutom tänker personalen rörelse i allt de gör: från aktiva lekar på samlingen till att inte ens småbarnsavdelningen har några barnvagnar. Målet är inte det viktiga, det är vägen. Och då spelar det ingen roll om man bara kommer utanför grinden.

– Vår förhoppning är att varje enskilt barn hittar något som just de tycker är extra kul. Eller i alla fall att nyfikenheten väcks. Dessutom utmanar vi ur ett genusperspektiv, här spelar alla fotboll eller hoppar hopprep.

Det var 2006 som Monica Born, som är rektor för enheten, fick några papper från förvaltningschefen om idrottsförskolornas ut-bredning i närliggande Danmark. Först suckade hon mest och tyckte att det var väldigt jobbigt att ta sig igenom all text på danska, men ganska snart var det något som fångade hennes intresse.
– Samarbetet med de lokala idrottsföreningarna är bärande i den här metoden. Det tyckte jag lät jättespännande.

Hon tog med sig förskollärarna Anneli Karlsson och Marika Jönsson till andra sidan sundet. De ägnade några dagar åt att göra studiebesök. Och så träffade de den danska motsvarigheten till Riksidrottsförbundet, som är mycket involverad i samarbetet med förskolorna.
– Ju mer vi såg, ju mer inspirerade blev vi. Det här kändes nytt och mycket intress-ant. Särskilt i ljuset av alla rapporter om att barn rör sig allt mindre.

Väl hemma startade de ett nätverk tillsammans med andra intresserade förskolor i kommunen. De började arbeta fram kriterier för vad en svensk idrottsförskola egentligen skulle kunna vara. Utgångspunkten är övertygelsen om att barns utveckling går hand i hand med den motoriska.
– Vi ser att de lär sig mer när vi till exempel arbetar med matte genom rörelselekar eller naturvetenskap under en promenad i skogen, säger Anneli Karlsson.

Det har varit viktigt att all personal är överens om den inställningen, att alla tycker att rörelse är precis så viktig. Men visst kan andra saker hamna i skuggan, så har det blivit med exempelvis den skapande verksamheten på Skogsgläntan. Att hitta former för att få in mer av det i verksamheten är en av de utmaningar som förskolan närmast står inför, tycker Monica Born.

– Vi utforskar det just nu och kommer att hitta fram. Men är man till exempel särskilt intresserad av Reggio Emilia så är nog inte Skogsgläntans idrottsförskola rätt arbetsplats. Vår verksamhet hänger mycket på personalens engagemang för just rörelse, det är de som knyter kontakter med de lokala idrottsföreningarna, säger Monica Born.

Skogsgläntan har hunnit bygga upp ett samarbete med bland annat judoklubben, basketföreningen, golfklubben, gymnastikföreningen, ridskolan och fotbollsklubben under dessa år. Ofta går barnen iväg, som till den närliggande gympasalen i den nerlagda skolan som de har fått tillträde till en gång i veckan. Men ibland kommer idrotten till dem, som till exempel hästen med sadel som dök upp på förskolegården med tillhörande ridlärare.
– Det är ju fantastiskt för barnen, vissa hade aldrig sett en häst förr, säger Marika Jönsson.

Både hon och Anneli Karlsson tycker att idrottsprofilen har gett dem en skjuts i den egna yrkesutvecklingen. De försätts i nya situationer. Förskolan har till exempel ett utvecklat samarbete med badmästarutbildningen som finns i Kristianstad. Barnen får komma till simhallen ungefär sju gånger per termin och får simundervisning. I utbyte håller förskollärarna föreläsningar om barns utveckling för badmästarstudenterna.

– Första gången var jag jättenervös. Men nu är det roligt, vi kan ju det här och det blir flera aha-upplevelser för badmästarstudenterna. Dessutom är det intressant att möta andra yrkesgrupper, vi lär oss av varandra, säger Anneli Karlsson.

Monica Born är också nöjd. Tack vare samarbete med alla lokala idrottsföreningar går det av sig självt att göra Skogsgläntan till en del av resten av samhället.

– Ett av kriterierna under mina lönesamtal med förskollärarna, är hur man fungerar i kontakten med omvärlden, den utanför förskolan. Det sker automatiskt här, förskollärarna har hela tiden kontakt med människor runt om på orten. Dessutom tränas barnen i att hela tiden träffa olika sorters vuxna.

Men pedagogerna från Skogsgläntan har en viktig roll under sådana möten. Det är viktigt att de är delaktiga och inte bara håller sig i bakgrunden.
– Vi måste hela tiden finnas där som en trygghet för barnen. Det är ju inte så att någon annan gör vårt jobb när vi träffar idrottsföreningar, säger Marika Jönsson.

Av de sex förskolor som gick med i idrottsnätverket i samband med att förvaltningschefen ville ta idén till kommunen, återstår i dag bara tre stycken. Skogsgläntan i Kristianstad och så två stycken idrottsförskolor i Åhus. Kontaktskapande och att underhålla relationerna med idrottsföreningar kräver en del extra, personalen har ingen utökad planeringstid utan man har hittills löst det genom att fylla upp för varandra. Förutom det egna nätverket är föräldrarna en viktig resurs i arbetet.
– Vissa föräldrar är skeptiska när deras barn börjar här. De tänker att det här är en första anhalt för framtida elitidrottare och blir rädda för att det ska handla om prestationer. Men det är ju inte alls den ingång vi har, tvärtom, säger Marika Jönsson.

Utvärderingarna är dock positiva, föräldrarna är nöjda med förskolan. Och ofta har de själva kontakter inom idrottsvärlden som de delar med sig av till Skogsgläntan. Och numera går förskolans nätverk längre än till det lokala. Skogsgläntan är med i ett EU-finansierat Comeniusprojekt och har utbyte med idrottsförskolor i bland annat Belgien, Turkiet, Italien och på Island. Marika Jönsson är nyss hemkommen från ett studiebesök i Italien.
– Förutsättningarna är så olika, där har de knappt någon gård. Och föräldrarna blir miss-nöjda om barnen smutsar ner sina kläder.

Men vissa saker är globala. Det visar sig i de rörelselådor som roterar mellan förskolorna. I den har varje utbytesdeltagare packat ner sina bästa tips på rörelselekar och sånger.
– Någon variant på leken fruktsallad, det har alla länder bidrag med, skrattar Anneli Karlsson.

Monica Born hoppas att förskolan så småningom ska bli föremål för forskning. Hon säger att även om de inte har några vetenskapliga bevis för sina iakttagelser så ser de barnens framsteg; att de mer sällan är sjuka, att de äter bättre och att konflikterna är få.

–Jag tror otroligt mycket på det här. I Sverige vänder sig idrotten först till barn i grundskolan. Men då kan det vara för sent för många. Jag hoppas att Sveriges Riks-idrottsförbund ska se hur viktigt ett samarbete med förskolesverige är, precis som den danska motsvarigheten har gjort.