Ny jakt på kunskap

Lova Wiklund och Manfred Malmros är på väg mot samma, ännu okända mål någonstans i skogen bakom Eskelhems skola. Men eftersom de inte hade exakt samma utgångspunkt som kompisarna tar deras gps en annan väg.

— Hur ska vi komma förbi här då, säger Manfred Malmros när det plötsligt står en tät häck i vägen.

Efter en stunds resonemang med sin lärare Marie Andersson kommer de på att de faktiskt kan gå tillbaka och runda häcken innan de fortsätter sitt sökande.

— Det här är en av de spännande sakerna med geocaching, att man inte riktigt vet vad som ska hända. Jag vet var cachen ligger och ser en tänkbar väg framför mig, men det vet ju inte eleverna något om, säger Marie Andersson.

Marie Andersson är 1—6-lärare i Eskelhems skola strax söder om Visby på Gotland. För knappt ett år sedan hörde hon talas om geocaching och ganska snart såg hon möjligheter att använda det i undervisningen och koppla den här moderna formen av skattjakt till innehållet i läroplanen. Nu har hon kommit till den punkt när man brukar säga att det bara är fantasin som sätter gränserna.

— Att arbeta med geocaching är så mycket mer än en kul grej eller att bara vara ute i naturen. Jag får in till exempel matte, svenska, idrott och hälsa, historia, geografi, slöjd och teknik. Det är totalt ämnesövergripande.

Geocaching startade i USA för drygt tio år sedan, då försvaret stängde av en störsignal de infört för att skydda landet mot terror-angrepp. När signalen stängdes av fick civila gps-mottagare plötsligt stor träffsäkerhet och en man vid namn David Ullmer kom på något nytt. Han lade en loggbok, en penna och några småprylar i en liten burk som han gömde utanför Portland i Oregon. Koordinaterna till gömstället publicerade han på ett diskussionsforum på nätet och ville på så sätt locka andra att börja leta efter gömman.

Den som hittade fram skulle skriva sitt namn i boken och — om man ville – byta ut något av småföremålen i burken mot något man själv tagit med sig.

Nu har geocaching vuxit till ett internationellt nätverk med cirka 1,5 miljoner cacher,i olika utföranden, världen över. Bara Gotland kan stoltsera med drygt 1 200 stycken.

I undervisningen använder Marie Andersson både officiella, publicerade cacher som ingår i nätverket och egna som hon tillverkar själv. Sina egna cacher fyller hon med olika saker, instruktioner och uppgifter som eleverna ska arbeta med och lägger ut i skogen runt skolgården.

— Att lägga matteuppgifter i en cach passar jättebra. Det kan handla om att uppskatta avstånd och längd eller att på något annat sätt samarbeta kring en räkneuppgift. Egentligen kan man ju göra det mesta vi gör i klassrummet utomhus.

Lova Wiklund och Manfred Malmros har lämnat häcken bakom sig men har återigen hamnat lite snårigt till.

— Är du verkligen säker på att det är här? frågar Lova och viker grenarna åt sidan.

— Helt säker, säger Manfred med blicken stadigt fäst på sin gps.

Förmodligen har Manfred rätt. Efter några minuter är grovjobbet avklarat och Lova och Manfred har strålat samman med Samuel Gardell och Albin Pettersson. Enligt den tekniska utrustningen ska de vara framme och nu börjar det mer detaljerade sökandet efter själva skatten — cachen.

— Jag har lärt mig att man får pilla på allt när man geocachar. Så lyft och pilla, uppmanar Marie Andersson.

Det tar inte lång stund förrän glada utrop hörs från sakletargruppen: »Ja, jag har hittat den!« Och där, under några trästockar, gömmer sig skatten, denna gång i form av en vanlig plastburk som man vanligtvis förvarar mat i.

Spänningsmomentet höjer motivationen och Marie Andersson tycker att geocaching är ett bra sätt att få eleverna intresserade av olika uppgifter. Men för att de ska förstå vad de gör och inte bara ha en kul stund i skogen så är arbetet i klassrummet såväl före som efter viktigt för att medvetandegöra lärandet.

— Som i all undervisning måste man vara tydlig med vad vi ska arbeta med och varför, och lägga in moment där eleverna får prata om och dokumentera det de lärt sig.

Temat för dagen är avståndsbedömning och i den första burken ligger uppgiften att stega upp tio meter. Marie Andersson stöttar eleverna och ställer frågor om hur de kommer fram till sina svar.

I burken ligger också koordinaterna till nästa cach. Eleverna turas om att hålla i gps:en och snart är även den andra gömman hittad. På en gren i ett träd hänger en cylinderformad behållare med ytterligare instruktioner på ett papper. Nästa cach de ska leta efter ligger vid kyrkan men först måste de avståndsbedöma igen.

— Uppskatta hur långt det är från skolan till kyrkan, läser Samuel Gardell.

Alla gissar och funderar. Lova Wiklund kommer fram till 500 meter och förklarar hur hon tänker.

— Farfar har sagt att det är 2,5 kilometer från skolan hem till honom och farmor. Vi bor mitt emellan skolan och farmor. Och till kyrkan är det kortare än hem till oss, säger hon.

Cachen vid Eskelhems kyrka finns publicerad på geocaching.com och är alltså en offentlig cach. Det betyder att den finns upplagd med koordinater på webbplatsen och att folk som hittar den inte bara skriver i logg-boken på plats utan även i loggen på nätet när de kommit hem igen. Hittills har 94 stycken »loggat« sina besök vid Eskelhem sedan cachen lades dit för drygt tre år sedan.

En offentlig cach betyder också att det finns en del att ta hänsyn till.

— Den här cachen kan vem som helst från hela världen komma och leta efter, så den får vi inte flytta på eller avslöja för några andra. Den här gömman får vara vår hemlighet, förklarar Marie Andersson.

Lova Wiklund kikar över Marie Anderssons axel för att kunna läsa i den fysiska loggboken vilka som varit där vid kyrkan tidigare.

— Titta, den 27 juni var det någon här — på min födelsedag!