Såpa luktar rent och en efterrätt med hög fetthalt smakar som den ska, sött! Smak och lukt ger bränsle till bra undervisning i hälsa, ekonomi och miljö.
Väggarna är fyllda av gamla skolplanscher och visdomsord, de skvallrar om Janita Nilssons tidigare studier och intresse för etnologi. Hon tar ofta upp hur man bodde förr, hur familjen såg ut, hur man firade högtider och årstider. Och så jämför hon och grupperna med hur det ser ut i dag.
Eleverna får ett blad med rubriken ”Städa, vårda utrustning”. Janita Nilsson står längst fram iklädd ett spräckligt förkläde. Hon berättar om städningens koppling till de tre perspektiven i hem- och konsumentkunskap: hälsa, ekonomi och miljö. Renlighet i köket är ett måste och förhindrar smittspridning, vård av utrustning sparar pengar och rengöringsmedel påverkar miljön. Det är inga problem att få eleverna med på banan i tänket.
– Varför är det viktigt att man vårdar sin köksutrustning? frågar hon.
– Den håller längre, man behöver inte köpa nytt så ofta, säger en av eleverna.
Framför Janita Nilsson står en vagn fylld av trasor, såpa och annat att städa med.
– Hur källsorterar man Svinto?
Svaret ”som metall” kommer blixtsnabbt.
På nästa faktablad står recept på chokladmousse på sex olika vis med fetthalter från en procent till 40. Passar det med en fettrik efterrätt efter en kraftig middag? Eller blir det godare och friskare att avsluta med en fettsnålare? Varje grupp ska göra var sin chokladmousse som förbereds under tiden som städningen pågår. Motivationen att städa stärks när man vet vad som väntar.
Rutiga förkläden åker på och Janita Nilsson delar ut färgglada tofsar till långhåriga tjejer. Ett par minuter senare gnuggar eleven Nikolaj König intensivt på spisplattorna.
– Det är lite äckligt, erkänner han.
– Mmm, men det måste göras, säger kompanjonen Patrik Flatt när han går loss på insidan av ugnsluckan.
En klick miljövänlig såpa på en trasa. De arbetar koncentrerat en stund under tystnad.
Vem gör detta hemma?
– Mamma, svarar de båda och skrattar lite generat.
Såpan luktar friskt och doften blandas med den av gammalt stekfett. Spisar baxas ut, minsta skrymsle ska städas och fejas. En vass kniv faller ner med ett brak. Janita Nilsson ilar mellan spisarna.
– 15 minuter kvar! ropar hon.
Vattenbad sätts på spisarna och aluminiummått med chokladbitar placeras i dem. Ett ägg förloras i vasken. Någon visar hur man kan enkelt kan separera äggulan från äggvitan i handen.
– Uhh, säger Nikolaj König när han känner den kalla gulan i handflatan.
– Gör si, gör så! Du tror att du är kung här! Du måste ta diskmedel! säger en tjej åt en kille.
– Var inte så himla sur! snäser han tillbaka.
– Åtta minuter kvar!
Janita Nilssons röst hörs genom sorlet. På ugnsgallren syns inte minsta fläck. Det använda bruna diskvattnet åker ner i vasken. Allt är noggrant klockat, två minuter före utsatt tid är allt skinande blankt. Nu tar eleverna ut chokladmoussen ur kylskåpen. Sex skålar står uppradade, man får ta en klick av varje på ett fat. Och så ett glas vatten intill.
– Sträv, läskande, mjölig.
Adjektiven far i luften när de provar den första moussen med kesella. Och så sköljer de munnen med vatten precis som på en vinprovning. Fast moussen behöver inte spottas ut!
Janita Nilsson pratar om att smakupplevelsen är personlig.
– Var och en känner det den känner. Det beror på hur många smakceller man har på tungan, förklarar hon.
Förutom kesella har även creme fraiche, mellangrädde och vispgrädde med olika fetthalter använts i de olika mousserna.
Den med mellangrädde smakar mer ost enas klassen om, den är mjuk och krämig. Turen kommer till den som är gjord på vispgrädde. Nu känns den vanliga chokladmousse-smaken igen, den som fyller hela munhålan, är luftig och söt.
– Jag blev så förvånad att det smakade så olika, säger tjejen intill.
Precis i tid slutar lektionen, eleverna har bråttom till nästa. Bara en har inte fått nog, utan skrapar skålarna innan han försvinner ut genom dörren.