Demokrati hela dagen

Veckan på Kråkbergsskolan, i Södra Sunderbyn utanför Luleå, börjar alltid på samma vis. Kvart över åtta på måndagsmorgonen samlas högstadie­skolans elevråd till möte i bild­salen med rektorn, Viktoria Björklund och bildläraren Berit Renström som är lärarrepresentant.

– Jag har en fråga utanför protokollet. Kan jag ta den först, frågar Viktoria Björklund när alla kommit i ordning.

Några elever har granskat skolans fakturor och reagerat på att de nya möblerna i biblioteket blev så dyra. Var det verkligen nödvändigt? Hade det inte varit bättre att köpa billigare möbler och lägga resten av pengarna på nya böcker?

– Ni har helt rätt i att räkningen var hög men förklaringen är att den innehöll andra inköp också, inte bara möbler, förklarar Viktoria Björklund och passar på att be representanterna skicka med en hälsning ut till klasserna att alla måste vara rädda om skolans möbler.

Elevrådet på Kråkbergsskolan har en tydlig organisation med styrelse, klassrådsrepresentanter och ett antal underavdelningar. Fest och Fika är två givna grupper men här finns också skolans idrottsförening och ESO som står för elevskyddsombud (se artikel på sidan 24). Direkt efter elevrådet, när representanterna kommer tillbaka till sina klasser, är det klassråd.

– Vi har bra relationer mellan elever och lärare här på skolan. Det är en bra miljö och det tror jag spelar roll, vi blir uppmuntrade att engagera oss, säger Albin Everdin i 9B som är elevrådets ordförande.

Efter att frågan om möbelfakturan är utredd är det Albin Everdin som tar över ansvaret för mötet. Det är eleverna som sätter dagordningen och punkter som ska diskuteras är bland annat fotbollsturneringen och niornas bal. Dessutom ska skolans arbetslag redovisa vad de pratat om på respektive arbetsplatsträff, APT. Ett arbetslag, eller hus som de kallas här, består av en klass i varje årskurs 7, 8 och 9 och deras undervisande lärare. Sedan i höstas träffas de regelbundet för att prata om trivsel och arbetsmiljö i klassrum och korridorer.

Krkbergsskolan är känd för sitt elevinflytande. Organisationen kring elevrådet har funnits i många år och var väl inarbetad när Viktoria Björklund började som rektor för tre år sedan. Att ha ett elevråd och en bra struktur kring det arbetet är bra, det måste man ha, menar hon. Men elevinflytande är mycket mer än bara det som sker formellt i elevrådet.

– Skolan har ett demokratiuppdrag, vi ska jobba med demokrati hela dagen. Jag tycker inte man kan lyfta ut en fråga som ligger i själva uppdraget, säger hon.

Om elevinflytandet enbart sker i elevrådet finns det en risk att det smalnar av till att bara handla om praktiska frågor om lokaler eller den årliga fotbollsturneringen. Det reella inflytandet över undervisning och lärande kan lätt falla bort, menar Viktoria Björklund. Och hon är bekymrad.

– När man pratar om skolan handlar det om meritvärden, poäng, betyg och resultat. Jag hör aldrig någon som pratar om skolans demokratiuppdrag. Men vi har ett tydligt uppdrag att förbereda nya medborgare för att delta i samhället, att påverka, vara delaktiga och att utveckla. Det ligger ju också ett ansvar i att vara medborgare men det lyfts inte heller fram, säger hon.

Och även om man som skolledare och lärare har goda intentioner att skapa det reella elevinflytandet i klassrummet så är det mycket som lägger hinder i vägen, menar Viktoria Björklund.

– Vi vill att eleverna ska ha inflytande över mer än maten och skolgården, samtidigt måste vi bygga en hel termins undervisning mot de nationella proven. Vi vill höra vad eleverna är intresserade av, samtidigt har vi enormt många kunskapskrav att förhålla oss till.

– Och i slutändan ska vi leverera statistik. Ingen, varken lokalt eller nationellt, ser till hur vi jobbar med hela uppdraget, alla fokuserar på PISA, nationella prov och ekonomi. Så var får inflytandet plats?

Viktoria Björklund suckar. Bland sina rektorskollegor och tjänstemännen på kommunens förvaltning kan hon ibland känna sig besvärlig.

– Jag brukar tänka att som enskild rektor på en skola kan man ändå göra ganska många saker. Jag tycker vi har en fantastisk läroplan till exempel. Om man tolkar den i sin helhet och vågar vara lite kritisk till vad politikerna efterfrågar så har man en bra grund att stå på. Om någon ifrågasätter att vi gör på ett visst sätt så kan jag alltid hänvisa till styrdokumenten, säger hon.

För Daniel Sandberg som är lärare i SO på Kråkbergsskolan är demokratiuppdraget en grund för att vara lärare. Han strävar efter att eleverna ska engagera sig i sitt eget lärande och vara med och bestämma hur de ska visa sin kunskap. Hans sätt att nå fram är att skapa tillit och relationer.

– Om eleverna känner att jag vill lyssna på dem så ökar chanserna att de vill lyssna på mig. Vet jag saker om eleverna blir det dessutom lättare att hitta olika vägar till deras lärande. Ok, du gillar att köra skoter, det kanske är något vi kan utgå ifrån, säger han.

Eleverna bekräftar Daniel Sandbergs uppfattning. Både Albin Everdin och Hanna Hagenrud i 9B tycker att många lärare verkligen vill veta deras tankar och åsikter.

– Ibland måste man ju så klart följa lärarens planering men vi är ofta med och bestämmer hur vi ska arbeta med ett område, när vi ska ha prov och hur det ska gå till, säger Albin Everdin.

– Och när det inte funkar så kan det ju också bero på att vi inte säger till eller inte vet vad vi vill, fortsätter Hanna Hagenrud.

Att bli lyssnad på är centralt i en demokrati. Men när Kråkbergsskolans elevråd var inbjudet till Luleås barn- och utbildningsnämnd tillsammans med andra elevråd i kommunen för en tid sedan var det inget de fick uppleva i praktiken. Eleverna hade förberett med frågor och bildspel men tyckte att de möttes av både ointresse och okunskap. På måndagens möte i bildsalen är det en fråga som eleverna vill diskutera.

– Det var så uppenbart att vi bara var en punkt i kalendern som de ville bocka av. Vi vill mötas av pålästa politiker som faktiskt förstår vad vi pratar om, säger Mimmi Linderälv i 9C och Viktoria Björklund lovar att förmedla elevernas synpunkter.

Under vårterminen har Viktoria Björklund känt att frågan om demokrati och elevinflytande har ställts på sin spets på skolan. I januari fick de för första gången ta emot 20 ensamkommande pojkar från Afghanistan och Somalia, länder som helt saknar ett demokratiskt system.

– Hela deras barndom har passerat utan att de fått med sig någon som helst demokratisk värdegrund, många har aldrig ens hört ordet demokrati. Samtidigt har de en uppfattning om att man får göra och säga vad man vill här i Sverige, säger hon.

Just nu ligger fokus på att pojkarna ska lära sig svenska och det gör de genom att arbeta just med värdegrundsfrågor.

– Visst är elevrådet viktigt för de svenska eleverna men för de här pojkarna är det extra viktigt. Det visar dem att det finns ett system som verkligen efterfrågar vad de tycker och lär dem ansvar – när de är med och fattar beslut måste de också förhålla sig till det.