Kostsamt, omotiverat och negativt för elevernas kunskapsutveckling. Det är omdömen om Ross-konceptet från flera före detta lärare.
Skattemedel har slösats på ett pedagogiskt omotiverat och sektliknande koncept samtidigt som kritiska lärare har skrämts till tystnad. Det säger flera numera pensionerade lärare på Ross Tensta Gymnasium.
— Det är vansinne att svenska skattepengar går till att stödja en amerikansk multimiljardär, vars koncept underkänts av myndigheterna i USA, säger Malena Rydberg, fram till i våras SO-lärare på skolan.
Språkläraren Lena Beckman var med på en av studieresorna till New York. Hon hävdar att hon ganska om-gående insåg att projektet var helt fel för Tensta gymnasium.
— Med nästan hundra procent invandrarelever behövde vi fokusera på språk och läsning. I stället skulle vi helt plötsligt minska på svenskundervisningen och avskaffa läroböckerna. Konsekvensen blev att elevernas kunskaper stadigt har minskat sedan vi införde Ross-konceptet 2003.
Malena Rydberg menar att Ross nästan kan liknas vid en sekt, eftersom kritiska lärare redan från början skrämdes med sämre löneutveckling och att alla invändningar avfärdades som »negativa« eller »teknikfientliga«.
— Tanken var redan från början att Tensta skulle sprida projektet vidare till andra skolor, därför var det viktigt att inga negativa synpunkter hördes. Lojalitet blev viktigare än yttrandefrihet och skolledningen accepterade inte kritik, säger Malena Rydberg.
Hon säger att det gick så långt som till en slags angivarverksamhet i kollegiet.
— De lärare som var positiva till projektet blev utsedda till spioner för att rapportera om sina kollegers åsikter till rektorn. Detta ledde naturligtvis till en mycket dålig stämning och till en tystnadskultur på skolan.
Hon lägger det tyngsta ansvaret på förvaltningen som hon menar okritiskt låtit ett privat utländskt bolag få inflytande över den svenska skolan.
Historieläraren Kay Becke-man som arbetat i 20 år på Tensta gymnasium, berättar att hon de sista två åren var kvar enbart för elevernas skull.
Hon ångrar i dag att hon inte vågade ta strid när hon arbetade på skolan, trots att hon var en av få öppet kritiska lärare.
— Det är ynkligt egentligen, hur rädda människor kan vara för att gå miste om en löneförhöjning på 500 kronor. Jag skäms när jag tänker tillbaka på det.