I debattartiklar, insändare och öppna brev vänder sig rektorer nu mot regeringens regler för hur lärarlönelyftspengarna ska fördelas. De vill själva bestämma och ge till fler.
”Vem fick, varför fick inte jag och varför fick min kollega? Det splittrar och söndrar ett sammansvetsat kollegium.”
Så skriver Ann-Kristin Svanberg Björkqvist, rektor på Tummarpskolan och Kerstingårdsskolan i Borås, i en debattartikel i Borås tidning.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
”Hennes” lärarlönelyftspengar räckte till 2 500 kronor vardera till åtta lärare och förskollärare på de två F–3-skolorna. Det är den fördelningsmodell många huvudmän har valt, trots att de inte behövde låsa sig vid en enda summa.
– Flera av mina medarbetare som uppfyllde kriterierna för att få del av lyftet hamnade utanför. Nu är en del så ledsna att de söker annat jobb. Eller så väljer de att avstå från att ta på sig förtroendeuppdrag i verksamheten, säger hon.
Hon är inte den enda skolledaren som gått ut i medier och vittnat om att upplägget med 3 miljarder fördelat på 60 000 personer saboterar arbetsmiljön och samarbetet i arbetslagen. I värsta fall leder de förbigångnas tappade sug till att de lämnar läraryrket, menar debattörerna.
Ann-Kristin Svanberg Björkqvist köper inte argumentet att de utvalda blir spjutspetsar som på sikt bidrar till att hela kåren dras upp lönemässigt. I stället tycker hon att regeringen borde ha valt ett upplägg där skolledarna själva fått bestämma över fördelningen av sina respektive potter, utan begränsning av antalet individer.
Ann-Charlotte Gavelin Rydman, ordförande för Lärarförbundet Skolledare, bekräftar bilden av frustration och obehagskänslor bland rektorerna.
– Många upplever att de får skulden för en uppgift de är satta att utföra men inte har valt själva. De känner att tilliten för dem som chefer naggas i kanten, säger hon.
Det är svårt att motivera varför exempelvis bara 40 procent av medarbetarna ska lyftas om 70 procent eller mer uppfyller kriterierna.
– Några huvudmän har insett detta, haft en dialog med cheferna och kompletterat med en egen satsning. Det borde fler göra, säger Ann- Charlotte Gavelin Rydman.
Karin Lindgren