Utmärkt arena för föräldrastöd

Nu har forskare i Uppsala undersökt om förskollärare kan jobba aktivt med föräldrastöd och om förskolan är en bra plats för sådana insatser. Utgångspunkten var att de allra flesta barn går i förskola, förskollärare kan mycket om barns utveckling och beteende och har daglig insyn i relationen mellan föräldrar och barn. Dessutom känner ofta föräldrar förtroende för personalen.

27 förskolor har deltagit i studien, varav 18 har testat att jobba med föräldrastöd och 9 varit kontrollgrupp. De pedagoger som själva ville utbildades i metoden Triple P som handlar om att förstärka ett positivt föräldraskap. Därefter föreläste de för föräldrarna och erbjöd fördjupningssamtal på 20–30 minuter med de föräldrar som ville. Vid dessa samtal valde föräldrarna vilka vardagsproblem de ville fördjupa sig i.

Forskarna har dels intervjuat förskollärarna, dels föräldrarna och studerat om barnens beteende förändrats. Nu är ettårsuppföljningen precis klar.

–Både personal och föräldrar upplever stödet som naturligt och vi kan också se att barn-ens beteende förbättrats. Det hade jag inte väntat mig, säger Anna Sarkadi, läkare och docent vid Akademiska sjukhuset i Uppsala som leder forskargruppen inom föräldrastöd.

I djupintervjuerna berättar förskollärarna att de tycker att metoden passar deras yrkesroll. Många upplever den som sunt förnuft och menar att det är något som de redan gör, även om de inte satt ord på det. Nu har de fått det formulerat, paketerat och synliggjort. Dessutom har de fått mandat och ett verktyg för att närma sig föräldrarna.

Mest nöjda var förskollärarna med stödsamtalen med föräldrarna. De kom att handla om typiska vardagsproblem som gör livet svårare än vad det behöver vara. Bara vid ett tillfälle bedömde förskolläraren att problemen var så allvarliga att hon inte klarade av att hantera dem utan fick hänvisa familjen vid-are till socialtjänsten.

–Utbildarna har varit noga med att lära ut var gränserna går. Om problemen som uppdagas har pågått lång tid eller är väldigt allvarliga så ska förskollärarna slussa vidare till barnavårdscentraler, barn- och ungdoms-
psykiatrin eller socialtjänsten, säger Anna Sarkadi.

De har också valt att begränsa insatserna till föreläsningar och stödsamtal. I metoden Triple P finns även fler nivåer, som exempelvis gruppsamtal.

– Men det är inte lämpligt att förskollärare sysslar med gruppsamtal för då kommer det in andra parametrar som man måste behärska, som grupppsykologi. Vi prövade det i pilot-studien, men förskollärarna tyckte att det blev för svårt, säger Anna Sarkadi.

De svårigheter som förskollärarna har tagit upp har handlat om organisatoriska frågor. Tidsbrist har varit ett genomgående tema. Det tar tid att lära sig ett nytt arbetssätt och det tar tid att jobba med det. Många gånger har förskollärarna känt sig stressade av att sköta det föräldrastödjande uppdraget parallellt med det ordinarie arbetet. En del har dåligt samvete mot kollegorna för att de går ifrån barngruppen. Svårast har det varit i de fall då förskollär-arna känt sig ensamma med upp-
giften och inte haft stöd från chefen och kollegorna.

– Det räcker att chefen strulat med att fixa vikarie eller att medarbetarna suckar ”ska du iväg på det där nu igen”.

En del har tyckt att det känts naturligt att berätta om programmet för föräldrarna, medan andra upplevt det som betungande.

– Marknadsföringen av programmet ska inte ligga på den enskilda förskolläraren, utan det måste ingå i den allmänna informationen från förskolan, konstaterar Anna Sarkadi.

Hon säger att det är klart att alla förskollärare inte har lyckats till hundra procent med det föräldrastödjande arbetet och att en del inte har lyckats alls. Men som yrkesgrupp är förskollärare väl lämpade att jobba med föräldrastöd.

–När vi började studien så var vi tveksamma till om förskollärare skulle hålla i sådana här samtal. Om föräldrarna skulle ha förtroende för dem eller om de skulle känna sig stigmatiserade.

Den oron har dock inte infriats. Flera föräldrar anmälde sig direkt efter föreläsningarna. De som valde att avstå var inte negativa till idén, utan tyckte bara att de inte behövde det just då. Flera sa att de skulle gå längre fram om något problem dök upp.

–Därför är det viktigt att erbjudandet är kontinuerligt om man verkligen vill åstadkomma förändring. Det är inte så att en del behöver tips och idéer för att utveckla sitt föräldraskap och andra inte, utan behovet fluktuerar. Det är också en fördel om minst två förskollärare jobbar föräldrastödjande. Då kan föräldrarna välja om de vill prata med den som har ansvar för just deras barn, eller den som inte har det, säger Anna Sarkadi.

Hon menar att resultatet tydligt visar att förskolan är en bra plats för föräldrastöd. Men det krävs att förskollärarna själva vill, för uppdraget kräver både engagemang och stöd från chefen.

–Jag är medicinare i grunden och har alltid sett barnavårdscentralen som den naturliga arenan för stöd till föräldrar och barn upp till fem år. Men nu har jag ändrat inställning. Den här typen av insatser som rör förbättringspotential i vardagen ska ligga på förskolan. Förskollärare kan barn och finns i barnens och föräldrarnas vardag. Det finns ingen anledning att försöka få BVC att arbeta med sånt, utan de ska ha ansvar för det medicinska och svårare problem med barns utveckling.