Hållbara hemsidor

Det är roligare att göra hemsidor än att skriva labbrapporter. När eleverna på Vittra i Vallentuna läser om hållbar utveckling är datorn det viktigaste verktyget.

En tjej tittar upp från skärmen och signalerar att hon inte riktigt vet vad hem­sidan mer ska fyllas med. NO-läraren Frida Prembäck förklarar att det börjar räcka med beskrivningar av översvämningarna i Australien, hon vill se mer om orsakerna till dem.

– Först när man vet hur den globala uppvärmningen påverkar klimatet kan man göra något åt problemet, säger hon.

I år har eleverna på Vittra i Vallentuna fått varsin skinande vit dator. Den här dagen använder Frida Prembäcks klass 8–9 dem för att göra hemsidor på en kombinerad NO- och SO-lektion om hållbar utveckling. Mycket av undervisningen här på Vittra är ämnesintegrerad. Så har det varit ett tag, förklarar Frida Prembäck. Några elever har slängt sig i de röda sofforna med datorn i knät, andra sitter på övervåningen eller vid runda gruppbord. Dov popmusik i bakgrunden får den rymliga lokalen att kännas som en korsning mellan bibliotek, klassrum och vardagsrum. I dag har eleverna så kallad gemensam studie-tid, vilket innebär att de jobbar självständigt men har möjlighet att få handledning av läraren. Vittra är en F–9-skola och på skolans högstadiedel går runt 150 elever. Det är alltså mycket folk i rörelse på parkettgolvet.

Men det är inte alltid så här fritt, förklarar Frida Prembäck och uppskattar att runt en femtedel av undervisningen är självständig för eleverna.

– Resten är det man kallar för vanliga lektioner, säger hon.

Uppgiften går ut på att göra en hemsida åt en påhittad volontärorganisation. Nytt för i år är nämligen också casemetodiken. Vittraeleverna läser sina ämnen i block. Just nu är det NO, SO och musik som gäller. Ämnena studeras också inom så kallade case. Det innebär att ett problem taget ur verkligheten ligger till grund för arbetet under en viss tid. Varje tidsperiod varar runt sex veckor och börjar med att lärarna presenterar problemet. Inför den här perioden visades svensken Fredrik Gerttens film Bananas!, som handlar om hur banan­företaget Dole försöker slingra sig ur att de använt ett förbjudet växtgift på plantagen i Nicaragua. Efter presentationen väljer eleverna gruppvis ut ett eget case att jobba med. Det behöver inte handla om bananer och växtgift, men ska följa temat hållbar utveckling. Grupperna bildar sedan volontärorganisationer kring caset och drar igång hemsidan med hjälp av programmet Google sites. En efter en läggs uppgifterna de gör i NO, SO och musik upp på nätet. Det som till sist finns på hemsidan är det som eleverna blir bedömda på, förklarar Kenny Kvarnström. Han är SO-läraren som Frida Prembäck samarbetar med. De båda rör sig runt i lokalen och stannar till vid de grupper som behöver hjälp.

På rasten sitter de flesta av eleverna helt enkelt bara kvar på sina platser. Några fortsätter att jobba. Kenny Kvarnström glider upp för trappan, tar ett varv bland eleverna på övervåningen och hämtar kaffe. På vägen tillbaka fastnar han i en diskussion med några elever från en annan klass.

När lärare i olika ämnen samarbetar och lektionerna kretsar kring samma saker, får eleverna fler chanser att se samband, menar Kenny Kvarnström. Det blir till exempel enklare för honom att gå igenom hur samhällets politiska beslut påverkar naturen. Frida Prembäck håller med.

– När naturvetenskap sätts i en samhällskontext blir det mer spännande för både elever och lärare.

Men de samarbetar inte hela tiden. Samtidigt som många diskussioner dyker upp i både NO och SO, finns det sådant som passar sämre att blanda. Kemiämnet, med sina formler och traditionella begrepp, kan ibland vara svårt få in i SO. Med biologi fungerar det däremot nästan alltid, förklarar Kenny Kvarnström.

– Om något känns krystat att köra i båda ämnena låter vi hellre bli, säger han.

Eleverna tar paus från hemsides­makeriet och samlas i en ring av stolar i en inglasad lektionssal på nedre botten. Frida Prembäck frågar dem om ny teknik kan lösa klimat­problemen. Ingen verkar tycka det. Hon kastar ut påståenden som ”det är ok att köpa begagnat i stället för nytt”, ”att cykla går lika bra som att åka bil” och ”larmrapporterna kring klimatet är överdrivna” till klassen.

– Det är väl bra om de överdriver så att man fattar, annars är det ju ingen som bryr sig, säger en tjej.

De som inte håller med får resa sig och byta plats. Resten sitter kvar.

– Jag behöver jobba, klagar en kille.

Han vill fortsätta med hemsidan.

Frida Prembäck förklarar att lärarens jobb blir enklare när eleverna har egen dator. Det blir roligare att hålla lektion och eleverna blir ”digitalt kompetenta”. Dessutom får de svårare att slarva bort sina grejor. När det gäller NO-ämnena specifikt menar hon att de blir mer på riktigt eftersom datorn är en naturlig del av elevernas vardag. Undervisningen kan också varieras mer. Eleverna kan till exempel få in både film och foto i sina labbrapporter. De är också mer sugna på att visa upp sina hemsidor för varandra, än av att göra detsamma med en traditionell labbrapport. Det skapar i sin tur dialog och diskussion, enligt Frida Prembäck.

– Om det inte finns en mottagare till det de gör blir det lätt meningslöst, säger hon.

Men hon understryker att datorn är ett komplement.

– Teknik kan inte ersätta lärarna. Men böcker blir mossiga ganska snabbt. Nu kan man fylla på dagligen med det som händer i världen.

Slagorden ”En skola utan schema” möter den som besöker Vittras hemsida. Det låter otraditionellt, men casemetodik och datorer betyder inte att läroboken utesluts, klargör Frida Prembäck. Den behövs fortfarande eftersom vissa elever är i behov av bokens tydliga struktur. Hur mycket bok det blir varierar däremot från ämne till ämne.

I matte används den till exempel ungefär ”som vanligt”, förklarar hon.