Jag skulle bli dekoratör eftersom det kändes som ett kreativt och roligt yrke. Jag hade verkligen bestämt mig när jag klev in på syokonsulentens kontor men när jag klev ut därifrån en stund senare var det bestämt att det inte alls skulle bli så. Syon hade på ett vänligt sätt talat om att dekoratörer arbetade i kassan eftersom det fanns så få dekoratörsjobb på arbetsmarknaden och jag hade tyst hållit med.
Nämen, vad hände egentligen därinne? Var det syon som avgjorde 
mitt framtida yrkesval eller var det jag? Är det inte meningen att syopersoner ska uppmuntra mig utifrån mina intressen och önskemål? Jag hade bara suttit tyst på syons kontor och inte ifrågasatt en enda sak av det han sa. Aldrig hade jag fått prova på att motivera och argumentera för hur jag tänkte. Aldrig hade jag förstått att jag fick tycka annorlunda eller att jag kunde säga emot och att det faktiskt var helt okej.
Jag kommer att tänka på det här när jag ligger på sommarängen och tittar rakt upp på den klarblå sommarhimmeln. Vad var det som gjorde att det blev som det blev?
I sommargräset, med getingsurr och fågelkvitter i bakgrunden, funderar jag vidare på hur vi i skolan arbetar med att låta våra elever få sina röster hörda i klassrummet. Får eleverna argumentera för sitt tänkande på biologilektionen eller får de berätta hur de tänker kring en uträkning på mattelektionen? Har vi tysta klassrum eller låter vi undervisningen genomsyras av elevers ord, tankar, frågor och funderingar? Det är ju inte en fråga om, utan en fråga om att vi ska.
När eleverna får syn på sina egna tankar och funderingar i förhållande till andra då händer det spännande saker. Först då vet de kanske vad de själva tycker och tänker och kan ta ställning till hur de ska gå vidare.
Om du tror att jag är besviken över det där som hände hos syon så tror du fel. Visst kan jag snegla på dekoratören när hon klär om skyltdockor i stadens skyltfönster. Det kunde ha varit jag som stod därinne och det kunde ha varit jag som sneglade ut på läraren som gick förbi. Men om jag måste välja mellan en skyltdocka eller en elev att kommunicera med är valet enkelt.
Jag vill nämligen inte stå i ett tyst skyltfönster med stumma skyltdockor som inte tillför något när jag har förmånen att få diskutera, fundera och utvecklas tillsammans med elever i ett klassrum som sjuder av frågor, tankar och funderingar. Dessa fantastiskt intressanta elever som hela tiden utmanar mig och undervisningen och som skapar det kreativa yrke jag sökte efter för så väldigt länge sedan.
Marie Andersson 1 – 7-lärare i svenska och matematik på Eskelhem skola, Gotland. Fick Webbstjärnans pris för arbetet med klassbloggen Detektiven Emil och vi.