Dans kan vara ett verktyg för lärandet, utveckla barns och ungas estetiska kunskaper och ge rörelseglädje. I värmländska Forshaga utgår Christer Haglund från dansen när han vill öka trygghetskänslan hos högstadiets elever.
I ett klassrum intill håller niorna på att reda ut en mänsklig knut. Och från idrottshallen hörs musik. Där pågår massdans under ledning av två instruktörer från Dans i Värmland*.
Att temaveckan ”Hela huset rör sig” är i full gång går inte att missa. Idén fick en av skolans lärare i idrott och hälsa, Christer Haglund, när han gick och funderade på hur hans ämne skulle kunna bidra till att öka elevernas trygghetskänsla. Undersökningar, både i kommunen och nationellt, har kommit fram till att många elever inte mår så bra psykiskt och att deras kunskapsnivå är alldeles för låg. Christer Haglund ser ett samband däremellan.
– Jag har som mål i min undervisning att alla elever ska känna sig trygga och må bra. För det är först då som de är mogna att lära, anser han.
Att ha målet att alla elever ska känna sig trygga är inte det allra lättaste i ämnet idrott och hälsa där många elever känner sig utsatta.
– På något sätt ligger det i ämnets gener. Många upplever att de exponeras på ett annat sätt under lektionerna i idrott och hälsa än på andra lektioner. Kravet på att byta om bidrar till det, tror Christer Haglund.
Dans tillhör det som lärare i idrott och hälsa ska lära ut enligt styrdokumenten och många elever gillar att dansa. Men danslektionerna är också ett tillfälle när många elever känner sig extra exponerade och otrygga. Christer Haglund ville därför öka trygghetskänslan genom en schemabrytande temavecka med utgångspunkt i dans och rytmik. Tanken var att få skolans elever och lärare att lära känna varandra bättre och på så sätt bli tryggare med varandra.
För att få hjälp att utveckla idén kontaktade Christer Haglund den regionala verksamheten Dans i Värmland som arbetar med att sprida dansglädje och föra in dans som verktyg för lärandet i skolan. Efter ett första möte fick de i uppdrag att arbeta fram ett program för temaveckan.
– Som gammal hockeyspelare är jag smidig som ett kylskåp och inte så duktig på dans så därför kändes det bra att få hjälp med planeringen och genomförandet, berättar Christer Haglund.
För att ha råd att anlita hjälpen ansökte han om, och fick, bidrag från kommunen. Därmed blev det också lättare att övertyga skolledning och kollegor om att en schemabrytande temavecka var en bra idé. Upplägget, med fokus på mer än bara dans och idrott och hälsa, underlättade också mottagandet eftersom det gjorde att fler ämneslärare kände att de fick ut något av veckan.
– Vi valde att kalla veckan för ”Hela huset rör sig” i stället för något med dans eftersom det ordet är så laddat för många, säger Christer Haglund.
Under veckan står bland annat massdans, bild, film och avslappnings-, värderings-, samarbets-, skriv- och tillitsövningar på schemat. Alla klasser har ”slagits sönder” och eleverna har delats in i fem nya grupper per årskurs. En åtgärd som både väcker skräck och förtjusning hos eleverna. Under vårt samtal kommer en grupp tjejer fram till Christer Haglund och en av dem ber att få byta grupp eftersom hon ”inte känner någon i sin grupp och inte heller har lust att lära känna någon där”. Men Christer Haglund står på sig – att lära känna fler på skolan är ju ett av syftena med temaveckan – och tjejgruppen går besviken sin väg.
Inne i idrottshallen syns dock inga tecken på att eleverna tycker att det är otäckt att vara indelade i nya grupper. Alla följer med entusiasm och varierande skicklighet dansledarnas instruktioner och ingen tycks känna sig osäker inför gruppen.
Schemat rullar under veckan så det som en årskurs gör ena dagen gör en annan årskurs nästa dag. Dans och rörelse står på schemat en av veckans dagar, de övriga ägnas, som sagt, mest åt andra aktiviteter.
– I går hjälptes min grupp, som består av åttor, bland annat åt att skriva tjugo gemensamma berättelser genom att skriva en mening var. Sedan såg de filmen Billy Elliot. Det ledde till en jättebra gruppdiskussion där en elev som har en pappa som är fotbollstränare jämförde Billys situation med sin egen, berättar Christer Haglund och förklarar:
– Billys pappa vill att han ska lära sig att boxas men Billy själv vill hellre dansa balett.
En tanke som Christer Haglund har med sig till nästa gång som hela huset ska röra sig är att då ha dans och rörelse lagt över hela veckan i stället för som nu mer eller mindre koncentrerat till en dag per årskurs. I övrigt är han mycket nöjd med upplägget som innebär att fem dansare från Dans i Värmland är på skolan under hela veckan och leder arbetet. De håller även i dans- och rörelselektionerna. Övriga aktiviteter ansvarar skolans lärare för utifrån deras instruktioner.
På fredag, temaveckans sista dag, ska varje grupp framföra en egen dans som avslutning. Det var den som några av åttorna stod och funderade över i den stora trappan. Även lärarna ska sätta ihop och framföra en uppvisning. Till vissa lärares förtjusning och andras förskräckelse. Rädsla för dans och känslan av otrygghet finns inte bara hos elever.
– Det ska bli spännande att se hur vi lärare beter oss i detta sammanhang. Om vi klarar uppgiften bättre eller sämre än eleverna, säger Christer Haglund.