På musikinriktningen i gymnasieskolans estetiska program går det ofta att avgöra vilka val av instrument, kurser och musikaliska aktiviteter en elev gör, enbart genom att veta om det är en pojke eller flicka.
I en licentiatuppsats i musikpedagogik diskuterar Carina Borgström Källén dessa mönster och visar varför elever inte bryter de stereotypa normerna och gör val som avviker från de mönster kring kön och musikaliska aktiviteter som finns både i skolan och i samhället utanför.
Borgström Källén har gjort ett års fältarbete på estetiska programmets musikinriktning, med observationer av ensembleundervisning och intervjuer med elever. I resultatet syns flera mönster som kan begränsa elevernas handlingsutrymme i val av instrument, aktivitet, kurs och musikaliskt uttryck.
Bland annat visar det sig att elever följer invanda mallar för vilket instrument pojkar och flickor ”ska” spela. De flesta som hade sång som huvudinstrument och valde kursen sångensemble var flickor, och de flesta trum– och gitarrsolon i pop/rockgrupperna spelades av pojkar.
Vidare berättar flickorna att de upplevde spänningar kring förväntningarna på att de skulle ta plats. Det ledde till en inre konflikt mellan att bli accepterad som en populär och uppskattad flicka, och att följa lärarnas och gruppens förväntningar genom till exempel solistinsatser. Pojkar som grupp ger inte uttryck på att detta var problematiskt. Snarare verkade det vara en central del av hur de iscensatte maskulinitet.
Uppsatsen heter När musiken står på spel - en genusanalys av gymnasieelevers musikaliska handlingsutrymme och las fram vid Göteborgs universitet.