Geocaching passar även för yngre barn. Det säger Ann-Charlotte Keiller i Göteborg som förra året nominerades till Guldäpplet för sitt arbete med geocaching i förskolan.Ann-Charlotte Keiller är själv en hängiven geocachare sedan ett par år. Det började med att hon hörde en föreläsning om upplevelsebaserat lärande och bestämde sig för att försöka med en grupp barn på förskolan Lasarettsgatan där hon arbetade.
— Geocaching är verkligen upplevelsebaserat lärande. Allt vi gör kring en cach sätter sig så mycket bättre hos barnen än något annat jag varit med om: arbetet innan vi går ut, innehållet i cachen eller miljön vi besöker. Barnen i min grupp minns burkar som vi hittade för över ett år sedan. Cachen blir ett ankare för minnet, säger Ann-Charlotte Keiller som numera är IKT-utvecklare i Göteborg.
Att barnen i förskolan är små och ofta inte kan läsa är inget hinder, menar Ann-Charlotte Keiller, som i stort sett bara använder sig av de offentligt publicerade cacherna på geocaching.com. En vuxen kan ge stöd och muntliga ledtrådar.
Ann-Charlotte Keiller beskriver geocaching som en spännande och lite mystisk lek som varar. Man kommer till nya okända platser, och förutom för- och efterarbetet vid datorn och minnena och diskussionerna efteråt, finns det alltid nya cacher att leta efter. Särskilt i Göteborg som är geocacharnas Mekka med över 6 000 cacher gömda både i och utanför staden. Barnen på Lasarettsgatan har hittills hittat 33 stycken.
— Själv har jag hittat över 500 cacher och det är lika underbart varje gång.